Advent!

Advent är här, starten mot julen har gått. Livet drivs upp i ett lätt vansinnigt tempo. Då är det skönt att sitta i ljuset av adventsljusstakarna och låta pulsen gå ner. Deras sken har en lugnanade inverkan på mig. Jag andas. In. Och ut.

Trött!

Jag är så trött! Skulle ibland kunna somna stående känns det som. Det har väl blivit lite mycket den sista tiden, med köket som ska fixas ( det går framåt, blir kanonfint!), och det vanliga livet som ska skötas. Dessutom har mannen och haft en liten tuff period, det är över och allt är bra och skönt, men det tar på krafterna. I dag står det plocka in i köksskåpen på programmet, kanske ska jag premiär baka i min nya ugn också. Jag hade tänkt springa, men eftersom jag har fått någon skit i halsen, jag har inte ont, men kraxar som en kråka, så får det vänta tills i morgon.

Disk!

Vad det är skönt när disken är diskad och står lite konstigt i diskstället, för då betyder det att man inte har gjort det själv!

27 okt. Kväll.

Hur kan man bli så här trött av att vara ledig?Fast det är klar, här är det väldigt intensivt, man är inte själv i tystnad många sekunder, det är riktigt skönt när jag får gå till mitt rum på kvällen. sprungit har jag gjort två gånger också, för mig är det ett bra sätt att rensa huvudet, bara springa och låta tankarna flyga, ibland far de runt i vettiga tankegångar, ibland är det vilda fantasier, ibland tänker jag ingenting, och det är nästan skönast. i dag har jag umgåtts lite extra med storkillen, han blir lätt lite ensam, äldst som han är av sju kusiner. Han har fått den stora äran att slå sin mamma i pingis, biljard och fotbollspel. Fast det gick nog inte riktigt så lätt som han hade trott, så han var nog lite motvilligt imponerad. Moster har också lekt kurragömma med tre gulliga tjejer, det blev jag varm i hjärtat av. Efter att vi hade gömt oss sjuttioelva gånger gick vi och plockade upp mormors sopsortering och gjorde affär. Jag tyckte att vi kunde tillverka lite pengar att handla för, men barnen vill betala med kort. Jaja, det gäller att hänga med.

Ocurlade barn.

27 okt-09

Förra veckan hade jag medarbeta samtal med min chef, vi pratade om hur det är på jobbet, och jag försökte få fram att jag mår dåligt av att det är så oroligt nu, att det är jobbigt med hot om sämre arbetstider och besparingar. På det sättet kom vi in på att jag var sjukskriven för ca två år sedan, stress var en, men inte enda orsaken, och jag sa att jag har väldigt svårt att stå bredvid och låta bli att engagera mig, att tänka att det får någon annan göra. Jo hon tyckte att det märktes på jobbet också, och så frågade hon om jag curlade mina barn mycket? Men nej, det gör jag inte. Dels anser jag, och det har jag gjort sedan de var små, att målet är , låt vara långt fram i tiden, att de ska bli självständiga, alltså jobbar vi dit. Sen tycker jag att man ska hjälpas åt i en familj, alla ska plocka undan mm.Mina barn får själva komma ihåg att packa i och ur gympapåsar, lämna fram lappar, bädda sina sängar, ta upp tvätt och städa sina rum, den lille är i vissa fall undantagen.

Min man är uppvuxen i en familj där mamman gjorde allt, han behövde inte lyfta ett finger, och det kämpar jag fortfarande i mot, så vill jag inte att mina barn ska bli.

Underbara barn!

26 okt-09

I dag konstaterade min kloka Lilleman att nu är det ett år sedan L blev arg, hur länge kan man vara arg egentligen? Jag blev ställd och hade inget bra svar, dessutom var det en sådan dag när jag inte ville eller orkade släta över eller sopa under mattan, så jag sa bara att det kan man ju fråga sig.Och det gör jag, väldigt ofta.

Jag lagade lasange med syrran till, vi hade så trevligt, drack, som man ska, rödvin till, och så hade vi massor av vitlök i. Gott blev det, men nu smakar jag apa i munnen, dessutom stinker jag nog. Efter maten umgicks jag med min systerdotter, jag är vansinnigt svag för henne, det kan bero på att hon på många sätt, inte minst utseendemässigt är väldigt lik min prinsessa, bara ett par år yngre. Vi målade naglarna med glittrigt nagellack ( olika färg på varje hand/fot), dessutom blingade vi dem med silverstjärnor och fixade lite tatueringar. Jättesnyggt blev det! ( Kanske hade hennes mamma en annan åsikt, men det behöver ju inte vi bry oss om!)

Det är så roligt att hinna med att vara lite moster, jag skaffade barn först, så när alla mina syskonbarn har fötts, så har jag haft småbarn i varierande antal och storlek, men nu är de så stora att jag kan ägna mig åt lite mostrandre utan att någon kräver uppmärksamhet eller blir svartsjuk.

Höstlov!

25 oktober
Vi är på höstlov, jag ,mina föräldrar, syskonbarn och en del av deras föräldrar. Vi har det skönt, badar, tar det lugnt, sjunger singstar, dricker vin, spelar läser och umgås. Idag började jag i en biografi om Maria Gripe, "Skuggornas förtrogna", och jag slängde ur mig frågan om hon lever fortfarande? ( Här finns inger internet, så man kan bara googla på sina släktingar!), nämnde i nästa andetag att hon är född 1923, varvid min pappa säger att han inte har en aning om hon är död, men hon är helt klart i riskgruppen... Jo så kan man ju också se det!

Köksrenovering.

Vi har i flera år pratat om att slänga ut vårt 70 tals kök i furu med bardisk med överskåp. Nu har vi äntligen börjat! Köket är rivet, vi lever i kaos, det är lättare att säga att vi har spis och kylskåp än att rada upp allt vi inte har, skåp, diskmaskin, diskbänk, bänkskivor, dörrar, allt ligger i en hög på tomten. Fast ett nytt vitt tak har jag visst också, i stället för det apfula furu tak vi haft innan. Så, kaos var ordet. Vi diskar i tvättstugan, har tio flyttlådor i vardagsrummet, på frågor var vi har olika saker svarar jag kort och gott - Jag handlar det, jag har nämligen ingen aning om i vilken låda sakerna ligger. Men köket måste vara det jobbigaste rummet att fixa i ordning i! Det är en miljon prylar som ska väljas, luckor, bänkskivor, spis, fläkt,blandare, diskmaskin, tapeter, golv,tak, kakel mm, mm.
Köksluckorna blir i allafall IKEAS vit ÄDEL, deras mineralbänkskiva, vi har valt ett svart golv och tittat ut en tapet.
Det blir nog jättefint när det blir färdigt, men det känns som om det är hundra år dit.

Kommunikation!

Vissa dagar träffas inte mannen och jag speciellt mycket, han jobbar rätt så vanliga tider och jag jobbar rätt så obekvämt. De dagarna har jag morgonpasset hemma, får i väg till skolan, gör frukost, stökar lite här hemma. Jag brukar vilja göra en liten avrapportering någonstans mitt på dagen, om vad som hänt på dagen , om något barn har sagt något som ska hända på kvällen osv. Jag har försökt skriva lappar, men var jag än sätter, lägger dem så missas de. Därför ringer jag. Mannen svarar, jag pladdrar på, ofta har jag inte pratat med någon på dagen så jag är rätt så pratsjuk. Tyvärr är mannens koncentration inte på topp när jag försöker prata med honom, han är inne i sitt jobb, så ett par timmar senare ringer han upp mig och vill ha rapporten igen. Då är jag upptagen av jobbet och har glömt vad det jag var jag skulle berätta. Antingen får jag börja ha en lapp med mig där det står vad jag vill, eller så får jag hitta något ställe som han inte kan missa och sätta lappen där.

Kom och häsa på mig om tusen år, en sorts recension.

Jag sitter och vänta på Prinsessan som har dansträning, någon vänlig människa har tänkt till och
satt en skön soffa utanför, som gjord för väntande föräldrar att krypa upp i och ta fram sin
medhavda bok. Idag läser jag Bodil Malmstens, " Kom och hälsa på mig om tusen år". Det är det första jag läser av henne, och jag tyckte att titeln lät rolig, så jag förväntade mig något glatt och underhållande, boken var dessutom en väldigt fin bok att titta på. Men det var bara ord. Ord utan sammanhang, som inte gav mig någonting.
Jag läser väldigt mycket, har alltid gjort det, jag läser det mesta, och även om jag inte tycker att allt är bra , så brukar jag tycka att det har varit intressant att läsa det.
Men det här var bara ord. Jag är besviken.

Brustet hjärta!

Det var disco idag, Lillemans första, glad, förväntansfull, och finast i världen går han i väg. Efter ett par timmar kommer han hem. Jodå, han har haft roligt säger han, men jag ser att det är något. Till slut brister det. Han som aldrig gråter snyftat om en tjej som först sa att de skulle dansa, men sen ändrade sig. Sen hade han inte vunnit något pris i de olika lekarna heller. Åhh, vad det gör ont i mig. Jag vet, det går över, men någonstans kommer den här känslan alltid sitta kvar i honom. Som tur var hände det i slutet, och vad jag förstod hade han haft roligt innan, handlat upp pengarna han fick med sig hade han i alla fall gjort, och bara att få handla själv är stort i en sjuårings liv. Jo, för han är sju, och för brustna hjärtan finns det ingen åldersgräns..

Ska livet vara stressigt?

Nu är det höst på riktigt! Idag har jag eldat i öppna spisen för första gången, träden börjar gulna, det är frost på morgnarna och luften är hög och klar, allt är så vackert ute.
Med hösten kommer också en massa måsten, hösten är helt klart den stressigaste tiden, med tre barn med en massa olika aktiviteter så är det full fart hela tiden, och jag njuter många gånger av att få vara med i mina barns aktiviteter, det är roligt och socialt, men just nu känns det för mycket. Den senaste veckan har jag haft en skenande puls flera gånger, och det är inte bra. Nu är det inte bara mina barns aktiviteter som stressar mig, vi har haft en pressad situation på jobbet det senaste året, en rent ut sagt korkad chef i kombination med lågkonjuktur har gjort att vi har haft det jobbigt, det har varit följt av oro att gå till jobbet. Just nu vill jag gå ide från det mesta, men framför allt från jobbet.

Bättre idag!

Det känns lättare att andas idag. Kan bero på att mina barn är glada och nöjda, en på pyamasparty, en tittar på film med kompisar. Kan också bero på att jag ibland måste stänga av det här med L, det tar så mycket energi från mig, så ibland orkar jag inte.
För övrigt har det varit en helt okej fredag, jag sprang en mil på fm, och jag blir lika förvånad ( och löjligt stolt!)varje gång jag klarar det. Nu i kväll känns kroppen tung så jag sitter här och slöar! Kanske blir det en film om vi orkar.

Ledset mammahjärta.

Det gör ont i mitt hjärta. Vi ska fira prinsessans födelsedag i helgen, de närmaste kommer hit. Sessan har särskilt efterfrågat personen som valt att inte ha någon kontakt med mig. Jag har naturligtvis bjudit dem, och hoppats att småtjejerna skulle få komma, trodde att det var det som var det viktiga för min Prinsessa. Igår kunde jag berätta att småtjejerna skulle komma. Hon såg bedrövad ut och sa- Men L då? Nej sa jag, så blir det inte. Då började hon gråta. Jag försökte trösta, och så gått det går förklara och svara på hennes fråga -varför? Men hur förklara man något sådant här för en tioåring?Hur lätt är det för henne att förstå att L inte vill träffa mig? Något som jag knappt förstår själv, något som vissa dagar gör mig arg och frustrerad, vissa dagar ( som i dag) ledsen, vissa dagar försöker jag att strunta i det, men jag lyckas aldrig helt. I dag är jag förutom ledsen också väldigt arg på L för att hon gör så här mot mina barn, och för att hon sätter mig i den här situationen. Hur ska de förstå att någon som varit en stor och rolig del av deras uppväxt inte träffar dem längre, inte ens till födelsedagar.
Okej, Prinsessan har träffat L några gånger sedan kontakten bröts, de har lyckats träffas utan att jag finns med, men födelsedagar och jul är det som är viktigt när man är tio år. Det här gör så ont idag!

En handväskas innehåll!

Idag fick jag lite ont i axeln när vi var och handlade, jag insåg att väskan var lite tyngre än vanligt, så jag gick hem och gjorde en inventering. Det här hittade jag:

• En plånbok
• en almanacka
• hemnycklarna
• 2 bilnycklar med tillhörande stor nyckelring
• husvagnsnycklar
• hårborste
• mobiltelefon
• en "miljon" kvitton
• en penna, med konstig reklam på, var kommer den i från?
• ett läppglans, ofärgat
• datorsladden till min nya mp3
• min gamla mp3, utan lurar
• 10 gratiskuponger på glass på Mc Donalds, sex var för gamla.
• för gamla rabattkuponger på Lindex och Kapp Ahl
• 2 nagelfilar
• ett reflex
• ett rosa läppglans
• pappret till tre klubbor
• presentkort på Kapp Ahl ( jippie, det hade jag glömt!)
• två ipren
• en tammagotchi, svart
• xylocainsalva ( jag är även mamma)
• en grön tammagotchi, piper i bland, är nog trasig
• nagelolja?? Hur kom den dit?
• framsidan till ett paket med dammsugar påsar ( Förklaring: så att jag ska kunna köpa rätt sort)
• polette till kundvagnar
• tre alvedon
• ett trasigt öronhänge
• plåster med batman
• pappers servetter
• tillgodokvitto på Intersport
• en pimpim tablettask

Tja, vad ska jag säga, det mesta har faktiskt en förklaring, men en del saker var jag själv förvånad över att hitta där. Nu har jag i alla fall rensat lite, så jag hoppas att jag slipper mer ont i axlarna!

Nya tag!

Sommaren går mot sitt slut, vad tog den vägen egentligen? Lyckades jag med det jag ville, att ge mina barn en underbar sommar? Jo, jag tror det, de har, trots att deras pappa inte har kunnat ta så mycket semester fått göra en hel del. Vädret har varit helt okej också. Så, ja, vi har haft det bra. Det är en förmån att kunna vara ledig en hel sommar och låta barnen bara vara. Fast i ärlighetens namn tycker jag att det är rätt så skönt att skolan har börjat igen, jag var i behov av lite egentid.

Vikten, detta ständiga tjatproblem för mig har ju inte direkt gått ner under sommaren, trots att jag har försökt hålla igång springandet, men nu har jag tagit tag idet igen, och faktiskt, lite har redan försvunnit. Min ork har också blivit bättre, i söndags sprang jag en hel mil ( jag SPRANG! ), och gissa om jag var stolt!
I början av veckan var jag på en tvådagars kickoff med jobbet, och hjälp vad roligt vi hade. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Så det var roligt, men det är mycket annat med jobbet som känns oroligt och tar mycket ork för mig.
Jag ska försöka skriva in några inlägg som jag skrev i somras när jag var datorlös, de kommer ju i lite fel ordning, om jag lyckas få in dem, men vadå.

I dag regnar det..

Och jag sitter hemma och tar det lugnt. Det känns som vi har farit en hel del de senaste veckorna så det är rätt så skönt. Vi har varit ett par dagar i Blekinge i svärföräldrarnas stuga, och där är det verkligen LUGNT! Vi gjorde inget annat än slappade, det var full algblommning i havet så det luktade så illa att det inte gick att gå nära det. I går åkte vi tur och retur till Öland för att hämta hem Prinsessan som varit hos en kompis ett par dagar.Storkillen hade med sig sin flickvän, så Lilleman var lite extra uppskruvad, Prinsessan hade massor att berätta, jag försökte vara extra trevlig pga flickvännen, framåt kvällen var det översvämmning lite överallt, så när jag kom hem var jag tröttare än efter en veckas arbete. Så det är okej att det regnar idag, men i morgon vill jag ha sol!!

Sommarlovet rullar på!

Skrivet den 1 juli!

Nu är sommaren som ljuvligast! Visst är det varmt så man håller på att smälta bort ibland, men jag älskar det.
Hittills har vi klarat av fotbollsskola, idylliskt men regnigt midsommarfirande,tennisskola, en solig vecka hemma med sol, bad, kompisar, vattenkrig och översovande. De senaste sex dagarna har vi tillbringat hos mormor och morfar på landet med alla kusinerna. Barnen har lekt, badat och åkt traktor och sett älg i skogen, vilken lycka! Själv har jag fått tid att umgås med min älskade syster, tid att prata färdigt, tid att sitta och dricka vin på en solig veranda, kort sagt, tid att bara vara.
Jag har också fått umgås med två små tjejer som står mitt hjärta nära, den släkting som har valt att inte ha någon kontakt med mig står tyvärr fast vid det, men barnen har i alla fall fått vara i min närhet, och det gjorde mig en stor glädje.

Sol och bad!

Det är vad jag har ägnat de senaste dagarna åt, jag och ett varierande antal barn tillbringar stora delar av vår dag på stranden, helt underbart! Tyvärr blir det inte så mycket gjort här hemma bara, men det kan kvitta, vem vet hur länge det fina vädret håller i sig, och vill mina älsklingar bada så ska de få göra det.
Springer gör jag med, nästan varje morgon, här om dagen tog jag mig runt 8km, gud vad stolt jag var! Det känns riktigt skönt att springa i skogen och ut med sjön en solig morgon och känna att man orkar. Just nu njuter jag av livet!

Ledig!

I går jobbade jag min sista dag, nu ska jag vara ledig tills i augusti, ska bli härligt! Prinsessan och jag hann också med en sväng på stan och shoppa lite innan hon lämnades hos mormor, så nu har hon nog kläder så att det räcker för hela somaren! Lilleman kommer hem från farmor och farfars stuga idag, jag längtar efter honom! Storkillen går på fotbollsskola den här veckan, men har fått problem med sina knän, så i em måste vi fixa knäskydd till honom. Kan lugnt säga att min dag är rätt så full idag, det är väldigt mycket som ska göras. Men i kväll, då är det jag som tar ett glas vin och firar min ledighet!

SOMMARLOV!!

Igår var det skolavslutning, det var världens finaste barn, den blomstertid nu kommer och lilla Idas sommarvisa, precis som det ska vara. Nu hoppas jag bara att mina barn får ett fantastiskt lov.

Själv anser jag att sommarlov är ett av språkets vackraste ord, det rymmer så mycket underbart. När jag tänker på mina somrar, så är det bara glädje. Det är soliga dagar i farmor och farfars sommarstuga med smultron på strån, promenader till badet genom kohagar ( egentligen var det tjurar, men det visste inte farmor),mycket bad, sockerdricksträd. Det är dagar på landet med hölass, kompisfniss när vi sov i tält, hästar, hundar och grodor. Det är många långa dagar hemma med kvarterets alla ungar, naturligtvis är det mest solsken, men jag minns också regn som gjorde att allt luktade sommar, och gjorde stora pölar som man kunde leka med barbie i. Det här låter väl nästan äckligt idylliskt, men det är så jag minns, och det är sådana minnen jag vill ge till mina barn, jag hoppas att jag lyckas för det är något jag är tacksam för.

Mera leksak!

I dag stoppade jag pryttlen under plösen, och det funkade bättre. En vänlig dam upplyste mig om att jag sprungit 6,7 km när jag kom hem och det kan nog stämma. När jag stängde av gratulerade Lance Armstrong mig till min längsta motionsrunda hittills, jag skrattade så jag var tvungen att sätta mig ner. Det här kan nog bli kul, hoppas Zlatan gratulerar nästa gång!

Förvirrad!

Igår gick jag och borstade tänderna innan läggdags. Släckte uppe och gick ner. När jag la mig i sängen upptäcker jag att tandborsten fortfarande är i munnen. Suck!!

Leksak

Skaffade mig den lilla "pryttlen" till min nano, nike plus hette den visst. Den första jag fick hem fungerade inte, men nu så, nu har jag en som fungerar. Hur som helst, skor blev det inga nya, jag provade med att stoppa den i strumpan och sen sprang jag, sådär lite extra peppad av min nya leksak. Efter 40 minuters springande visade den att jag sprungit 0,2 km, hm, det stämde nog inte. Fick tipset att den nog måste ligga plant, så nästa gång ska jag prova att ha den på ett annat sätt.
Mannen la in musik åt mig i söndags och jag har inte hunnit fixa till något bättre så nu var det mest från samlingsskivor. I dag fick jag bla höra Linda Bengtzing, och jag blev som alltid full i skratt. Förra året satt Lilleman och tittade på nickelodeon när jag hör honom muttra : - Vi kan inte ha henne.
Ett par dagar senare hör jag Bengtzing säga att man kan tävla, och vinna henne. Samtidigt säger min Lilleman :- Men vi kan inte ha henne, vi har redan en mamma.. Min goding, jag var tvungen att andas djupt för att inte skratta, det är inte så lätt, vad ska man ha en kändis till? När jag berättade de för mannen tyckte han därimot det var en rätt så bra ide med att vinna Bengtzing..

Morsdag, ha begär mm

Idag har det varit en skön dag!! Jag har städat altanen, rensat några land, tvättat lite, vi har druckit kaffe hos svärföräldrarna och solen har skinit, så skönt!

I kväll sprang jag en runda och det gick en hel minut fortare än i måndags när jag sprang den för första gången. När jag städade i dag hittade jag tre chokladkaniner som det var meningen att påskharen skulle ha kommit med, men det var så mycket godis här vid påsk, så de glömdes bort. Men nu så, klart att ungarna ska ha chokladkaniner till " Robinson" och för att göra det lite roligare gömde jag dem i trädgården. Oj vad de sprang!!

När kaninerna var hittade hävdade min man att eftersom jag jobbar imorgon hade "morsdagsharen" redan varit här. Alltså fick jag gå på jakt i trädgården. ( Ja det var ett sabla springande i vår trädgård i kväll!) Vad fick jag då? Jo en vansinnigt söt ipod nano, en sådan jag lyckades få in en bild på här uppe! Plus att Sessan hade varit i sin favorit affär ( GLITTER) och köpt ett halsband med min bokstav. Riktigt fin var den. ( Ja vadå hon är nio år, vår smak klickar inte alltid, men som den goda mor jag är jublar jag glatt åt vad hon än valt ut.. Men den här VAR faktiskt fin!) Men ialla fall ipoden, den väckte genast ett ha begär, man kan ju skaffa någon liten manick från nike och styra upp sina löprundor. Men då skulle man visst köpa nya skor också. Hm lite dyrt verkat det bli. Men efter lite googlande upptäckte jag att man kan köpa en liten grej att sätta på skon, och den var inte så dyr. Nu återstår bara att övertyga mannen om att jag VERKLIGEN behöver dessa pryttlar, men det bli nog inte så svårt, jag kan ju lugnt lova att han blir den som får ställa in sköta teknisk support, och det borde han ju bli glad för..

Mammatankar

Jag är mamma sedan drygt tolv år med allt vad det innebär. Det är mycket glädje, men också mycket jobb. Det är att alltid tänka på någon annan än sig själv, att alltid ha nära till oro.
Jag är verkligen inte den oroliga sorten men en stor oro har ju alltid varit att det ska hända barnen något, att det värsta ska hända. Jag läste på vimmelmammans blogg (http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/2009/april/), om hennes oro om hur det skulle bli med sonen om hon inte fannas kvar längre, och insåg att en nästan lika skrämmande tanke är att tänk om det händer mig något. Visst, jag skäller, jag gnäller, jag tjatar, ibland orkar jag inte riktigt med, ibland känner jag mig som en urkass mamma, men någonstans vet jag, även om jag glömmer det ibland: Jag är faktiskt världens bästa mamma för mina barn. Ibland vill de säkert byta bort mig, men ändå, det är jag som kramar, pussar, som med en blick kan avgöra om det är något som är fel ( ja, deras pappa också, men nu var det mig vi pratade om.) Om jag inte fanns skulle det finnas vuxna för mina barn, det vet jag, men som mamma vill man det som är enkelt och lätt för sina barn, och gudarna ska veta att det inte alltid är lätt att växa upp, så jag hoppas, önskar och ber till alla högre makter, lät mig få finnas för mina barn.

Leende joggare..

Ibland hör man folk som inte joggar säga att " om jag någonsin ser en leende joggare ska jag överväga saken". Tja, hade jag sprungit bland folk i dag hade jag det inte funnits någon ursäkt längre!! Jag sprang 6 km konstant leende. Ibland tom fåndansade jag lite. Det var så härligt ute, musiken var så bra det gick så lätt. Med tanke på fåndansen var det kanske tur att jag sprang i skogen. Hur som helst, just nu mår jag bra och ska ta mig en välbehövlig dusch!

Kablage och tandläkare..

Livet rullar på alldeles för fort, ibland tror jag att det fanns en poäng med hemmafruar, för just nu har det varit så mycket att det känns som att jobbet, det hinner jag inte med!

Förra veckan upptäcktes det att Prinsessan hade varbildning i en tand, så på en vecka har vi flängt fram och tillbaka till olika tandläkare fyra gånger, och än är det inte slut.

Bilen har också varit på verkstad eftersom motorfels lampan envisas med att lysa ibland.
Jag blev satt att vänta och sen informerades jag om att ett troligt fel var kablage. - Eh, att vad sa du? Jag fick det lite snabbt förklarat för mig ( fråga inte, det är något med kablarna till motorn), tog min bil och åkte hem, ringde mannen och sa att det var kablaage, och naturligtvis visste han var det var och hade roligt åt min okunskap.Men eftersom det är ett så roligt ord att säga har jag testat det på min omgivning, och hör och häpna ingen vet var det är! Sanningen att säga har jag förstås bara testat det på mina kvinnliga jobbarkompisar, hade jag frågat pappa hade han kanske vetat.
Men det är rätt så typiskt i vår familj, mannen har koll på det tekniska och siffror, jag på det praktiska. Tex skulle jag ringa och beställa tid till bilen, och de frågade om bilnumret. Jag hmade lite och gick ut för att titta, men bilen hade åkt med mannen till jobbet, så jag kunde inte svara.
Hade där i mot frågat om mina barns person nummer hade jag kunnat rabbla dem PLUS klockslaget de föddes.
Då drar man lätt slutsatsen att jag tycker att barnen är viktigare än bilen, och det är klart att de är!! Min man kan tvärtimot alla bil nummer vi har haft men han reder inte ut barnens personnummer. Betyder det att han tycker bilarna är viktigare än barnen?Självklart inte, men det får mig att undra varför vissa siffror fastnar. Kom idag på att jag minns en del telefonnummer som jag inte har ringt på 20 år, födelsedagar på klasskamrater jag hade i grundskolan. Varför? Jag behöver inte den kunskapen, den får gärna försvinna, den tar kanske platsen jag behöver för att komma ihåg mina bilnummer...

Tömd på energi!

Konstigt hur fort det ändras! Igår förmiddag var jag full av energi och kände mig så pigg. Det gick så lätt att springa. Sen var det en skitjobbig dag på jobbet, och jag kan inte minnas när jag senast kände mig så trött och slutkörd som när jag kom hem igår. Det sitter fortfarande i så jag har ägnat två timmar åt att bara sitta. Känner att lite ork börjat återkomma så nu är det dags att göra något vettigt.
Och det här var nog det tråkigaste inlägget som skrivits överallt, någonsin!
Jag brukar komma på saker jag vill skriva om men när jag väl kommer till datorn är de borta. Nåja, någongång kanske jag lyckas!

Freddie W!

Igår var jag och min man och lyssnade på Freddie Wadling. Jag hade inte så hemskt stora förväntningar, visst har han spelats en hel del här hemma, och visst har jag tyckt att en del har varit bra, men fullt ut har jag inte förstått min mans entusiasm ( ändå har han i 20 år pratat om Freddies storhet!).

Men in kommer en man som jag tycker ser rätt så förskräcklig ut, han sjunker ner på en ful stol och sjunger. Fantastiskt! Efter fem minuter tänkte jag inte längre på hur han ser ut, jag lyssnade. När han slutade efter en och en halv timme hade jag gärna lyssnat en stund till. Det här var riktigt, riktigt bra! Så dagen idag ska ägnas åt städning, springning och så ska jag spela Freddie, det blir nog en bra dag!

Ljusare tider och p-piller

Vardag igen. Det gick bättre än jag trodde att få i väg barnen till skolan. Under sportlovsveckan har det börjat ljusna på morgonen, idag var det nästan vårljust klockan åtta, trots att snön ligger kvar och tar bort vår stämningen Det blir kanske vår i år igen, och jag längtar! Själv går jag här och plockar lite, tvätt finns det av någon konstig anledning alltid liggande.
Jag måste åka och hämta ut lite nya p piller idag också. För något år sen var jag smart nog att hämta ut en hel årsförbrukning som jag sen tog hem och la, ja, vad sjutton la jag den? Jag letade igenom hela huset ett par gånger om, men de var borta. Kanske har jag slängt dem, de har aldrig hittats. Det var lite pinsamt att ringa och be om ett nytt recept, men barnmorskan skrattade bara. En annan gång hade de gett mig ett recept som de glömt fylla i vilket läkemedel det gällde för, undrar vad som händer idag?

Längtan!

Lilleman kom hem i dag, efter fyra dagar hos mormor och morfar. Som jag längtat! Att få ta honom i knät och bara krama. Höra honom säga att jag är den bästa mamman i hela världen.
Nu sover hela min familj runt omkring mig, barnen på sina rum, och mannen här bredvid på soffan. Det känns så tryggt, och som det känns nu så är det det bästa av liv. Just nu borde jag gå och sova, i morgon kör vardagen i gång igen med jobb och skola. Men jag vill inte. Jag har inte kunnat sova de sista kvällarna, och när jag väl har somnat drömmer jag jobbigt.

Just nu på jobbet är vi en väl fungerande grupp, en del gillar jag mer än andra att jobba i hop med, men alla är okej. Det har inte alltid varit så. För två år sen var vi en grupp i kris, att jobba med vissa gav mig ont i magen innan jag gick in på jobbet. Sen hände något, någon slutade, vi omgrupperades lite, och plötsligt var det okej, vem man än skulle jobba i hop med. Nu får vi höra att en av dem som spred störst oro ska komma tillbaka. Därför kan jag inte sova. Jag vill inte, jag orkar inte, inte igen.

Melodifestivalen.

Jag gillar melodifestivalen, jag har ett stort minne för värdelöst vetande och saker som rör den fastanar lätt där. Jag brukar gilla många av låtarna som är med. Men i år? Allt är jämngrått och tråkigt. I alla fall så här innan man har hört låtarna en miljon gånger, det brukar alltid komma fram några som man inte lägger märke till först.
Tre låtar som jag har gillat men ingen av mina kompisar förstod sig på:

• Livet är som ett träd med Vicki Benckert
• Ett och ett är två med Bel air
• ABCD med Dan Tillberg

Jag tar inte ansvar för hur jag tycker de låter idag, har nog inte hört dem på 15 år, förutom de delar jag TROR att jag kommer ihåg och skrålar i bilen när jag kör hem och är trött!

Neej!

En ovanligt slö morgon. Jag skrotar omkring i omatchad pyjamas tjocksockar och morgonrock. Sovrufsig tofs. Helt plötsligt står Prinsessans kompis i hallen. OCH hennes pappa. Honom har jag träffat en gång innan. Då var jag genomblöt efer att ha promenerat en halvtimme i ösregn..
Är jag slappa sunkmamman eller..
Min hall såg dessutom ut som ett bombnedslag. JAG VILL HA STÄDHJÄLP!!

Var och lämnade lilleman hos mormor och morfar på fm. Får se när han kommer hem. Himmel vad det märks väl när något av barnen är borta, det blir så tomt och tyst.
Ikväll hade jag besök, det var jättetrevligt och hemskt kul att det blev av men det fick mig att tänka. Tjejerna som var här är ett par år yngre än mig och singlar utan barn. De lever alltså ett helt annat liv än mig. Jag älskar att ha barn och visst, de tar mycket tid ibland, men jag gillar att engagera mig i deras aktiviteter och vara med dem. Ibland gör jag väl lite väl mycket, mer än jag orkar med, men tiden när barnen är små är så kort. Jag kan inte förstå föräldrar som aldrig ställer upp för sina barn, som aldrig är med. För mig är det viktigt! Dessutom, har vi nu valt att bo i ett litet samhälle så kräver det mer engagemang för att barnen ska ha fungerande fritidsaktiviteter. Tre saker som jag tycker är bra i mitt liv idag:

• Att mina barn har en fantastisk mormor och morfar, som verkligen vill vara med sina barnbarn.
• Att jag har flexibelt schema på jobbet som gör att jag kan vara ledig mycket på loven.
• Att mitt hus faktiskt verkar riktigt städat. ( Kan vara en illusion som kommer av mycket levande ljus, en del med doft, men vadå, jag kan ju försöka tro på det, i morse kändes det som en omöjlighet!)

Sportlovsstress

Åhej o åhå, jag fattar inte var dagarna tar vägen, inte lägger jag dem på att ha ett välstädat hus ialla fall..

I går hade Prinsessan tandläkartid vi 9.20. allt såg bra ut, alla anlag verkade finnas där, och det är skönt med tanke på att både jag och hennes pappa har haft lite konstiga tänder. Inga hål hade hon heller. Klockan 11 hade vi bokat en bana i bowlinghallen, så jag åkte dit med barnen och en kompis till dem. Först hade jag tänkt att vara med och bowla, men då skulle det kosta 90 kr mer, plus att vi blev fler, så vi skulle få spela mindre. En dålig affär tyckte smålänningen så jag tittade på. Barnen var duktiga och det var roligt så det ska vi försöka göra fler gånger.

Hem och slänga fram lunch på de rester som fanns i kylskåpet, en salig blandning av spagetti, korv och potatismosplättar mm. Jaja, barnen blev mätta, och killarna och jag åkte för att tillbringa en em på innebandyskolan.

Det blev en trevlig em, Lillemans bästa kompis och hans mamma (våra grannar) var också där för att hjälpa, och eftersom vi aldrig hinner träffas annars blev det en jättetrvlig em. Och jo då, innebandy hann vi också med att serva..

Hem på kvällen och bakade pizza, sen somnade jag i soffan klockan nio..

I går.

Först en mysfrukost med barnen, sen lite nödvändigt plock. Spagetti och köttfärssås till lunch. ABBA singstar med Sessan. Hela eftermiddagen var jag och hjälpte till på Storkillens innebandyskola, vi bredde mackor och servade med frukt och dricka. Lilleman for runt på läktaren som en vilding.
Sen åkte vi hem och gick bort till pulkabacken och åkte pulka och grillade korv i mörkret, det var riktigt mysigt. Semla och mer singstar fick avsluta dagen.
En bra dag!!

Sportlov

Nu är sportlovet här! Snö har vi också fått, så barnen har redan hunnit med att åka pulka ett par gånger. På det sättet bor vi helt perfekt, den bästa pulkabacken ligger på vår gata. Har varit ledig i helgen, så vi har hunnit med korvgrillning i skogen, jättemysigt!
I dag har vi haft grannen med barn här på frukost, så roligt att det äntligen blev av.
För övrigt mår jag rätt så bra, har sprungit en del, men de senaste dagarna har det varit lite kallt för det, men jag är på gång ialla fall. Ätit har jag gjort lite mycket men trots att vikten inte har minskat ser jag att kroppen har ändrat lite form.
Tänker lite väl mycket på min släkting, det tar lite mycket kraft. Har fått rådet att bara åka dit och konfrontera, men det vågar jag inte riktigt..

Slöar..

Sitter under en filt i soffan, datorn o knät och en kopp the på bordet. Ute snöar det. Egentligen borde jag ha dåligt samvete för att jag bara sitter, men det vägrar jag att ha. Hela kroppen känns trött och gör ont, så jag lyssnar på den och tar det lugnt.



Känner mig lite låg. Jag har en nära släkting som har valt att inte ha kontakt med oss. Det känns jobbigt. Jag oroar mig. Tänker på barnen. Vi har väl inte haft så mycket gemensamt, men vi har alltid funnits i varandras liv, och trots att jag tycker att de lever sitt liv konstigt, så finns det kärlek någonstans. I alla fall från min sida. Just nu finns det inte mycket jag kan göra mer än att vänta och höra av mig till barnen. Jag är rädd också. Kan det någonsin bli bra igen, för jag är mitt i all oro och ledsnad också väldigt arg. Jag har flera gånger ställt mig frågan, får man bete sig hur som helst för att man inte mår bra? Någongång, någonstans måste man väl ändå ta ansvar för saker man säger och gör, även om man mår psykiskt dåligt. Det gäller ju mig med, men jag vet inte riktigt vad jag har gjort för fel, så jag vet inte vad jag ska be om ursäkt för.

Segt!

Tiden bara går, och jag får ingenting gjort. Men städa är så tråkigt!! Fast skönt när det är gjort. Har hittills uträttat en del ärenden och ringt en del telefonsamtal och tagit hand om lite tvätt, men den riktiga städningen skjuter jag bara upp.. Ska snart hämta lilleman i skolan, får sluta tråkskriva och resa mig upp och plocka lite. Så! Nu gör jag det.

Mycket nu..

De sista veckorna har varit lite väl händelserika, först var det ett par saker på jobbet som tog kraft och tankar, sen fick jag höra att en tjej som jag jobbat ihop med för ett par år sedan har drabbats av den svartaste av sorger . Vi har ingen kontakt, vi tyckte nog egentligen inte ens så mycket om varandra, men jag har tänkt på henne väldigt mycket!
I helgen var mannen och jag barnfria, vi var i väg och bodde på hotell, så skönt att slippa tänka på mat och disk! Det blev lite väl mycket av mat och dryck, men det får det vara värt, det är så sällan vi är iväg utan barnen.
Vikten idag stannade på 67,1kg, det får duga med tanke på helgen, helst skulle jag gå ner ett par kilo i veckan, men det är ju inte rimligt.
Eftetrsom vädret varit okej den här veckan har jag kommit igång med min springning, tre gånger har jag varit ute än så länge, och idag var det faktiskt riktigt skönt och jag orkade lite mer. Fortsätter det så här klarar jag snart hela 5km rundan! Nu väntar dusch och sedan hela huset på att städas!

Första veckan.

Nu är första veckan med bättre vanor avklarad. Vill inte säga att jag har skött mig perfekt, lite choklad har slunkit ner ett par gånger, men allt annat onyttigt har valts bort. Motionen kunde det också varit bättre med, men det har varit lite för mycket jobb den här veckan, det ska definitivt bli bättre nästa. Trots det var vågen snäll igår, den visade 67,7 kg, helt okej. Nu är nästa mål att ta mig ner ett kg, men den stora grejen blir vid 65, någonting kilo.
För övrigt, vad gör jag om dagarna? Jobbar för mycket, sover för lite och suckar alldeles väldigt över röran som uppstår när man bara har tid att ta undan julpyntet, men inte tid att städa och fixa iordning efter. Jag hoppas att nästa vecka infinner sig med lite tid och ork!

Kvällssvammel.

En lång dag är snart slut. Varit uppe tidigt för att skicka barnen till skolan och sedan städat och plockat lite för att sedan jobba kväll.
Försökte mig på en liten promenad, men den blev inte lång, det var glashalt ute. Gick hem och cyklade lite i stället, men jag är ruskigt otränad, orkar inte mycket.
Tänkte att jag skulle belöna mig lite när jag går ner i vikt, så jag har funderat lite. Vägde i tisdags hemska 70!! kg, minst åtta, helst 12 måste bort. Så mitt första mål är att vågen ska visa 67, någonting, då köper jag mig en hudkräm jag vill ha. Har lite funderingar vad jag ska ha sedan, men det kan vi ta efter hand.För övrigt är det tråkigt att snön har försvunnit, jag är ingen vintermänniska, men barnen hade kul i snön, och slask är inget vidare.
Läggdags, börjar tidigt i morgon!

Nytt år..

Så nu är det nytt år igen! Jag gör ett nytt försök med bloggandet! Jag inser att jag behöver någonstans att rapportera. Min vikt har blivit alldeles för hög det senaste året, fortsätter det så här blir det snart ohälsosamt.
Gårdagen gick jättebra, jag höll mig till bra mat, dagen i dag har också gått bra så här långt. Ska till jobbet nu, så det får bli mer en annan gång.