Igår var det skolavslutning, det var världens finaste barn, den blomstertid nu kommer och lilla Idas sommarvisa, precis som det ska vara. Nu hoppas jag bara att mina barn får ett fantastiskt lov.
Själv anser jag att sommarlov är ett av språkets vackraste ord, det rymmer så mycket underbart. När jag tänker på mina somrar, så är det bara glädje. Det är soliga dagar i farmor och farfars sommarstuga med smultron på strån, promenader till badet genom kohagar ( egentligen var det tjurar, men det visste inte farmor),mycket bad, sockerdricksträd. Det är dagar på landet med hölass, kompisfniss när vi sov i tält, hästar, hundar och grodor. Det är många långa dagar hemma med kvarterets alla ungar, naturligtvis är det mest solsken, men jag minns också regn som gjorde att allt luktade sommar, och gjorde stora pölar som man kunde leka med barbie i. Det här låter väl nästan äckligt idylliskt, men det är så jag minns, och det är sådana minnen jag vill ge till mina barn, jag hoppas att jag lyckas för det är något jag är tacksam för.
