Sommaren går mot sitt slut, vad tog den vägen egentligen? Lyckades jag med det jag ville, att ge mina barn en underbar sommar? Jo, jag tror det, de har, trots att deras pappa inte har kunnat ta så mycket semester fått göra en hel del. Vädret har varit helt okej också. Så, ja, vi har haft det bra. Det är en förmån att kunna vara ledig en hel sommar och låta barnen bara vara. Fast i ärlighetens namn tycker jag att det är rätt så skönt att skolan har börjat igen, jag var i behov av lite egentid.
Vikten, detta ständiga tjatproblem för mig har ju inte direkt gått ner under sommaren, trots att jag har försökt hålla igång springandet, men nu har jag tagit tag idet igen, och faktiskt, lite har redan försvunnit. Min ork har också blivit bättre, i söndags sprang jag en hel mil ( jag SPRANG! ), och gissa om jag var stolt!
I början av veckan var jag på en tvådagars kickoff med jobbet, och hjälp vad roligt vi hade. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Så det var roligt, men det är mycket annat med jobbet som känns oroligt och tar mycket ork för mig.
Jag ska försöka skriva in några inlägg som jag skrev i somras när jag var datorlös, de kommer ju i lite fel ordning, om jag lyckas få in dem, men vadå.
