Var och lämnade lilleman hos mormor och morfar på fm. Får se när han kommer hem. Himmel vad det märks väl när något av barnen är borta, det blir så tomt och tyst.
Ikväll hade jag besök, det var jättetrevligt och hemskt kul att det blev av men det fick mig att tänka. Tjejerna som var här är ett par år yngre än mig och singlar utan barn. De lever alltså ett helt annat liv än mig. Jag älskar att ha barn och visst, de tar mycket tid ibland, men jag gillar att engagera mig i deras aktiviteter och vara med dem. Ibland gör jag väl lite väl mycket, mer än jag orkar med, men tiden när barnen är små är så kort. Jag kan inte förstå föräldrar som aldrig ställer upp för sina barn, som aldrig är med. För mig är det viktigt! Dessutom, har vi nu valt att bo i ett litet samhälle så kräver det mer engagemang för att barnen ska ha fungerande fritidsaktiviteter. Tre saker som jag tycker är bra i mitt liv idag:

• Att mina barn har en fantastisk mormor och morfar, som verkligen vill vara med sina barnbarn.
• Att jag har flexibelt schema på jobbet som gör att jag kan vara ledig mycket på loven.
• Att mitt hus faktiskt verkar riktigt städat. ( Kan vara en illusion som kommer av mycket levande ljus, en del med doft, men vadå, jag kan ju försöka tro på det, i morse kändes det som en omöjlighet!)