Sen sist.

Sen sist har jag tappat fokus.
Sen sist har jag hittat fokus igen.
Sen sist har jag  provat att fasta.
Sen sist har jag klarat att springa en mil igen.
Sen sist har jag kommit ner på föresommarvikten igen.
Sen sist har jag hunnit med den årliga bokmässan, i år blev det även "Hair" på Göteborgsoperan.

För övrigt är det höst på riktigt nu. Det kan tyckas tråkigt, men igår, när jag fick till den länge planerade syskonforograferingen av barnen, så var färgerna helt underbara. Att fota barnen har jag länge tänkt, så glad att det äntligen blev av, vem vet hur länge alla finns kvar hemma.
Dessutom har jag velat ha en canvastavla, så nu tänkte jag göra en med barnen och ge till Mannen i julklapp, helt perfekt att ge bort något man själv vill ha...

Vardag

Ny termin. Känns lite märkligt att Storkillen inte ska till skolan, han har sabbatsår, medan han funderar på vad han ska göra. Just nu är han på en välbehövlig semester med flickvännen, så det märks inte så mycket att han inte går till skolan. Själv har jag faktiskt börjat få ordning på mitt liv igen. Det känns som jag har hittat fokus igen. Men visst är det konstigt, när jag låg på den här vikten i våras kände jag mig rätt så okej. Nu känner jag mig som en elefant. Kläder jag hade i våras vill jag inte ha på mig för jag ser så stor ut. Konstigt, men bra för motivationen.
Helgen kan nog bli tuff, det är utekväll med jobbarkompisarna, gatufest, och heldag med Lillemans orkester.
Utekvällen skulle tydligen inkludera något sorts quiz, och min jobbarkompis tyckte att vi skulle vara i ett lag, för jag vet lite om mycket. En något tveksam komplimang tycker jag nog. Fast å andra sidan brukar jag säga att jag har ett stort minne för värdelöst vetande, så det stämmer kanske.
För övrigt är alla tillbaka på jobbet efter semestern, och det är ju som det är. Gillar inte en av mina jobbarkompisars sätt att föreläsa för mig om hur jag ska jobba. Att vi dessutom tycker olika gör ju det inte lättare.
Sen är min chef dum, eller hon gjorde en dum och onödig grej, skulle vilja bita henne lite, men det får man ju inte, så jag låter bli, och är lika trevlig som vanlig, tror nog att hon fattar att hon gjorde bort sig.
Nu, pyjamas av och träningskläder på.

Tiden går.

Tiden går. Under ett par dagar var jag riktigt orolig för mig själv. Det gick inte en dag utan tårar, inget kändes roligt. Men så var det en dag, när jag klarade mig utan gråt. Och sen var det som vanligt. Jag var som vanligt. Fast det var jobbiga dagar, när jag är deppig brukar jag vara det i en timme, sen är det bra, så det här var inte jag.
Hur som helst. Dags att gå vidare. Att skärpa till kost och motion gick inte så bra. Eller ja, jag har börjat springa med lite reda igen, men maten. Nej. Massor av mackor och godis. Men nu. Idag var en bra dag. På måndag är det skolstart, så vi är på väg in i vardag. Och hur tråkigt det än är med vardag så är det lättare att äta bra då.

Tråktant.

Min mamma fyller snart 70. Hon är pigg och aktiv, men lite stel. Sen ett år tillbaka har jag tagit på mig att måla hennes tånaglar, hon tycker att det är lite krångligt att nå nämligen. Och eftersom jag har en gigantisk samling nagellack, så är det ju logiskt att jag gör det. Problemet är att 70åriga tanter vill ha tantlack. Tråklack. Och om inte tråkiga så i "normala" färger. Jag gillar grönt lack. Och blått. Gärna superglittrigt.Av över 200 lack är det inte många som passar in i tantlackskategorin. Mamma kan på sin höjd tänka sig en liten glittersten som dekoration. Idag ska jag hem och fixa hennes naglar. Undrar om jag kan övertyga henne om att guldnaglar är ett måste på födelsedagen?

Nä.

Det är inte bra. Känner mig låg. Gråtig. Ensam. Ouppskattad. Ska livet inte vara något mera? Men mitt liv är ju bara mitt, så det är väl jag som måste hitta meningen och glädjen. Hur man nu gör det. Tänkte ställa mig i duschen och gråta ut lite frustration, men vägg i vägg med den sover sonens flickvän. Får väl ägna tiden i duschen åt mig själv istället. Typ, fake it to you make it.

Idag.

Idag är min semester slut. Tur att jag börjar med en ledig dag... Hur som helst, den blev bra till slut, semestern. Fortfarande besviken på att min man bara hade två veckor, han pratar om att vi ska resa någonstans senare, men det tror jag när det händer, typ. Mer sol hade jag velat ha, men ändå, det blev rätt så bra. Jag och Lilleman började med en orkesterresa till Spanien, och den var härlig. Så många härliga ungdomar och trevliga vuxna. Bad i Medelhavet, magiska spelningar, Cava och Sangria på kvällarna.
Liseberg har vi hunnit med, Stockholm, Öland, Karlshamn och Karlskrona blev det också. Och en massa god mat. Och vin. Några springrundor har det blivit, men inte många. En mil är inte att tänka på längre, och vågen visade fyra kilo plus. Onödigt kan jag tycka nu, men så är väl livet. Idag har jag iallafall börjat dagen med att springa, och jag har en matplan. Det är bra att fortsätta, jag är inte i mål än! Mål ja, det kanske man ska ha för hösten med? Vad vill jag?
Jag vill kunna springa milen igen, och sen vill jag klara det på en timme.
Jag vill ha en ny första siffra på vikten, när jag har det är jag på det 10talet där jag kan vara nöjd.
Jag vill kunna ha och känna mig bekväm i snygga underkläder.
Jag vill kunna ha kläderna som ligger i "provaomfemkilokassen".
Så, det kanske räcker? Vi kör på det.
Nu är jag ensam i tre timmar, huset är alldeles tyst, och det är fantastiskt skönt!

Borde

Jag borde gå och lägga mig. Men ibland, ibland, är det skönt att bara vara. Sitta i mörkret med tända ljus och en filt, lätt lullig av ett par glas bubbel o trevligt sällskap. Två veckors semester kvar. Just nu känns det länge. Innan idag var semestern nästan slut, nu känns det som  en lång rad av lena sommarkvällar. Livet. Så föränderligt. Så underbart.

Student igen.

Jag hade ju ett par mål den här terminen. Målet att kunna ha en snygg klänning på studenten fixade jag ( sen att jag helt självkritiskt tyckte att jag kunde haft mindre mage och rumpa är en annan sak), jag kände mig iallafall fin.
En mil har jag sprungit ett par gånger nu, nu vill jag springa fortare, och längre.
Känna mig bekväm i snygga underkläder, nåja, där är jag inte riktigt än, men det är bättre. Köpte ett fint rosa set när jag var i Ullared i april, men den bh-n sitter inte bra längre, den glappar.Efter sommaren och när jag är nere på en ny första siffra ska jag ta tag i det och skaffa mig något fint. (Men vi får väl se, jag är lite dålig på det där, lovade mig själv nya springskor när jag klarat milen, men jag går och väntar på att de jag vill ha ska bli billigare. Fånigt så att det förslår.)
Kunna ha storlek M. Tja. Ibland kan jag det, men jag är en bredryggad, storbystad tjej, så upptill drar jag stora storlekar, så är det. Lär aldrig bli S upptill. Nertill, hm, efter 40 har vikten lagt sig på rumpan på ett sätt den inte gjorde innan. Jag gillar det INTE. Men visst, ibland kan jag ha M. Och mina sommarkläder sitter bättre än förra året, en del som inte använts på ett par år har fått komma fram igen.
Slutsats, jag har varit duktig. Minus 10kg är bra. Tyvärr har det inte märkt så mycket som jag hoppades, men jag vet sen tidigare att om ett par kilo är jag på den vikt som folk brukar reagera på.
Jag känner mig fortfarande taggad, jag vill ha bort 10kg till, jag är inte helt säker på att det går innan året är slut, men sex kilo borde gå.

Student.

Vår Storkille har tagit studenten. Det var en fantastisk dag, så fylld av glädje, men också av tårar och vemod. Vuxen.  Det verkar som om vi får ha honom hemma ett tag till, och det känns bra, jag är inte redo att släppa ännu, jag vill vara med i hans liv ett tag till.
Jag tog semester en vecka i samband med semestern, och det var ett av mina bättre beslut. Dagarna innan studentdagen var jag riktigt slut. Idag går jag till jobbet igen, sen är det bara sex arbetspass kvar till den riktiga semestern.
Semestern ja, den har jag inte riktigt hunnit med att tänka på, det har varit så mycket annat. Först åker Lilleman och jag till Spanien med hans orkester, sen är det inget mer planerat. Vi hoppas på fint väder, annars måste vi nog se oss om efter en liten resa.
De stora ska jobba hela sommaren, så det blir en mycket liten familj som firar semester ihop.
Ovant. Mycket ovant. Men det är bara att vänja sig, det är så här det kommer att vara. Och det blir nog bra.

En mil.

Japp. Jag har gjort det. Jag har precis sprungit en mil. Inte fort, och ett par gånger gick jag, men ändå.
Nu är båda mina mål nådda. Nästan värt ett hurra väl? Det är iallafall värt att jag får vara stolt över mig själv. Stolt, men inte nöjd. Milens tid kan bli bättre och jag kan gå ner en hel del till i vikt.
Men ändå. Hurra!

Skav.

Känner mig lite låg. Bästa jobbisen, hon som varit tjänstledig ett tag ska komma tillbaka. Nu har hon fått erbjudande om fast jobb på det andra stället. Hon vet inte om hon kommer att ta det, men jag tror det blir så. Jag kommer att sakna henne. Vill inte ha förändring. Men sen har vi en idé som kanske kan göra en förändring för oss båda, men det är så mycket som ska klaffa om det ska funka.
Storkillens var på bal idag. Så stilig. Så glad. Jag blev stolt. Stolt och vemodig. Han är så stor. Och det gick fort.

Idag!

Inte igår, men idag visade vågen att jag faktiskt har gått ner 10kilo. Det känns bra, men kanske inte så bra som jag trodde. Jag menar, det är fortfarande många kilo kvar tills jag är nere på en bra vikt. Men visst, jag har varit duktig. Jag har gjort det här utan att vara allt för extrem, eller allt för stora uppoffringar, jag har verkligen ätit allt. Det har varit godisfrossa i påsk, bubbelkvällar med vänner, brunch, och två portioner efterrätt när det är bokträff ( efterrätt är gott, och det är inte ofta man får det, så varför inte liksom?). Visst utan allt det här hade det väl gått snabbare, men det här är hållbart.

För övrigt var jag och fick massage i onsdags. Och som jag skrev till min man efteråt, jag tror faktiskt att jag hellre hade fött ett barn till än fått den massagen. I lördags vaknade rätt så stel och orörlig i ryggen, jag har vaknat och haft ont i ryggslutet på natten. Och ja, jag har nog slarvat med att stretcha, och det i kombination med en knasig rygg gjorde massagen till en smärtsam upplevelse. Tur att Storkillen var i stan och kunde köra mig hem, för jag var yr, illamående och kallsvettig efteråt. När hon sa att det vore bra om jag kom tillbaka snart, kände jag inte så mycket för det. Nu två dagar senare och med en baksida som ömmar bara man tar på den, tror jag faktiskt att jag ska boka in en ny tid efter studenten. Kanske det inte blir lika smärtsamt då.

Kanske imorgon.

Kanske når jag ett av mina mål imorgon. Tjuvvägde mig lite ikväll, och det såg bra ut. Man kan ju aldrig veta säkert, men jag hoppas. Sen är jag ju inte nöjd för det. 10kg till skulle ju inte skada, men det första är att komma ner på en ny första siffra, och dit är det ytterligare ett par kg.
Hur det än är imorgon är jag faktiskt lite stolt över mig själv. Jag har gjort det här. Så här långt har jag gjort det själv. Och det är jäkligt bra av mig.

Maj.

Det är maj. Studenten närmar sig med stormsteg. Målet jag har satt upp tills dess, att kunna springa 10km, och att ha gått ner 10 kg, är inte alldeles omöjligt att nå. Det går sakta, men det går. En klänning har jag också skaffat. En fin och löjligt dyr Desigual klänning. Jag känner mig fin i den. Faktiskt gör jag det.   Dessutom har jag rotat i provaigenom5kg påsen, och där har jag hittat en del som passar igen. Allt är kanske inte jättesnyggt längre, det är nog minst två år sedan jag hade det, men allt ska användas åtminstone en gång. Bara för att.
Lite synd bara att ingen verkar märka mina tappade kilo. Men när jag når minus tio, då ska jag faktiskt nämna det lite. Då tycker jag att jag förtjänar lite jubelrop.

I min väska.

Jag tyckte att väskan började bli lite tung, så jag tömde den, och det här hittade jag:

7 nagellack

Nagellacksborttagningsmedel 

Lipbutter

2 läppstift

Hårborste

2 pennor. Blev lite förvånad, jag trodde att jag hade fler.

Nagelfil 

Öronproppar. Jo, jag hänger med en blåsorkester allt i mellanåt.

Dextrosol. Till orkestern hör cheeretjejer, och ibland behövs energi.

Osorterade papper.

Nötter. Min nödproviant.

Hörlurar. Målade med rosa nagellack, familjen hade en förmåga att sno mina, så jag tröttnade och målade dem rosaglittriga.

Handdesinfektion.

Liten hopfällbar plastsked.

Busskort

Liten necessär med plåster, hårband, hårklämmor, Ipren och liten hopfällbar sax.

Kvitton

Reflexband

Bilnyckeln 

Jobbnycklar

Hemnycklar 

Rem till min plånboksväska.

Ett par strumpor.

Plånboken

Vattenflaska.

Tja, vad ska jag säga, nödvändiga saker alltihop, lite många nagellack kanske.det var nog de som var tunga.

Choklad!

Sprang på förmiddagen. Kvällspromenad med bästaste vännen.
Nu värmande kaffe i soffan med Ninja warrios, ett program som jag gillar, men tycker är lite pinsamt att jag tittar på det. Men de gör saker som är helt omöjliga, jag blir så impad.
Hur som helst. Jag vill ha choklad. Jag vill väldigt gärna ha choklad. Men det ska jag inte ha, jag har nämligen på mig ett par ostretchiga pyjamasbyxor i flanell, strl m. Jag fick dem i julklapp för två jular sedan, men har inte använt dem för de har inte passat. Visst, det skulle inte göra något om de var lite lösare runt mage och rumpa, men jag har inga problem att ha dem. Just nu känns det som det händer lite. Den vikt jag har nu är det tre år sedan jag hade, det gör mig alldeles glädjefnittrig. Det finns mycket kvar att ta av, men ändå, jag är på väg!

Relationer.

Storkillen har en flickvän sen 7-8 månader tillbaka. Jag gillar henne, absolut gör jag det, hon är snygg, smart, trevlig och vettig. Än känner jag henne inte så bra, men det löser nog tiden.
Innan den här flickvännen fanns det en annan tjej. När det tog slut för snart ett år sedan hade de varit ihop i flera år. Hon hade hunnit bli familj, så det är klart att jag saknar henne. Slutet blev väl inte helt bra för dem, så de vill inte träffas. Men deras relation är deras, inte min, så jag håller mig utanför.
Men även hon och Prinsessan hade ju en relation, och den har de hållit fast vid och utvecklat.
De träffas, fikar och umgås. Så kom det sig igår att Prinsessan blev hemkörd av fd tjejen och hon med in och drack kaffe (Storkillen är på skolresa). Vi blev sittande i köket i nästan fyra timmar. De sista 45 minuterna var vi ensamma, Sessan gick och la sig.
 Och ja, jag saknar henne. Det har inget att göra med att jag inte tycker om den nuvarande tjejen, det här var någon som fanns i mitt liv i flera år, någon jag tycker om.
Det kommer säkert vandra fler flick och pojkvänner genom våra liv, och jag hoppas att det är blir bra sådana, sådana som jag vill och kan få behålla även när de går vidare.

Nyfiken.

Är ju rätt så nyfiken av mig, så jag kunde inte låta bli. Jag vägde mig. Oj. Det var okej. Det var faktiskt väldigt okej. Det var den lägsta vikten sen 2013. Minus 10 kg skulle säkert vara okej, men ändå. Plötsligt blev det en väldigt bra dag.

Tiden går.

Okej jag erkänner. Det har inte varit några superbra veckor, det har det inte. Men sen ett par dagar tillbaka är jag på rätt spår. För att inte noja för mycket tänker jag vänta med att väga mig. Tror jag.
Sist jag sprang blev det 8km, jag var helt hög, och slut i benen i två dagar. Nu när det är ljust och lite varmare längtar jag verkligen ut. Jag tror fortfarande att 10 km är möjligt, men jag vet inte när.
Nu lägger jag in en högre växel och tänker studentstudenstudent.

Oj.

Det var länge sedan sist. Sportlovet plussade på på lite vikt, men jag tycker nog att det var värt det. Lilleman och jag hade det supermysigt när vi var väg, så det var värt utefrukost och brunch. Lite svårt att komma på rätt spår igen, men sakta och säkert har jag kommit tillbaka. Vi behöver ju inte nämna mellofinalen förra helgen, den inkluderade en massa bubbel och en del godis. Vi pratar istället om att det här har varit en fantastiskt bra vecka. Jag har tränat, sprungit och promenerat. Ätit bra. Så idag sa vågen en låg och bra siffra. Blir inte tio kg minus till påsk, men sju har det blivit hittills, och jag tycker att jag är bra. Faktiskt.

Dålig dag.

Idag har definitivt varit en dålig dag ur matsynpunkt. Efterrätt och godis har slunkit ner. Överhuvudtaget har inte de senaste dagarna varit lysande på något sätt. På torsdag åker jag och Lilleman till Göteborg, och då blir det utemat och vin med syrran. Den enda motion jag lär få är av att gå i affärer. Så. Fram tills dess gör jag bra dagar. Framför allt gör jag minst ett motionspass om dagen. Imorgon och på onsdag ska jag få till två. Fyra bra dagar. Det s k a gå. Klänningtillstudentenklänningtillstudenten.

Veckan som var.

Veckan som var. Ja, vad ska jag säga, den var så mycket. Så mycket jag vill skriva om, men hur och när, det är frågan.
I tisdags fick jag ett sms från min vän att hennes mamma inte finns mer. Vi hade smsat under helgen, så jag visste att det inte var bra, men ändå, det slog undan benen på mig. Det sänkte mitt humör rätt så mycket, och jag känner mig fortfarande låg. Jag har haft lite kontakt med min älskade vän, och hon klarar sig, det är klart att hon gör, men det är jobbigt.
Dottern kom hem och hade slagit i handen rätt så illa, så i fredags halv tio åkte vi till vårdcentralen, därifrån blev vi skickade till röntgen. Den visade en spricka i ett ben i handen så nu har hon gips de närmaste veckorna.
Efter att jag fått henne gipsad åkte jag till jobbet. Ett dygn senare åkte jag därifrån, trött så att omgivningen gungade. Det strulade till sig på kvällen så det fanns ingen möjlighet att gå hem förrän efter tolv, och eftersom jag skulle vara tillbaka vid sju var det lika bra att stanna kvar. Dessutom ville jag inte lämna nattpersonalen själv, ifall det skulle hända något mer. Som tur var hade jag hunnit handla lite innan jobbet, så jag hade tandborste och deo i bilen. Rena kläder och linsvätska var det värre med, men jag hittade ett reservlinne bland våra extrakläder, och min jobbarkompis tog med en kofta till mig. Innan jag la mig smörjde jag in ansiktet med handkräm. Fräscht. Ska bli spännande att se hur chefen tänker kompensera mig för den natten.
Lite lätt död även på söndagen, men det blev träning. Den första på över en vecka. Vansinnigt skönt att få röra på sig lite.
Jag undrade ju när någon skulle se att jag förlorat lite vikt, och i lördags morse, när jag blek och svart under ögonen stod och fixade kaffe, frågade min mest viktfixerade ( och smalaste) jobbis om jag inte hade gått ner i vikt.
Nu väntar en ledig måndag. Lite tvätt, städning och löpning är inplanerat. Det är också tänkt att jag ska sitta i soffan och göra ingenting.

Minus!

Japp, idag har jag gått ner över 5kg. 5.3, för att vara exakt. Är rätt så nöjd med mig själv, den senaste veckan har jag ätit semla tre gånger, och lite blåbärspaj. Ändå är jag nöjd, för jag har begränsat mig till halva semlor och mimibit paj. Känns som att jag har kontroll. Det gäller bara att fortsätt så här. Jag skulle vilja gå ner minst 10kg till, men att fixa det till juni kanske inte går. Men jag kan försöka.
Idag känns det som förkylningen har gett med sig, gick en lång promenad innan frukost, och det kändes nästan som vanligt. Skönt!
Jag har valt att inte prata med någon om att jag försöker gå ner i vikt, så det ska bli spännande att se när någon ser något. Själv ser jag skillnad i ansikte och på att vissa kläder sitter lösare, men det är inte mycket. Jag vill inte prata om det för på jobbet har vi en del supersmala människor som är helt fixerade vid vikt. Skulle vara skönt att visa att man kan gå ner utan att göra så stor affär av det.
Igår började jag garderobsstäda, och provade en del. Jag gjorde en kasse som jag kallar "prova igen om 5kg".  Det är sju veckor till påsk. Vore fantastiskt om jag kunde vara där då.

Fick lite vårkänslor mellan nysningarna igår, och målade naglarna med ett av förra årets mest omtalade vårlack, Depend, garden dreams. Tyvärr har numret nötts bort på min flaska men jag tror att det är färgen som hette "spring romance". Fint och vårigt är det iallafall.

Ger upp.

Eftrsom jag tog det (rätt) lugnt igår inbillade jag mig att jag skulle vara tillräckligt bra idag för att träna box. Haha. När jag dammsög köket nös jag tre gånger, och efteråt var jag helt genomsvettig. Till och med jag fattar att man inte kan träna då. Det blir en dag i soffan. Slutar det regna tar jag kanske en liten långsam promenad. Annars blir det jag och en drös serier. 

Men är jag inte frisk nog att träna på söndag blir jag sur. På riktigt.

Förkyld.

Förkylningen har drabbat mig. Igår kämpade jag tappert på jobbet från halv nio på morgonen till halv nio på kvällen, men idag ger jag upp. Som tur är är jag ledig idag, det är så vi kommunanställda med vikariebrist jobbar. Ställde in träningen i söndags, och även om jag vill, så känns det omöjligt att träna ikväll med. Springa kan jag bara drömma om. Får nog skjuta fram springaenmil målet några veckor. Skjuta fram, inte ställa in. Men en liten promenad ska det bli. Det är en nödvändighet, eftersom jag tänker baka och äta en semla idag. Alltså ser dagens program ut så här, dö lite i soffan, sätta semeldeg, ta nässpray, promenera, dö lite till i soffan. Mer behövs nog inte! Jo, måla naglarna med. Det är ett måste.

Typiskt.

Tycker att byxorna sitter lite lösare. Mycket glad och nöjd. En jobbarkompis berättar att jag har spräckta byxor. Typiskt, kanske var det därför de var lösare. Aldrig får man vara riktigt glad. Fast å andra sidan, jackan var lättare och knäppa, den stramade inte alls så mycket över rumpan. Och den är hel.

För övrigt är jag grymt sötsugen, och här på jobbet finns en godispåse. Men den innehåller bara skumbananer bestämmer vi. Det gillar jag inte!

Sen rabblar jag "studentijunistudentijuni" i huvudet. Jag ska inte ha!

Update: hemma efter 13timmars jobb. Åt inget godis. Men jag hade fan ta mig förtjänat det. Nu dör jag i säng.

Skönt.

Det är skönt att gå och lägga sig i ett städat sovrum med renbäddad säng. Speciellt när ansiktet är lent efter lite extra kärlek bestående av scrub och ansiktsmask. Det är skönt när huden är len och luktar gått efter favoritbodybuttern. Det är t.o.m skönt att man är så slut i kroppen att det gör ont, och att man har grym träningsvärk i armarna. Imorgon ringer klockan halv sex, tror inte jag är lika äckelpositiv då.

Sjukstuga.

 Dottern har legat i något som förmodligen var influensa. Nu ligger Lilleman däckad i samma sak. I måndags var alla tre hemma, storsonen mådde illa. Själv varken vill jag eller har tid med att bli sjuk. Har ett intensivt jobbscheman den närmaste veckan, bl.a. på mitt extra jobb, och där blir det krångligt att vara sjuk.
För övrigt, vågen var snäll idag med, det gjorde mig nöjd. Något som inte gör mig glad är min huvudvärk, som kommer från en ond rygg/ spänd nacke. När jag gick upp i morse kändes det som någon satte en kniv i mitt öga. Det var inte skönt. Skulle behöva en massör/naprapat/kiropraktor, men vem har tid.
Nu är det dags att röja upp i vår just nu rätt så osannolika röra, sen är det Box ikväll, och egentligen vill jag springa med idag, men det beror nog på om det slutar blåsa halv storm ute.

Har ett galet fint nagellack. Det höll på att driva mig till vansinne när jag målade på det, men helt klart värt det.

Det syns absolut inte på bilden hur fint det är, men iallafall, Layla, ultra violett.

Nöjd.

Onsdag= boxkväll. Känslan efteråt när toppen på tofsen är svettig, knogarna är såriga, och händerna darrar så att det knappt går att skriva, den är rätt så oslagbar. När man dessutom har fått slå mot en stor karl, och känner att man gett rätt så bra motstånd, då är man nöjd. Nöjd och svettig.
Har skött mig bra med maten de senaste dagarna. Igår bjöds det på semla på jobbet och jag valde att äta. Men bara en halv. Bra av mig.
Nu dusch. Behövlig sådan.

Vad händer?

Jobbar. Dottern ringer. Hon meddelar att hon kommer vara borta från skolan en stund, skolsköterskan har bett henne följa med kompisen till sjukhuset. Vad har hänt, undrar jag? Jo, kompisen har sniffat nagellacksborttagningsmedel, så det ska kollas upp.
Vad fan, rent ut sagt, vad får en 17åring att göra något sådant? Vet att hon mår dåligt, men vad kom idén ifrån? Och hur dåligt mår hon egentligen? Hur kan min 16åring hantera att ha en kompis som sniffar, får ångest attacker och mår allmänt skit?
Är det, på riktigt så här verkligheten ser ut?
Sen ska tilläggas, jag är väldigt stolt över min starka dotter, hon har fått se och hört mycket otäckt genom den här kompisen, men hon backar inte. Hon finns.

Lättnad.

Är på jobbet. Känner ett pop. Inser att bygeln i min bh har gått av. Den har vassa ändar som skaver och nyper mig. Lättnaden när man kommer hem och får slita av den. Åhhhh.

Skön dag.

Eftersom det var uthärdligt ute idag sprang jag. Hade helt förträngt hur jobbigt det är med lössnö. Från den ljusa sidan, tänk vad lätt det kommer att gå när det är barmark. Lätt och fort.
Var för övrigt ledig, och tog det rätt så lugnt. Målade naglarna i rosa glitter från Depend. En färg man blir glad av.

Var nog tvungen att måla fyra lager för att det skulle täcka, men det var helt klart värt det.

Avslutade dagen med en föreläsning om psykisk ohälsa hos unga. Väldigt intressant.
Men nu, nu värker det i mina rumpmuskler efter snöspringandet, och ögonen känns tunga.

Söndag kväll.

Jag avslutar helgen framför "så ska det låta" på SVT play. Så där lagom trött i kroppen efter terminens första tabatha pass. Rätt så nöjd med min helg faktiskt. Jag har skött maten bra, åt en liten bit blåbärspaj igår, men jag hade själv bakat den, så jag vet vad den innehöll, och det var okej.
Hade gärna velat springa med, men -15 och kallare får faktiskt mig att backa.
Förresten var vågen snäll och visade på -2kg de senaste två veckorna. Så får det gärna fortsätta.

Mål.

Jag väger fortfarande för mycket.

Ska min dröm om en snygg klänning till Storkillens student bli sann måste jag vara diciplinerad.

Förutom studenten har jag ett par andra mål.

Jag vill kunna springa en mil.

Jag vill att det ska vara lätt att springa.

Jag vill känna mig bekväm i snygga underkläder.

Jag vill kunna köpa kläder i M, och att de sitter bra.

Har kommit igång med att springa och skärpt till maten, nu gäller det bara att hålla kvar det.

Nu kör vi!

Sjukt jobbigt.

Springa i lössnö är sjukt jobbigt. Men jag gjorde det. Jag är bra. Slut på egoskrytet.

Nu kör vi!

Försöker känna mig lika hurtig som rubriken låter, men lyckas inte riktigt. Det är tidigt. Ny termin. Storkillens sista. -7 ute. Långkallingar på, så överlever jag nog den här dagen med.

Nytt år!

Halv två. Dricker champagne. Börjar både bli trött och lullig.

Hoppas på att 2016 blir ett riktigt bra år.

Återkommer när jag träffar tangenterna igen.

Men 2015 var okej. Mer än okej.