Tiden går. Under ett par dagar var jag riktigt orolig för mig själv. Det gick inte en dag utan tårar, inget kändes roligt. Men så var det en dag, när jag klarade mig utan gråt. Och sen var det som vanligt. Jag var som vanligt. Fast det var jobbiga dagar, när jag är deppig brukar jag vara det i en timme, sen är det bra, så det här var inte jag.
Hur som helst. Dags att gå vidare. Att skärpa till kost och motion gick inte så bra. Eller ja, jag har börjat springa med lite reda igen, men maten. Nej. Massor av mackor och godis. Men nu. Idag var en bra dag. På måndag är det skolstart, så vi är på väg in i vardag. Och hur tråkigt det än är med vardag så är det lättare att äta bra då.
