Nä.

Det är inte bra. Känner mig låg. Gråtig. Ensam. Ouppskattad. Ska livet inte vara något mera? Men mitt liv är ju bara mitt, så det är väl jag som måste hitta meningen och glädjen. Hur man nu gör det. Tänkte ställa mig i duschen och gråta ut lite frustration, men vägg i vägg med den sover sonens flickvän. Får väl ägna tiden i duschen åt mig själv istället. Typ, fake it to you make it.