Storkillen har en flickvän sen 7-8 månader tillbaka. Jag gillar henne, absolut gör jag det, hon är snygg, smart, trevlig och vettig. Än känner jag henne inte så bra, men det löser nog tiden.
Innan den här flickvännen fanns det en annan tjej. När det tog slut för snart ett år sedan hade de varit ihop i flera år. Hon hade hunnit bli familj, så det är klart att jag saknar henne. Slutet blev väl inte helt bra för dem, så de vill inte träffas. Men deras relation är deras, inte min, så jag håller mig utanför.
Men även hon och Prinsessan hade ju en relation, och den har de hållit fast vid och utvecklat.
De träffas, fikar och umgås. Så kom det sig igår att Prinsessan blev hemkörd av fd tjejen och hon med in och drack kaffe (Storkillen är på skolresa). Vi blev sittande i köket i nästan fyra timmar. De sista 45 minuterna var vi ensamma, Sessan gick och la sig.
Och ja, jag saknar henne. Det har inget att göra med att jag inte tycker om den nuvarande tjejen, det här var någon som fanns i mitt liv i flera år, någon jag tycker om.
Det kommer säkert vandra fler flick och pojkvänner genom våra liv, och jag hoppas att det är blir bra sådana, sådana som jag vill och kan få behålla även när de går vidare.
