Vår Storkille har tagit studenten. Det var en fantastisk dag, så fylld av glädje, men också av tårar och vemod. Vuxen. Det verkar som om vi får ha honom hemma ett tag till, och det känns bra, jag är inte redo att släppa ännu, jag vill vara med i hans liv ett tag till.
Jag tog semester en vecka i samband med semestern, och det var ett av mina bättre beslut. Dagarna innan studentdagen var jag riktigt slut. Idag går jag till jobbet igen, sen är det bara sex arbetspass kvar till den riktiga semestern.
Semestern ja, den har jag inte riktigt hunnit med att tänka på, det har varit så mycket annat. Först åker Lilleman och jag till Spanien med hans orkester, sen är det inget mer planerat. Vi hoppas på fint väder, annars måste vi nog se oss om efter en liten resa.
De stora ska jobba hela sommaren, så det blir en mycket liten familj som firar semester ihop.
Ovant. Mycket ovant. Men det är bara att vänja sig, det är så här det kommer att vara. Och det blir nog bra.
