Målbrottsling

Min storkille är tonåring, och på en vecka har han gått från att prata som han alltid gjort, till att ha en röst som i var och varannan mening spricker. Lite kul är det, jag har aldrig upplevt en målbrottsling på nära håll innan, undrar hur länge det ska hålla på?
Fick förresten ett reklamkuvert adresserat till mig förra veckan, öppnade och läste följande rubrik " Mensvärk kan vara jobbig för yngre", jag kände mig löjligt nöjd, haha, jag är yngre, 37 är inte så gammalt, jag är UNG! Läste vidare; Du som har en dotter som börjar närma sig puberteten bla, bla,bla. Läste inte mer. Du som har en dotter som närmar sig puberteten!! PANG! Där föll det, jag kan omöjligt vis vara så hemskt ung när jag får sådan reklam!

Dagens lärdom..

Försök aldrig hasa ner på en spikmata om du lägger dig för högt upp. Det gör ont!

Höstlov.

Nu har i höstlov, och det är nog bra för mig, stressen här sträcker sig inte längre än till vad vi ska äta. I fredags hade jag en dag så fylld av stress att min puls konstant låg skyhögt. Efter jobbet hade jag en knapp timme på mig att uträtta några ärende, innan jag skulle hem, hämta Lilleman, lämna honom och sen infinna mig hos frissan. När jag befann mig i bilen på väg hem, var min högsta önskan att frissan skulle vara försenad, så jag skulle bli tvungen att sitta och titta i skvallertidningar en stund. Men tyvärr var hon äckligt punktlig, så jag hann inte ens sätta mig ner. Fast jag var i allafall snabb med att påpeka hur skitig jag var i håret, så att jag fick det tvättat, så underbart skönt. Jag lyckades för en stund få till en normal andning, sen åkte jag hem och tog tag i familjens packning och pulsen steg igen. Men nu är vi på plats i alla fall, och det känns bra, men sover det gör jag inte så bra, men förhoppningsvis beror det på sängarna och inte på mig.

Igen.

Det är något konstigt med mig, jag känner det, är inte riktigt som vanligt. I helgen var jag på väg hem när tårarna återigen började rinna, sen har det gått i vågor, ena sekunden känner jag mig tillfreds, andra sekunden så, ja, jag vet inte hur jag ska kalla det, sorgsen kanske. Igår rasade jag i all stillhet ihop på sängen när jag vek tvätt och låg en stund och stirrade i taket medans tankarna gick. Det resulterade i en vad jag vill lista.

• Jag vill för ett tag slippa allt ansvar, slippa vara den som har koll på om det finns vinterskor och vantar och om det finns mat hemma och allt där i mellan.
• Jag vill bli om hållen, länge och ofta, varför tappar vi det?
• Jag vill vara glad, jag vill skratta, länge och mycket, känns som om det allt för sällan jag har riktigt roligt.

Hur det ska bli så här vet jag inte, den sista punkten kanske händer nästa vecka, då är det höstlov, och jag ska umgås med en av mina systrar i en hel vecka, och då brukar det bli många skratt

Varför?

Igår kom jag hem sent från jobbet. Barnen sov, mannen sov på soffan och var omöjlig att väcka. Jag surfade lite, läste lite och gick sen och la mig. När jag släckte lampan började jag plötsligt gråta, helt utan anledning. Inte kunde jag sluta heller, tårarna sprutade, jag snyftade och snorade och kände mig så in i märgen genom ledsen. Jag fattade ingenting, det är inte riktigt normalt beteende för mig. Jag försökte känna efter vad det var som gjorde mig så ledsen, men jag vet inte. Jag lyckades lugna mig, och efter en stund somnade jag. Idag känner jag mig nästan som vanligt, bara en lätt nedstämdhet finns kvar, men jag undrar fortfarande vad det var som gjorde mig ledsen. Kanske var det bara lite tårar som ville ut, jag har nog inte gråtit på väldigt länge.

Vinter??

Jag vande mig precis vid att det var höst. När jag vaknade idag var det vitt ute. Nu när jag tittar ut kan man lätt tro att det är en solig vinter dag. Hur som helst, barnen brukar gilla den första snön, så när jag väckte Lilleman sa jag åt honom att titta ut. Han vacklar ur sängen, slänger en sömnig blick ut genom fönstret och konstaterar; -Det är inte jul för det! Sen rasar han ner i sängen igen, och jag ställs inför nästa stora fråga: Vad ska ungarna ha på fötterna? Alla tre behöver vinterskor, men eftersom jag ligger lite efter när det gäller årstiderna så har jag inte skaffat några ännu. Det borde kanske bli dagens projekt, men jag vågar inte åka in till stan innan det har blivit lite varmare, bilen har inte heller vinterskor..

Försov oss!

Det gjorde vi i dag, försov oss alltså, vaknade 40 minuter efter tänkt tid, rusade upp och fick upp de snälla barnen som satt vid frukostbordet fem minuter senare, förmodligen otvättade, men vad sjutton, man kan inte få allt, och vi hann till skolan i tid.Prinsessan glömde sin gympapåse, men jag körde hem och hämtade den, och kunde på det viset göra en god gärning genom att plocka upp ett ännu mer försenat skolbarn när jag var på väg tillbaka. Väl hemma igen tände jag en brasa och ett ljusoch satte mig i soffan för att vakna till lite, jag har inte ens hunnit känna efter hur jag mår. Lite ont i halsen har jag nog. Hm, ingen springning idag alltså, tur det kanske, det är riktigt ruskväder ute. Har massor som borde göras idag, men en stund till ska jag sitta här och titta på brasan.

Höst igen.

Det går liksom inte att förneka längre, det är höst. Vi eldar brasa, tänder ljus, och barnen letar efter mössor och vantar, jag har inte vågat springa i skogen på grund av älgjakten som började förra veckan, säkra hösttecken alltihop. Så i stället för att springa i skogen tillbringar jag en extra stund på gymet, det är faktiskt rätt så kul, i alla fall om man tar med sig något roligt att lyssna på ( vad är det med gymfolk och hårdrock egentligen?). Men det slår aldrig fel, om jag någon gång känner mig lite extra stark och duktig då kommer det någon grymt vältränad tjej i snygga kläder som inte svettas en droppe, själv ser jag ut som en dränkt katt efter en dryg timme där. Var är alla otränade soffpotatisar när man behöver dem? De är bra för mitt självförtroende!

Politik.

Det har varit val. Politik är inte min starka sida, har sagt att det är som med gud, jag skulle gärna vilja tro på det, men jag har inte tillräcklig kunskap, inte intresse att sätta mig in i det heller. Men röstat har jag alltid gjort det är liksom ens skyldighet.Men så i år då.Jag kände plötsligt att jag brydde mig. Jag började fundera på hur jag skulle rösta, och varför. Ska jag rösta för hur mitt liv ser ut idag, eller ska jag rösta för andra, och man vet ju aldrig vad som kan hända, nu är vi två om räkningarna, mannen tjänar hyfsat, vi är friska osv, men om någon blir sjuk, om jag blir ensam hur blir det då? I ett längre perspektiv sen, hur vill jag att det ska bli för barnen? Påstår inte att jag blev så mycket klokare eller insatt, men jag har varit intresserad. Och intresset har hållt i sig, faktiskt känner jag att det här är viktigt, jag bryr mig om hur det blir. Är det vuxen poäng på det?

Fest!

I måndags blev jag tillfälligt sinnesförvirrad Först erbjöd jag mig att vara klassmamma i Lillemans klass, sen lovade jag Sessan och tre sesskompisar att de skulle få ha fest här på fredagen. Hela klassen skulle få komma. Det var ingen särskild anledning, de bara kände för det, och jag sa okej, det andra alternativet var hos en av tjejernas pappa, han bor i en liten lägenhet, vi har ett hus med gott om plats, så det var väl bättre att de var här. Och jo då, vi överlevde, de skötte sig fint, det blev inte ens särskilt stökigt, och det var kul att se och höra dem. Mannen var som alltid på fredagarn näst intill medvetslös av trötthet, men jag hade sällskap av en annan mamma, och vi hann faktiskt med att "prata livet" mellan varven. Jag lyckades nog också med konsstycket att vara en rätt normal och opinsam mamma, så jo de är nog nöjda.

Att somna!

Ett säkert sätt att slockna innan tio en lördagskväll; Stig upp innan klockan sex, jobba i åtta timmar. Åk hem. Ta hand om lite tvätt. Spring en runda, kryp sedan ner i ett varmt skumbad, ligg där tills det är dags att äta mat. Drick ett glas vin till maten, PANG! efter en kvart sover man!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig!

I går var jag förberedd på en lång dag, hela denna långa dag skulle tillbringas i sällskap av mina arbetskamrater, vi skulle börja med planeringsdag vid 8.30 och avsluta med lite festligheter vid en obestämd tid på kvällen. Inga problem så långt, jag gillar mina jobbarkompisar och en dag i deras sällskap bjuder alltid på en del skratt.

Planeringsdagen gick bra, vi hann det vi skulle göra, kanonbra! Så kvällen då. Vi skulle fira en tjej som fyllt 30, vi hade bokat in oss på ett ställe där vi skulle få göra egna smycken, och sen bokat bord för att gå ut och äta. När vi kommer till pysselstället möts vi av en blek pysseltant som pratar i telefon, sjukvårds upplysningen hade hon på tråden, och de rekommenderade henne att invänta ambulans för att ta sig till sjukhushet ( hon hade konstiga smärthugg i magen). Helst skulle hon inte vänta ensam, så vi väntar med henne tills en ambulans med blinkande blåljus dyker upp och tar henne med sig. Okej, vad gör vi nu, maten är beställd först om ett par timmar, så vi skaffar lite chips och dricka och tar oss hem till den som bor närmast. När vi suttit där en stund börja födelsedagsbarnet se lite tagen ut och undrar var toaletten är. Sekunden efter gör hon en rusning in och pratat lite med porslinsguden. Hon är gravid, så illamåendet är inget smittsamt eller konstigt, och efter att det har kommit upp brukar man ju må bättre, men inte den här gången, det blir ett par rundor till för henne innan vi inser att det vore elakt att tvinga med en illamående , kräkande tjej ut på restaurang. Det krävs inte så mycket övertalning, hon tycker att det är helt okej om jag kör hem henne. Jag hinner bara köra en bit innan hon skriker STANNA! och kastar sig ut i diket. När hon kommer in i bilen igen försäkrar hon mig flera gånger om att hon aldrig mer tänker vara gravid.
Vi som var kvar gick i alla fall ut och åt, men stämningen var lite avslagen. Det var inte mycket som blev rätt den kvällen..

Ragga svamp!

Jag kommer från en riktig mullefamilj. Jag gick hela vägen från mullebarn till tvmare. Mina föräldrar gillar naturen, så på lov har jag vandrat, sovit i tält, paddlat kanot och lagat mat på stormkök. Trots det vet jag inte om jag gillar naturen särskilt mycket. Missförstå mig rätt, den är vacker, härlig att gå i vid rätt väderlek, men det här med "inga dåliga väder, bara dåliga kläder" är helt klart överskattat, allt blir så bökigt om inte vädret är bra. Det finns dessutom en massa djur i skogen, de flesta klarar jag mig utan!

Ändå har jag någon dimmig uppfattning om att plocka svamp går ut på att man tar på sig stövlar, ( jag gör uppror mot min mamma, jag tar ALDRIG på mig stövlar i skogen, bara för att hon alltid tvingade mig när jag var liten, även om det var sol 25 grader varmt och inte hade regnar på en månad..) fula kläder och sen går man i en så öde skog som möjligt.

Mannen gillar svamp. Den enda svamp han kan är kantareller, men dem plockar han gärna. Kul, något vi kan göra tillsammans, min blåbärsmani har jag fått ägna mig åt ensam. Men hans uppfattning om svampplockning skiljer sig från min. Han vill köra runt på små skogsvägar, gärna med fönstret nerdraget och titta efter svamp. Alltså, vi raggar svamp. Hans metod har ändå gett oss ett antal liter gula fina kantareller, och mer kommer det, så helt värdelös är kanske inte svampraggametoden, även om min mullesjäl säger att den är helt fel!

Fredagskväll!

Det är fredag. Lugnet sänker sig efter en stressig vecka med skol och jobbstart. Vi öppnar en flaska vin, grillar en bit kött. Tänder ljus, det känns som höst. Mannen somnar i soffan, och det är okej. Jag hämtar lite choklad och häller upp lite mer vin. Andas. Njuter. Älskar.

Lilleman och jag.

Lilleman och jag är ensamma i husvagnen. Inte så dramatiskt, vi är på mormor och morfars land där husvagnen är, och vi sover i den så att i kan bre ut oss så mycket vi vill. Storkillen ville vara hemma med kompisar, och Prinsessan är hos farmor och farfar, så det är jag och min Lilleman. Tänk att få tid med sitt barn så här, det känns bra på något sätt, jag vet inte om jag har varit iväg själv med någon av de andra innan, men det här är underbart! Jag blir så lycklig av honom, så stor men ändå så liten. Mitt bonusbarn, min extra, han som inte hade räknat med, vilken kärlek han ger, han är ett unikum, så självklar. De andra två har inte varit svåra så att det stör, men han, han bara är
Han frågar, vi pratar, han berättar dåliga sjuårsskämt som vi, mest han, skrattar åt, hans hand kan fortfarande hålla i min, och jag,jag försöker spara varenda stund i minnet, för jag har insett att tiden med barn går så väldigt fort!!

Sommar!

Mannen har inte semester än, men vi låtsas. I fredags packade vi ihop oss,- hela familjen på ett ställe- och åkte till en stuga vid havet. Där, med havslukt, grillos och ett glas rödvin infann sig faktiskt semesterkänslan. Där, alldeles ensam på en klippa i solen med havsskvalp i öronenkände jag den totala sommarlyckan. Lycka över att få finnas, att vädret är underbart, att vi alla får uppleva fantastiska sommardagar. För det är sommar nu. Och jag älskar det!

Varför piano?

Hämtade hem Prinsessan idag, och på den lite längre bilresan hem spelade jag Mauro Scoccos samlade hits för barnen. Prinsessan och jag undrade då varför han sjunger att han sitter på sitt hotell rum med gitarren i sin hand, när det spelas piano, skulle det inte vara mer passande med gitarrspel? Har man för lite att göra när man funderar på sådant?

Sommarlov igen! ( lite sent)

Återigen är det sommarlov. Återigen hoppas jag på att kunna ge mina barn ett underbart lov med många soliga minnen. Som vanligt grät jag på skolavslutningen, jag vet inte vad det är med mig och den blomstertid nu kommer, men gråt framkallar den alltid. Kanske vardet lite extra känslosamt i kyrkan i år, det var Storkillens sista på skolan, gick sju år så här fort?
Sen blev jag löjligt rörd när han och Prinsessan fick komma fram och ta i mot en blomma för de har varit kompisstödjare. De var så fina mina ungar!
Men jag skrattade också. Jag lyckades få till ett sånt där fniss som nästan är opassande, inte i kyrkan kanske, folk får väl ha roligt där med, men opassande bland folk som sitter och vill lyssna. Min sexåriga bänkgranne frågade sin mamma när prästen pratade; -Först dog gud va? Mamma bekräftade det. Jo, fortsätter han, först dog gud, sen dog Michael Jackson. Då var det kört, jag fnissade så att jag fick ont i magen, och det höll i sig tills det var dags att sjunga den blomstertid nu kommer.

SPA

Jag och två av vännerna var på SPA i Halmstad för ett par helger sedan. Fantastiskt, jag vill göra det igen, snart! På fredagen blev det en hel del vin, vi började med ett glas bubbel i bubbelpoolen, vilken lyx! En del intressanta samtalsämnen han vi också med att avverka, det är inte klokt vad man hinner med mycket när man är iväg själva en helg! Hur som haver, på lördagen var det lite tungt, men det säger jag bara, ska man någongång vara bakis så ska man vara det där!Inga krav och måsten, bara slappa, njuta och äta god mat! Vi hade bokat varsin behandling också, 75 minuter med scrub och helkropps massage. Efter det var jag beredd att bosätta mig i det lilla källarummet, jag kunde till och med tänka mig att gifta mig med tjejen som gav behandlingen. Fast lite tramsigt var när hon i sin rädsla att genera mig hela tiden höll handukar för sitt ansikte när jag skulle röra mig.Det såg lite fånigt ut. Men fånigt eller inte, det var helt ljuvligt, jag njuter fortfarande av minnet!

Insikt

Jag insåg härom dagen att jag trots allt kanske är vuxen. Har väl, trots ett vuxet liv, man, tre barn, jobb och hus inte känt mig speciellt vuxen. Men så insåg jag - Jag litar till mig själv, jag fixar det mesta som dyker upp. Visst önskar jag ibland att någon annanska ta över, men jag har mig själv att lita på, och jag fixar det. Och det måste väl vara det som är att vara vuxen. På något sätt.

Typiskt!

Peppade mig själv att springa en runda, 7 km blev det, det gick okej, men det var inte så där härligt som det kan vara ibland, det var grått och rätt så trist. Nu har jag kommit hem och ätit lunch, och naturligtvis har solen börjat skina. Jaja, så är det, nu är det dusch som gäller, sen ska jag damma i sovrummet, bäddade i nya lakan där innan och det är så härligt att gå och lägga sig när hela rummet är rent och fräscht!

Ledig måndag.

Och här sitter jag, trött och seg. Så mycket som borde göras, och så lite ork och lust. Närmast på programmet står en springrunda, hela min kropp skriker nej, men vi ska ut. Sen är det ett ton tvätt att ta tag i, plock och städ i mängder, och det vore så skönt att få lite gjort för en gångs skull. Upp med mig, ut med mig, nu!!

Loppor!

Mina föräldrar är glada panshisar ( pensionärer alltså!) sedan ett år tillbaka, mycket glada och aktiva sådana, de har alltid en massa saker på gång och åker hit och dit, det är de väl värda, och det är säkert jätteskönt att efter ett liv med obekväm arbetstid ha fått så mycket tid i hop. Men nu börjar det kännas som det skulle vara lättare att hålla reda på en hög med loppor än att ha koll på var de just nu befinner sig. Här om dagen trodde jag att de var på Madeira, då var de i Stockholm ( vulkanaska), dagen där på trodde jag att de var i Stockholm, då hade de kommit hem. Sen var de på väg till Holland trodde jag, men inte, det blev ändrat. Idag var jag säker på att de var i Malmö för att åka buss vidare ut i Europa i morgon, men när jag ringde var de på City Gross.. Pappa försäkrade dock att på lördag, då skulle de lämna landet. Nu sitter jag här och undrar, när sjutton är det tänkt att de ska komma hem??

Svåra frågor

Vissa frågor skulle man kanske haft svar på innan man skaffade barn. Vissa frågor är svåra att svara på, när man får dem slängda i ansiktet så där i köket en vanlig onsdag med morgonstress och kladdiga filtallrikar. Lilleman hade i alla fall borstat tänderna när han kom ut till mig och frågade; - Mamma, livet, går det bara ut på liv och död?
Vad svarar man på det? Så här mitt i livet är jag inte färdig med mitt svar, jag vet ännu inte vad livet går ut på, men det kan jag ju inte säga till en sjuåring som lever i tron att mamma vet allt. Jag erkände dock att jag inte var säker, men att jag tror att livet handlar om mera än liv och död, det finns så mycket annat som är viktigt. Men att den här onsdagsmorgonen formulera mina tankar till något klokt och förståligt var svårt. Jag tror att jag fick ur mig något om att uppleva saker, möta människor, må bra och vara lycklig.
- Jaha, sa Lilleman, Hampus sa en gång att det handlar om mat.
Efter en harkling(för att inte skratta!) enades vi om att trotts att mat är gott och viktigt kanske det inte är det livet går ut på.

Just nu är det kul att träna.Önskar förstås att springningen skulle vara mindre flåsig, men det kommer väl. Gymet är faktiskt helt okej, jag försöker gå dit tre gånger i veckan, och faktiskt, jag märker redan resultat, jag känner muskler under hud och fett och jag känner att jag orkar öka på vikterna. Igår sprang jag, idag var jag på gymmet, imorgon ska jag försöka komma ut på en långrunda, jag hoppas på att ta mig runt en mil, vi får väl se hur det går.

Fredags kväll!

En lång vecka är slut. Eller, nej, det är den inte jag ska jobba imorgon med, men det är hur som helst fredag. Alla barnen plus en kompis är hemma och ut placerade i huset, vi har ätit gott, klyftpotatis, grekiska fetabiffar, sallad, tzatziki,broccoli, vin till mig och läsk till barnen.
Nu sitter jag här med vinet som är kvar, och en ( två om jag ska vara ärlig!), mörk chokladbit och sjunger med i "Så ska det låta". Ett program som jag är löjligt svag för. Kanske för att jag själv är rätt så bra på texter, även om jag skrämmer små barn när jag sjunger ( jo, på allvar, så illa är det, även om jag älskar att sjunga, sjunger gärna och JÄMT! ).
Livet känns så bra, det är vår, jag sprang i skogen för första gången i år, det är kärlek i mitt liv, just nu är jag lycklig. Lycklig, och tacksam över att jag får må så här bra.
För övrigt;
* Fattig bonddräng är en av de finaste, mest rörande sånger jag vet. Jag har blivit extra svag för den eftersom Prinsessan sjöng den klockrent när hon var två.

* Känns det bra att Sessans kompis känner sig så hemma här att hon vill sitta på sin vanliga plats. En underbar tjej för övrigt!

* Är det märkligt att ha en tonåring. Det är så mycket i hans liv som jag intehar koll på längre. Vem är det som smsar, vilken tjej gäller för tillfället, tell me, tell me, ja, jag är nyfiken, och jag klara inte av att släppa taget än, det har gått för fort!

Träningsfm!

Jag har varit riktigt duktig så här på fm. Efter att ha lämnat Lilleman i skolan åkte jag till gymet. Hemma blev det storstädning av sovrummet, där damråttorna var stora som taxar. I en kartong under sängen ( undanställd för att den har en braattha storlek), hittade jag vår sedan länge saknade telefon, hurra vad bra! Sovrummet blev så fint och fräscht, det ser på något vis större ut också, och bara vetskapen om att jag får lägga mig i en renbäddad säng i kväll gör mig lycklig.
När det var färdigt tog jag och sprang en runda (6,5 km), men det var TUNGT och flåsigt, men jag kämpade på och det gick. Nu väntar dusch och riktigt jobb.

Söndagskväll

Helgen har gått fort. Alldeles för fort, har inte hunnit hälften av det jag har tänkt, framför allt, vi har inte , umgåtts med några av de trevliga människor i vår närhet och det är synd.
Träningsvärk har jag också haft. Den kommer sig av ett nyinskaffat gymkort som invigdes i torsdags, och det har jag känt i hela kroppen. Jag har gjort mitt bästa för att springa bort den ( klarar nu 6km, efter ett längre uppehåll, bara fyra kvar till milen!), men det har inte fungerat. Nu känns det bättre så imorgon kör jag ett pass igen. Och på onsdag, och på fredag. Där i mellan kör jag lite springning också, det blir nog bra, det gäller att aldrig ge upp hoppet om en snygg, smärt och trimmad sommarkropp!

Beröm!

Idag sa chefen att jag hade skött en sak bra, att det var proffsigt skött. Som chef lämnar hon en del att önska, men trevlig, snäll och för det mesta välment är hon, även om hon inte alltid är så kunnig inom vårt omräde. I allafall blev jag glad på något vis. Sisådär lite lagom förnöjd, och det har suttit i hela dagen. Nu tar jag helg. En ledig sådan!

En måndag

I dag har jag varit ledig. I morse var det barmark ute, så jag riktigt längtade efter att få springa en runda. Jag gjorde så, men kan konstatera att det är långt kvar tills jag kan springa en mil igen. Svärmor ringde och ville att jag skulle komma och dricka kaffe, så det gjorde jag, jag var dessutom en god svärdotter och lyssnade på hennes prat om olika människor och deras inbördes relationer, fast jag tappade bort mig i led två eller så.

Fick för mig att det var dags att frosta av frysen, jag fick nämligen inte in kakorna jag gjorde igår utan att något for ut och försökte att träffa mig på tårna. Upptäckte att vi nog kan leva på rester ett tag, det fanns mängder, jag är lite negativt inställd till uppvärmd frysmat, men resten av familjen är inte så känslig, så de kan ju plocka av det när jag jobbar.

Dagen avslutades med bokträff, det är så mysigt att komma hemifrån mitt i veckan och få god mat och prata med trevliga människor. Ibland har vi inte så mycket att säga om boken, men det saknas aldrig samtalsämnen. Den här gången hade vi läst Boktjuven av Markus Zusak, och vi var alla överens om att det var en bra, gripande och läsvärd bok. Speciellt gillades det att det var döden som var berättare, och att alla människor var vanliga. Jag har inte läst ut hela boken ännu, men ska försöka ta i tu med det de närmaste dagarna.

Sista gången.

I bland somnar inte bara min man på soffan, utan även barnen. De stora får gå upp själva, men Lilleman brukar jag bära upp. Han börjar bli rätt så stor nu, min Lilleman, så det är inte fråga om att ta honom lite fint i famnen, utan mer få upp honom på höften och vackla upp för trappan och låta honom dråsa ner i sin säng medans jag flåsar av ansträngning De senaste gångerna har jag tänkt, att så här kan jag inte göra fler gånger, han är för stor. Men att det skulle vara sista gången jag bär på mina barn känns sorgligt på något vis. Jag VET att de börjar bli stora, men att bära honom upp när han har somnat gör att jag kan hålla kvar ett litet barn ett tag till. Alltså fortsätter jag att vackla upp för trappan med min Lilleman. Men ska jag fortsätta med det är det nog bäst att jag börjar på gym.

Fortsättning

Tog mig i kragen och ringde min mamma i tisdags. Hon var helt oförstående. Ville inte ta parti för någon sa hon, och då kändes det verkligen som hon tar parti för L. Jag har varit ledsen, orolig och trött. Mina föräldrar hämtade Lilleman häromdagen, och det kändes jättekonstigt. Men nu orkar jag inte bry mig, just idag orkar jag inte bry mig. Ska försöka att inte tänka på det mer, orkar inte har någon konflikt med mina föräldrar, och mamma vill tydligen inte förstå hur ledsen det här gör mig, så vi struntar i det. Småtjejernas presenter ligger här, och det får de göra tills de hämtar dem eller tills jag orkar ta tag i det igen..

Och vidare..

I går hämtade jag sessan. Jag gick in, men stannade inte. Pratade lite med småtjejerna, men L såg jag inte, hon höll sig undan. Åkte hem. Bråkade lite min man, som är arg på mina föräldrar, han tycker jag ( vi ) blir bortvalda, att vi inte är välkomna.Jag är rätt så säker på att de egentligen inte menar så, men visst, så kändes de ju här om dagen. Men jag vill inte ha något bråk med mina föräldrar, jag vill kunna träffa dem. Blev arg på mig själv, varför gick jag inte in, stannade en stund och sa hej. Det är ju faktiskt inte jag som har problem från början. Men visst, lite konflikträdd är jag, jag vill ju undvika bråk. Inser att min mamma inte kan veta hur jag känner, jag måste tala om det för henne, så imorgon får jag ta mig i kragen och ringa och berätta hur ledsen jag var här om dagen.Känns inte roligt alls.

Städdag.

I alla fall borde det vara det, men det tar i mot Inte ens tanken på att jag har nya fina gardiner att sätta upp ger mig lust att sätta igång. Känner mig tung och seg och ledsen. Vill stänga in mig här hemma med min familj och bara mysa, glömma det som känns jobbigt, låtsas att det inte finns, men det går inte. Men i kväll ska jag göra mitt bästa, jag ska göra taccos, tända ljus och dricka ett glas vin, och överraska min familj med ett ny städat och fint vardagsrum. Ja, det ska jag! Alltså börjar jag nu!

En klon!

Lilleman gillar star wars. Efter att ha tittat på en utav filmerna springer han upp och hämtar sitt lasersvärd och en hjälm. Jag ropar att han ska komma och duka. - Mamma svarar han, jag är faktiskt en klon, kloner dukar inte. Nejvisst nej, det hade jag glömt!

Skitdag!

Jag har försökt att inte låta det här med L påverka mig, inte velat låta det ta energi, men idag blev det för mycket. Sessan ska göra en sak med mormor i helgen. Jag ska jobba, så jag sa att jag kan hämta henne när jag slutar. Joo sa mormor, men L med familj ska nog komma ( det är en födelsedag i helgen). Jag kan sitta i bilen sa jag, nej tyckte hon då det går väl bra. Efter en stund sa hon att jag kanske skulle hämta Sessan där de var, men det blir bökigt tycker jag, bättre jag väntar hemma hos dem, dessutom hade jag planer på att lämna en blomma och säga grattis. Vi avslutar samtalet. Sen ringer hon igen och säger att Prinsessan kanske kan sova där. Vi får se tycker jag, men får känslan av att hon inte vill att jag ska komma.
På väg in till jobbet brister det. Hela situationen är så jobbig, jag är trött på den, och jag vill inte mer. Jag vill slippa det här, slippa förklara och försvara inför mina barn, jag vill att någon ( mer än min man) förstår hur mycket jag tänker på det här, hur jobbigt det är. Alltså gråter jag. Träffar min man för att fixa ett par saker, och gråter lite till. Min man blir arg, tycker att nu får det räcka, han tycker att det är jag som hela tiden kommer i kläm. Och ja, jag håller nog med. Sen ,en sak till, om det nu är viktigt att barnen träffas, så finns vi här, det är bara att komma! När barnen hälsar på mormor och morfar får de gärna träffa varandra någongång, men ibland kanske de kan få vara där själva. Ähh, jag vet inte hur det ska lösas, jag är bara trött ledsen och uppgiven,och ont i huvudet har jag.

Nytt år, samma liv!

Fast det är jag rätt så glad för. Att livet ser ut som vanligt alltså, det är ju inte alltid en självklarhet, att det får vara som man har tänkt sig.
I kväll har jag kört barnen isäng, efter att ha lämnat och hämtat på diverse aktiviteter, och nu har jag faktiskt lite tråkigt!Mannen har åkt på choklad och whiskeyprovning, det hade jag gärna också gjort, ja, whiskey gillar jag inte, men CHOKLAD, undrar om man hade kunnat byta med någon, min whiskey mot någon annans choklad. Ähh, vad jag har tråkigt! Tror att jag går och plockar ur diskmaskinen!