Jag kommer från en riktig mullefamilj. Jag gick hela vägen från mullebarn till tvmare. Mina föräldrar gillar naturen, så på lov har jag vandrat, sovit i tält, paddlat kanot och lagat mat på stormkök. Trots det vet jag inte om jag gillar naturen särskilt mycket. Missförstå mig rätt, den är vacker, härlig att gå i vid rätt väderlek, men det här med "inga dåliga väder, bara dåliga kläder" är helt klart överskattat, allt blir så bökigt om inte vädret är bra. Det finns dessutom en massa djur i skogen, de flesta klarar jag mig utan!
Ändå har jag någon dimmig uppfattning om att plocka svamp går ut på att man tar på sig stövlar, ( jag gör uppror mot min mamma, jag tar ALDRIG på mig stövlar i skogen, bara för att hon alltid tvingade mig när jag var liten, även om det var sol 25 grader varmt och inte hade regnar på en månad..) fula kläder och sen går man i en så öde skog som möjligt.
Mannen gillar svamp. Den enda svamp han kan är kantareller, men dem plockar han gärna. Kul, något vi kan göra tillsammans, min blåbärsmani har jag fått ägna mig åt ensam. Men hans uppfattning om svampplockning skiljer sig från min. Han vill köra runt på små skogsvägar, gärna med fönstret nerdraget och titta efter svamp. Alltså, vi raggar svamp. Hans metod har ändå gett oss ett antal liter gula fina kantareller, och mer kommer det, så helt värdelös är kanske inte svampraggametoden, även om min mullesjäl säger att den är helt fel!
