Sista gången.

I bland somnar inte bara min man på soffan, utan även barnen. De stora får gå upp själva, men Lilleman brukar jag bära upp. Han börjar bli rätt så stor nu, min Lilleman, så det är inte fråga om att ta honom lite fint i famnen, utan mer få upp honom på höften och vackla upp för trappan och låta honom dråsa ner i sin säng medans jag flåsar av ansträngning De senaste gångerna har jag tänkt, att så här kan jag inte göra fler gånger, han är för stor. Men att det skulle vara sista gången jag bär på mina barn känns sorgligt på något vis. Jag VET att de börjar bli stora, men att bära honom upp när han har somnat gör att jag kan hålla kvar ett litet barn ett tag till. Alltså fortsätter jag att vackla upp för trappan med min Lilleman. Men ska jag fortsätta med det är det nog bäst att jag börjar på gym.