Igår var det dags för höstens första gruppträningspass. Tabata blev det. Trots att jag var helt slut efter en alldeles för lång jobbvecka så var det kul, jag behöver verkligen den omväxlingen i min träning. Men. Det är inte rimligt att man ska ha så ont efter ett pass, det är ju inte så att jag har suttit stilla hela sommaren, jag har ju både sprungit och gått. Idag är min första lediga dag på en vecka, och jag har en lista med saker jag ska göra. Men, återigen men. Jag har ta mig fan svårt att lyfta kaffemuggen utan att stöna. Det är i samma klass som när jag tränade mitt livs första boxpass efter en väldigt stillasittande graviditet. Det gör ont i benen när jag sitter still, undrar hur det ska bli ikväll, träningsvärken brukar ju vara värst efter ett dygn.
Fast ändå. Jag hade tyngre stång än de flesta yngre tjejerna, och då började jag ändå lite försiktigt eftersom det var första gången. Och jag orkade med. Däremot är jag svag i plankan, det borde jag nog jobba lite på. Fast inte idag, idag får jag vara glad om det blir några löpsteg på den planerade springrundan.
Igår såg jag att det fanns lite blåbär kvar i min skog, kanske ska jag unna mig nöjet att plocka blåbär för sista gången i år. Frågan är bara om jag kommer ner till blåbären.
Ändå, trots ontgnäll, och duggregn ute, så känns den här dagen bra.
