Nu hjärtat mitt är du 18. Det känns inte som det var så länge sedan du kom. Helt självklart var du ditt namn, det gick liksom inte att missa.
Vilken tid vi har haft! Du hade det gladaste och mest smittsamma skrattet, och det argaste och ilsknaste skriket.
Du var envis, självständig, verbal, kaxig och gjorde bara det du själv ville. Egenskaper som allt som oftast gjorde att jag ville sälja dig.
Idag är de egenskaperna nedtonade, men det gör mig glad att de finns kvar.
Du är dessutom stark, omtänksam och smart ( även om du döljer det bra med dina "Joey moment" allt som oftast).
Jag är löjligt stolt över dig.
Att se dig på en scen, stråla som bara du gör, gör mig alltid
tårögd.
Att dricka kaffe med dig, föra ett knassamtal på telefon, skratta så jag får ont i magen eller sjunga schlagerlåtar högt i bilen med dig är saker som gör mig glad.
Den som får ha dig i sitt liv har tur.
Du har aldrig brytt dig om vad andra gjort, du har valt din egen väg. Fortsätt med det.
Ibland är det läskigt, ibland vet man inte om man ska gå till höger eller vänster. Ibland vet man faktiskt inte ens vad som ä r höger eller vänster, men jag kommer alltid att gå bredvid och behövs det håller jag din hand. Jag kommer att ge dig råd du inte vill ha, lägga mig i saker du inte tycker angår mig. Det är så, för det är så mammor gör. Men: "Ta plats min vän, världen är din
Nu finns det inga men, sätt den i spinn.
Snurra den du
