Så kom den då. Prinsessan/Estetungens 18årsdag. Hon ville ha ( krävde ) en överraskning, för det fick ju storebror. Att fixa en överraskning till någon som väntar sig det är inte det lättaste. Men det gick. Hon blev överraskad. Och glad. Själv var jag övertygad om att jag skulle dö av stress dagen innan, men jag överlevde. Fast det var en lång dag som började med att jag stekte pannkakor tio i sex på morgonen och slutade vid midnatt i ett berg av disk. Hennes kusin från en annan stad dök upp efter skolan och på kvällen satt det plötslig 12 kompisar i soffan.
Så jo, just nu känner jag mig som en bra mamma. Mitt 18årsbrev till henne gjorde henne tårögd, fick min man att krama mig hårt, och när storebrors favoritkompis hade läst det ( la det på Instagram), skickade han ett meddelande om att han började gråta. Sämre betyg kan man få.
Idag har jag varit trött. Lyckade fixa till lite av resterna till helt okej mat, och sen kom min ena bokcirkel hit. Americanah heter boken vi har läst, och den var verkligen läsvärd. Nu borde jag i rimlighetens namn gå och lägga mig, men här är rätt så städat och det brinner lite ljus, och det är så skönt att bara sitta här.
