Idag besiktigade vi Fabbebilen. Det var en härlig känsla att kunna slänga nyckeln till sonen och säga att nu är det bara att köra.
Jag älskar att kunna ge mina barn mer än vad jag hade när jag växte upp. Nu är det ju inte min förtjänst, som kommunanställd är man inte överbetald, men tack vare min man har vi det okej. Sen kanske det inte bara var pengar som gjorde att jag inte hade vissa saker, min mamma var av den åsikten att märkeskläder var onödigt, och man behöver inte ha allt som alla andra har. Och nej, det behöver man inte, men någon gång kan det vara roligt att ha samma sak som andra har.
Sen tycker jag det är skönt att barnen kan få ägna sig åt vilka fritidsaktiviteter de vill, och att vi inte behöver säga att de ska betala själva.
Ikväll hade vi tänkt att 18åringen skulle få agera chaufför och hämta oss efter lite vindrickande, men han blev bjuden på fest, så jag avstår vinet och kör själv, klart han ska gå på fest, man är bara 18 en gång.
