Smygblogg.

Ja, jag jobbar, och då ska man inte blogga. Men risken är att jag somnar annars. Här är det väldigt lugnt, solen lyser på mig och jag är mätt efter en utelunch med min jobbarkompis.
Inte kan jag hoppa omkring för mycket heller, mina byxor sprack tidigare, och så snygga trosor så att jag vill visa dem för alla har jag inte. Byxorna var rätt så nya, så frågan är om jag ska leta reda på kvittot och leka gnällkärring.
Just nu skulle jag göra typ vad som helst för att gå hem. Men eftersom det är omöjligt får jag väl nöja mig med att kräva en stor kopp kaffe.
Ge mig kaffe eller en säng. Nu.

Arg.

Sonen har en flickvän. En väldigt gullig sådan. Hon har funnits med i vår familj så länge nu att hon på något sätt faktiskt är en i familjen.

Hur som helst. Hon har haft kontakt med ägaren till ett café, de har mejlat lite och det var prat om extra jobb och sommarjobb. I fredags skulle de träffas, och Flickvännen skulle provjobba i två dagar.

Provjobb utan lön är inte bra på något sätt, men okej två tillfällen, det får man kanske ta.

När hon skulle gå hem fick hon papper att skriva på. Papper som sa att hon skulle göra "praktik" (obetald naturligtvis), vid tio tillfällen, åtta timmar varje gång. Vi pratar alltså två veckors obetalt heltidsarbete.

Hon skrev inte på något, sa att hon ville gå hem och läsa igenom det. Dagen därpå ringde hon och sa att hon inte kom, hon kunde inte gå med på det, det kändes inte okej.

Ägaren påstod att det inte alls var frågan om utnyttjande, men den dagen var de tvungna att akutringa in personal för de var en man för lite.

Det här gör mig arg. Arg och frustrerad. Flickvännen var tuff nog att inte gå med på det här, hon har också föräldrar med bra ekonomi. Men tänk den som är helt beroende av ett utlovat jobb, någon som inte har föräldrar som har råd att ge en pengar de månader studiebidraget inte kommer. 

Och jo, människan har kollektivavtal, det är väl därför det ska kallas praktik.

Det rör sig om en rätt liten stad, så egentligen vill jag hänga ut caféet på Facebook, och det kanske jag gör, iallafall utan att namnge det, men jag väntar, Flickvännen skulle ta kontakt med facket, får se vad de säger.

Bra dag.

Det finns många anledningar till att man tycker att dagen har varit bra, olika från dag till dag.
Min lediga dag har förutom fika och promenad innehållit ännu en promenad, bokträff med god mat och väldigt många skratt, slöande i soffan och bokläsning. Men viktigast av allt är att dottern fick svar på ett antagningsprov hon gjorde, ett prov som hon själv var mycket missnöjd med, hon kände att hon hade underpresterat, men trots det hamnade hon på näst högsta poängen. Skönt för henne, nu kan hon gå den linje hon vill och känna att hon är bra nog. Jo för hon tvivlar ibland, det hjälper inte att mamma säger att hon är bäst. Jag är kanske lite partisk, men ändå. Bäst är hon.
Som sagt, det har varit en mycket bra dag, ska nog avsluta den med att somna till ett avsnitt av lyxfällan.

Vitt!

Jobbehelgen är slut. Innan den var jag ledig i två dagar, de dagarna ägnade jag åt att måla. Hastigt och lustigt fick jag för mig att våra trädgårdsmöbler skulle vara mycket snyggare i vitt i stället för den ( avskavda) lasyr de hade. Eftersom jag ibland när jag får för mig något är rätt så otålig så var det bara att sätta igång. Hittade lite överbliven husfärg i garaget och tänkte att den funkar säkert. Förmodligen skulle någon mer kunnig människa gråta lite om den såg val av färg, min teknik och brist på förarbete. Själv är jag rätt så nöjd. På nära håll ser man att min målning har vissa brister, men möblerna ser helt klart mycket fräschare ut.
Jag gillar måla, det är avkopplande och man ser resultat av det man gör, men det tar lite tid. Eftersom jag har lyssnat på alla P3 dokumentär bestämde jag mig för att kosta på mig en månad Storytel.
Så när jag målade lyssnade jag på Milos blues av Kristina Ohlsson, andra boken i serien. Oh vad den var bra, bra inläst var den med, väldigt spännande.
När jag informerade mannen om mitt målarprojekt och att möblerna skulle bli vita undrade han om de inte skulle vara antikblå istället. Skulle inte tro det sa jag. Antikblå, blev han kvar 2001 eller?
Nu ligger en ledig dag framför mig, jag har nytt nagellack på mig ( och pyjamas, inte bra, ska iväg om ett par minuter), ska fika och promenera med den som är min bästa vän, och gå på bokträff. Kanske hinner jag städa eller tvätta något med, men det är bara bonus.
Ska sätta lite fart och klä på mig, jag lovade att köpa med mig frallor, och även om min kompis kan stå ut med sunkig pyjamas så kanske inte människorna på fiket kan det. En sak är att jag alltid kör barnen till buss och skola i det, men då kliver jag inte ur bilen.
Jag ska bara gå ut och klappa lite på mina vita möbler.

Trött...

Ledig dag idag. Igår hade jag så mycket planer på vad jag skulle hinna med idag. Nu är klockan i och för sig så mycket, men jag sitter i soffan helt yr av trötthet. Gårdagen var galet lång och intensiv, började med möte på jobbet, sen medarbetarsamtal för att sluta med jobb, en liten nätt dag på 12,5 timmar. Trött är bara förnamnet, känner mig lättirriterad, och jag har redan varit på väg att gråta en gång. Har redan hällt i mig två muggar kaffe, men än har det inte hjälpt.
Planerna idag innefattade en del roliga saker och en del måsten. Kanske ska jag strunta i måstena och bara göra det som är roligt? En liten vila i solen ska jag nog också unna mig. Måla mina naglar ska jag också göra, fast jag egentligen inte borde beställde jag två lack ( inte diskreta tror jag ) i måndags och de kommer nog idag, ett av dem ska absolut provas.
Nu bestämmer vi att det här ska bli en bra dag, och ikväll ska jag sätta mig i soffan titta på mina fina naglar, och känna mig glad. Så får det bli.

Förvirrad.

Ibland tycker jag extra mycket om mitt jobb. Idag är en sådan dag. Det har varit en härlig vårdag, och den har vi tillbringat ute. Underbart! Men all den friska luften har gjort mig lite sömnig. Inte blev jag piggare efter kvällens boxpass. Faktum är att jag när jag skulle ta ut mina linser hällde nagellacksborttagning i linsbehållaren. Som tur var luktar det lite, så jag insåg misstaget. Om jag inte gjort det kanske det inte hade funnits några linser kvar imorgon. Undra vem jag hade skyllt på då?

Sömnig söndag.

Mannen och jag var som sagt på partaj igår. Jag var hemma strax innan tio, framåt tolvtiden slumrade jag på soffan. Då smsar mannen. Han har roligt och stannar gärna en stund till. Somnar om. 40 minuter senare smsar sonen. Han är på väg till flickvännen. ( En regel vi har haft, barnen får inga tider när de ska vara hemma, men de ska höra av sig om var de är och när de är på hemväg.)

Jag hinner precis somna om, när mannen smsar igen. Nu kan jag hämta. Jag gör så, vi kör även hem en av de andra festdeltagarna. Sen sover jag dåligt, eller det känns som jag inte somnar alls förrän vid sju. Kudden är varm, mannen snarkar och ingen sovställning är skön. När jag kliver upp känner jag mig seg, och i seghetens tecken har dagen gått.  

Jag har mest suttit i soffan och läst ( Lotus blues av Kristina Ohlsson, mycket spännande.), tvättat och plockat lite. Nu vill jag helst sova, men jag har korkat nog bokat träning vid halv åtta, just nu känns det lite motigt. Kan kanske sova lite i soffan först, men eftersom det är hockey så lär det skrikas en del här. Dessutom brukar de lag jag vill ska vinna förlora när jag tittar, så kanske jag ska gå någon annanstans. Inte för att jag bryr mig så mycket om hockey, men det är klart att jag vill att vårt lag vinner. 

Lördag

Idag besiktigade vi Fabbebilen. Det var en härlig känsla att kunna slänga nyckeln till sonen och säga att nu är det bara att köra.
Jag älskar att kunna ge mina barn mer än vad jag hade när jag växte upp. Nu är det ju inte min förtjänst, som kommunanställd är man inte överbetald, men tack vare min man har vi det okej. Sen kanske det inte bara var pengar som gjorde att jag inte hade vissa saker, min mamma var av den åsikten att märkeskläder var onödigt, och man behöver inte ha allt som alla andra har. Och nej, det behöver man inte, men någon gång kan det vara roligt att ha samma sak som andra har.
Sen tycker jag det är skönt att barnen kan få ägna sig åt vilka fritidsaktiviteter de vill, och att vi inte behöver säga att de ska betala själva.

Ikväll hade vi tänkt att 18åringen skulle få agera chaufför och hämta oss efter lite vindrickande, men han blev bjuden på fest, så jag avstår vinet och kör själv, klart han ska gå på fest, man är bara 18 en gång.

Inte diskret.

Imorgon är en bra dag att ha ett diskret nagellack. Tyvärr har jag väldigt dåligt med sådana lack. Jag har över 100 lack, men de flesta  är gröna eller blå. Eller glittriga. De rosa är rätt så knalliga. Det finns en del ljusblå och ljusgröna, men hur ljusa de än är så är det inte diskret. Jag har ett väldigt fint gråblått lack, men det funkar bara om man håller händerna borta från direkt ljus, annars exploderar det i regnbågar.

Kanske måste jag handla lite nya lack. Jag har sett några helt fantastiska hos Edgy polish som jag gärna vill ha. Fast just det diskreta var det. Diskret känns rätt så trist får jag lov att säga.

Update: det här blev det. Diskret?

Körkort.

Igår var dagen 18åringen tog körkort. Det var uppskrivning och uppkörning på samma dag, och han klarade det, han gör oftast det, klarar saker. Han var så allt igenom lycklig när han fick ta bilen och köra till flickvännen. Själv är jag en mamma av den inte oroliga sorten, men det här med att köra bil, det gör mig faktiskt lite orolig.
Min gamla bil, som lyssnar till namnet Fabbe, har stått avställd ett tag för att nu kunna användas av sonen. Tyvärr är det lite fix med den innan den är körbar, men det blir nog bra. Bara ingen involverar mig i fixet. Jag är helt okunnig, och dessutom totalt ointresserad av hur bilar fungerar. Idag är jag satt på att åka och plocka upp en pryttel som är beställd till Fabbebilen, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg var det var för grej. Hm, hoppas att det räcker med att uppge sitt namn.
Jag är lite avundsjuk, jag älskade den bilen. Det är den första bilen som har varit " min", och vi skaffade den i en rätt så jobbig tid i livet, jag tror på fullt allvar att Fabbe räddade, om inte mitt liv, så iallafall mitt förstånd. Och även om jag nu kör en finare och nyare bil, så blir lätt nostalgisk av min gamla bil. Så fort den är fixad ska jag nog ta en sväng i den.