Min storkille är en underbar unge, pålitlig, duktig i skolan och på fotboll, ansvarsfull och snäll. Men i bland, i går tex, undrar jag vad han tänker med. Först kom han hem och berättade att han hade blivit intervjuad i radio om miljön. Avslutningsvis hade han fått frågan vad han kunde tänka sig att sluta köpa. Han resonerade snabbt med sig själv; Godis, nej det går inte att avstå från, urban kanske ( hår jox), nej absolut inte, vad ska jag säga? Han slänger ur sig STRUMPOR. Jag har fortfarande inte fått klart för mig hur han tänkte där.
På kvällen ber jag honom vattna våra blommor. Han tar vattenkannan och jag hör honom prata för sig själv; - oj den var visst konstgjord. Jo jag har en del fusk blommor, jag är nämligen född med svarta fingrar, allt bara dör för mig. I alla fall, idag råkar jag titta ner i en konstgjord blommas kruka och den flyter av vatten. Om han såg att den var konsgjord, varför hällde han inte bort vattnet? Trodde han att den trots det skulle dricka upp det? Jag vet i alla fall att mina kompisar hade fått väldigt roligt om jag hade lyckats ta död på de blommorna också..
