Jobbigt.

Min man mår inte bra. Han är sjukskriven för stress. Det är inte första gången, men det är nog sju år sedan sist. Jag vet att han inte mår bra, och jag tycker synd om honom, men samtidigt är det skitjobbigt. Jag sköter redan det mesta praktiska här hemma, hela tiden känner jag att mitt liv är precis vad jag hinner och orkar med. Men nu, nu måste jag klara allt känns det som, samtidigt som jag naturligtvis orolig för honom. Sist han var hemma grät jag i smyg i tvättstugan när det blev för mycket ( det var värre då, han sov mest), nu är barnen större och märker mer, var finns det plats för mig? Jag skulle verkligen behöva ett par hela ben utan bråkande benhinnor, för jag skulle vilja springa. Långt. Det rensar huvudet så bra.

Lättsmickrad.

Har varit hos frissan och känner mig alldeles väldigt nöjd. Frissan frågade efter åldern på mina barn, och när jag sa att den äldste var fjorton sa hon lite undrande om jag inte varit hemskt ung när jag fick honom? Åh, jag blir glad bara jag tänker på det, sista tiden har jag nämligen känns migrätt så gammal och grå. Håret blev också bra, men ärligt talat, efter det uttalandet hade hon nog fått klippa hur som helst!

Självklarheter.

På jobbet. Vi sitter med barnen runt bordet och äter. Ett av barnen säger att det ska gå till tandläkaren. Jaha säger jag, vad ska du göra där? Det blir tyst en stund, sen kommer det; - Gapa!

Lycklig

Jag och min golvmopp umgås i köket. Snart är det jobbehelg. Jag får inte springa för mina benhinnor bråkar med mig, och det är jättetråkigt. Ändå känner jag mig helt plötsligt så nöjd och glad. Allt är så bra med oss, barnen är det inga stora bekymmer med, min man , ja helt plötsligt blir jag varm i magen av att tänka på att han finns. Just nu är mitt liv skönt!

Sångpolis.

Det är eftermiddag, jag skalar potatis, Storkillen och en kompis spelar FIFA 12 i rummet bredvid. Prinsessan kommer ut i köket med sin gitarr och sätter sig och börjar spela och sjunga, något hennes mamma uppskattar alldeles väldigt. Det blir lite olika låtar, sedan letar hon fram Pinks, fucking perfekt, och provar den. Det låter en del och efter en stund ropar Storkillen; - Sessan! Inget svar så han ropar igen, fast högre. Jag hinner tänka att ska han nu gnälla på att det är för högt, och att hon stört, kan de aldrig låta bli att gnälla på varandra, innan Prinsessan svarar. - Vad är det? - Jo, man får faktiskt inte säga sådana ord...( och det kommer från en fjortonåring som nog skulle få sin mamma att rodna om hon hörde honom när han är med sina kompisar!)

Saknad på något vis.

Det här med L har inte stört mig så mycket på sista tiden. Inte så att jag inte tänker på henne, för det gör jag visst, mest varje dag. Men jag har varit mer sådär att "så här är det, och det kan inte jag göra något åt, vill hon vara dum så vill hon." Men så en dag när jag hade jobbat och skulle handla ett par saker lite snabbt så ser jag någon kvickt försvinna in i affären och kvar står några som jag känner igen som hennes man och barn. Jag stannar och pratar lite, hennes man är helt klart nervös, men åker sen hem. Inget mer med det. Det är nog en vecka sedan det hände och sedan dess har jag drömt om henne flera gånger. Ofta flätar jag hennes hår, vilket är fånigt för det har jag nog aldrig gjort, ibland är vi små, ibland är hon arg och jag själv i drömmarna är oftast förvånad. Ett par gånger när jag vaknat har jag varit ledsen men ofta är jag lite irriterad. Om jag nu lyckas med att koppla bort det ( för det är jobbigt att var arg och ledsen hela tiden ) när jag är vaken, varför ska det då störa mig när jag sover. Egentligen vet jag nog. Det är en viktig del i mitt liv som har blivit fel. Sen är jag också en person som inte gillar att folk är arga på mig, jag är väldigt rädd att folk inte ska tycka om mig. Det är något jag nog borde jobba med.

En tonårings hjärna.

Min storkille är en underbar unge, pålitlig, duktig i skolan och på fotboll, ansvarsfull och snäll. Men i bland, i går tex, undrar jag vad han tänker med. Först kom han hem och berättade att han hade blivit intervjuad i radio om miljön. Avslutningsvis hade han fått frågan vad han kunde tänka sig att sluta köpa. Han resonerade snabbt med sig själv; Godis, nej det går inte att avstå från, urban kanske ( hår jox), nej absolut inte, vad ska jag säga? Han slänger ur sig STRUMPOR. Jag har fortfarande inte fått klart för mig hur han tänkte där.
På kvällen ber jag honom vattna våra blommor. Han tar vattenkannan och jag hör honom prata för sig själv; - oj den var visst konstgjord. Jo jag har en del fusk blommor, jag är nämligen född med svarta fingrar, allt bara dör för mig. I alla fall, idag råkar jag titta ner i en konstgjord blommas kruka och den flyter av vatten. Om han såg att den var konsgjord, varför hällde han inte bort vattnet? Trodde han att den trots det skulle dricka upp det? Jag vet i alla fall att mina kompisar hade fått väldigt roligt om jag hade lyckats ta död på de blommorna också..

Mat?

På väg hem hör jag på rix fms nyheter; Grod försäljningen har minskat i Sverige. Livsmedelsverket har, bl.a. bl.a. Jag hann undra både varför folk har köpt grodor och om det är så många som äter det att det går att mäta en försäljning, innan hon sa groddar. Okej, jaha, det var ju inte äckligt..

Veckans lärdom.

Anmälde mig och gick på ett stepup pass i veckan. Det är nog minst sju år sedan sist. Det var jättekul, även om jag allt som oftast var på väg till höger när de andra gick till vänster. Svettigt var det också. Men jag hade glömt att när instruktören säger " bara två varv till" menar hon bara två varv till och sedan byter vi till snabbare musik och kör tills vi kräks.. Träningsvärken i vaderna har varit grym!

Religonsfråga,

Vi äter glass med barnen på jobbet. Ett av barnen undrar vad det är för glass. Polkagris svarar vi. -Men då får ju jag inte äta den, jag äter ju inte gris!

Sommar..

Idag innan jobbet plockade jag blåbär och lyssnade på p3 dokumentär. Då är det sommar. I går satt vi på altanen till kl elva och drack vin med grannarna lite spontant sådär. Då är det sommar.

Vad händer?

Igår var det gym dag, är jag ledig brukar det betyda att det kan bli en promenad på kvällen, om orken finns och vädret är okej, men i går så blev jag så springsugen, trots avklarat gympass. Suget satt i, men jag kom inte iväg, det var mat som skulle lagas, barn som skulle hämtas och lämnas och läxor som skulle förhöras. Klockan åtta blåste det ordentligt ute, regnade lite med, men inne var det lugnt, så jag gav mig ut. Det var barmark, underbart! Lite stumt i benen blev det av att springa på asfalt, men det kändes ändå lätt. Skoskav fick jag under ena foten, ibland höll jag på att blåsa bort, men ändå, det var jättehärliga 8km som avverkades. Jag är mycket nöjd med mig själv, men samtidigt väldigt förvånad, är det här jag? Som längtar efter att få springa, och tycker att 8km inte är så långt..

Underbar!

Jag dricker kaffe för att förhindra kaffebrist huvudvärken. Lilleman äter skinkmackor och dricker saft. -Lilleman har jag sagt att du är underbar, bäst. - Nej mamma, idag har du inte sagt det.

Det rullar på.

Torsdag i dag. Sprang 5,5km i går med risk att bryta armar och ben, alla vägar var nämligen täckta med det tunnaste is lager. Fort gick det inte! Kör en enportionsfilosofi, och det funkar bra, tyvärr fanns det godis på mötet i tisdags, riktigt god choklad, så något våg minus blir det nog inte den här veckan..
I dag har jag i allafall hunnit med en runda på gymet, ökade till och med vikten på någon grej, så nu hoppas jag på lite träningsvärk. Ska försöka hinna med en promenad i kväll också, men först ska dagen fyllas av bröd och bullbak, städning och barnaktiviteter.

Nytt år, nytt liv, nya möjligheter.

Så var det dags att lära sig skriva att det är 2011. Känns helt okej. Julen har varit bra, alla har varit nöjda, snö har vi haft, så det är synd att klaga. Förra veckan satte jag nya batterier i vågen, och det var inte kul. 72,6kg, så mycket har jag inte vägt sedan jag gick med i viktväktarna för tio år sedan ( jo när jag var gravid med lilleman och där efter förstås, men inte annars). Men efter en vecka med lite gymträning och ett par försiktiga löprundor och uppstramning av maten så stannade vågen på 70,4 i fredags, var nogmycket vatten som försvann, men uppmuntrande är det ju. Så nu kör vi. Jag sa på nyårsafton att jag vill kunna springa 1,5 mil i år, så det är ett mål, jag vill vara en sund och bra förebild för Prinsessan, och sist men inte minst, jag vill få en snygg kropp som jag kan gilla. Nu är nästa mål att ta adjö av 70 kilosklubben, veckan har börjat bra med en tur på gymet, ikväll ska det bli en promenad, eller kanske en liten springrunda.