Äntligen ligger jag i min säng. Lång dag, och framför allt lång vecka. Kvällen på jobbet har varit seg, även om vi haft en mysig kväll med mycket skratt. I min trötthet tyckte jag att det var vansinnigt roligt när jag i en text hittade meningen "NN föddes med Downs syndrom". Jo, för på alla andra dyker det upp först efter ett par år eller?
Just nu trötthets värker det i mina ben. Undrar om det går att skylla på massagen jag fick innan jobbet? Massören tyckte att jag kändes mindre stel och spänd i rygg och säte, men vaderna var duktigt spända. Som om de inte alltid är det, mina vader är stora, så stora att jag har svårt att hitta högre stövlar som passar, iallafall om de ska vara i storlek 37. Om nu det har något med spändheten att göra.
Hur som helst, jag älskar att få massage, det sämsta med min man ( eller, kanske inte det sämsta, men det kvalar in på tio-i-topp listan över hans fel och brister) är att han inte kan massera. Han försöker i bland, men antingen är det inte skönt eller så får han kramp i tummarna. Om jag någonsin ska byta partner har jag som krav att den kan massera. ( Jag har även en lista med egenskaper jag själv ska ha i mitt nästa liv, men det är en annan historia.)
Förresten är mannen i Stockholm. Tror jag. Han kan också vara i Göteborg, han skulle till båda ställena, men jag minns inte i vilken ordning. Här är han inte i varje fall, så jag tror att jag ska sätta på Veckans brott, det är så bra med GW i sängen, jag somnar så fort då.
