Hon som är min bästa vän bytte jobb i somras. Det innebär att det är slut på våra frukostar och förmiddagspromenader. Vi har försökt att träffas, men har inte fått ihop det. För första gången på de sexton år som vi har känt varandra har det gått fyra långa månader utan att vi har setts.
I fredags tog vi igen det. Vi åt ute, och sen gick vi vidare och drack vin och pratade. Som vi pratade.
Det resulterade i att min röst försvann. Idag börjar den att komma tillbaka, men jag är minst sagt hes.
Så här lång tid får det inte gå fler gånger.
