Den här tiden varje år brukar jag ha hjärtklappning och stressandas. Vi ska iväg på höstlov som vanligt, fast utan två av barnen, men jag har inte känt den vanliga stressen. Visst har jag hur mycket som helst att göra, vi ska klara av ett jubileum som innefattar en konsert, en parad, utfodring av barn och en fest innan vi kommer iväg, men det känns rätt så lugnt. Sen råkade jag visst säga ja till att jobba ett par timmar i eftermiddag och så sa jag visst okej till att hjälpa till med en reunionpub, så nu när jag tänker på det, lite stressad är jag nog. Det här med min oförmåga att säga nej har jag tänkt lite på, men det är nog värt ett eget inlägg. Kommer kanske senare i veckan, för jag ska faktiskt ha semester.
Semester. Jag ska dricka vin, promenera, och måla naglarna varje dag, och läsa en hel massa. Dessutom ska jag umgås med min man och min allrakärastesyster och hennes familj. Det kan bli hur bra som helst.
