En torsdagsmorgon i mitten av september. En alldeles vanlig dag, men ändå så skön. Jag har det tyst. Kaffe i muggen. En ledig dag ligger framför mig. Njuter av att det är hyfsat städat ( finns hur mycket som helst till att göra, men vardagsrum och kök är okej). Nya gardiner och kuddar gör mig glad. Jobbade igår, men innan dess var jag ledig i fyra dagar, och det var välbehövligt. Inget hade vi planerat, det var inte ens en fotbollsmatch att gå på, så jag hann andas. Och sova. I fredags somnade både mannen och jag tidigt i soffan, sen sov jag i nästan elva timmar. På något sätt förflyttade jag mig till sängen under natten, minns inte när, men det var där jag vaknade.
På söndagen hade det sovit över lite tonåringar, så jag passade på att bjuda på finfrukost.
I måndags lyssnade jag intensivt på "Konsten att höra hjärtslag", vi skulle ha läst den tills på kvällen när vi hade bokcirkel. Lyckades faktiskt bli färdig, och jag gillade den, den var mysig, flöt fram i ett lugnt tempo, och miljön den utspelade sig i var fascinerande.
I tisdags efter en svinjobbig träning ( aj lite överallt idag), var klockan mycket. Ändå fick jag ett ryck och var tvungen att försöka baka veganska muffins på det som råkade finnas hemma. Resultatet blev enligt mig tveksamt, men veganen som åt av dem gillade dem. Men jag blev lite fascinerad, själv har jag inte den minsta tanke på att bli vegan, men det är ju en utmaning att baka på det viset. Måste nog prova något mer.
Nu är frågan om jag ska lägga mig ner och sova frukost, eller om jag ska resa på mig och börja tvätta.
