Jo, jag finns här fortfarande. Livet är bara mer än hektiskt just nu. Under mina 15 år på jobbet har jag aldrig varit med om att det varit så mycket att göra. Mycket hänger i luften, det är svårt att ge och få besked. Ingen vet något.
Jag jobbar väldigt mycket också, och min man har börjat på sitt nya jobb och har åkt både hit och dit i ett par veckor, vet knappt var han är dag till dag. Nya skolor för två av barnen har krävt lite anpassning, men nu känns det som åtminstone det börjar falla på plats.
Hur som helst jag har inte vägt mig på snart två veckor, koncentrerar mig på att sköta maten och få in så mycket motion som möjligt. Vissa dagar går det inte alls, jobbets planeringensdag med övernattning gick väl så där, det är ju så trevligt att dricka vin med mina jobbarkompisar. Fast det är klart, jag kunde ätit både mer och sämre, men någon höjdardag blev det inte matmässigt.
Hinner, och orkar inte med att springa så mycket som jag vill, men träningen har börjat igen. I tisdags körde vi cirkelfys, och idag var det utomhusträning. Efter träningen var jag en syn i snygga målade naglar, grus i håret, och smuts på armar och ben. Men roligt är det. Och träningsvärk får jag. Och även om jag är tjockast av alla så hänger jag med.
Jag har ett par ord jag försöker tänka om det är något jag jag vill äta, men inte borde. Jag mumlar "klänning till sonens student", och ofta funkar det.
Kanske blir det vägning imorgon, kanske väntar jag ett tag till.
