Sedan i maj har jag längtat efter att kunna äta frukost på altanen. Nu kom värmen, och vilken värme! Det är FÖR varmt att äta där, jag, min frukost och en stol får flytta ut i trädgården.
Jag har jobbat två nätter, vi har dåligt med vikarier som vill jobba natt, så när det körde ihop sig bytte jag hastigt och lustigt dag mot natt. Andra natten var inte rolig. Till slut är man så trött att man känner sig sjösjuk, man blir väldigt fumlig, tiden går sakta och man längtar bara efter att få sova.
Idag ska vi hämta dottern. Jag har längtat efter henne helt obeskrivligt mycket.
På torsdag jobbar jag min sista dag innan semestern. Det är också en längtan!
