Okej mamma.

När jag var 18 så tyckte jag att min mamma var okej, jag skämdes inte för henne som en del av mina kompisar gjorde för sin mamma. Ibland hade vi roligt ihop. Jag tror mina kompisar tyckte att hon var helt okej.
Min 18 åring, han verkar inte heller skämmas över mig. Hans kompisar verka dessutom tycka att han har en rätt bra mamma. Jag tror faktiskt att han är lite stolt över mig, för att jag tar saker rätt så lugnt.
Det pratas tydligen en del om överraskningsbrunchen jag ordnade, om de goda kakorna han bjöd laget på, om att jag skrattade så att jag grät när jag ( tre dagar innan 18 årsdagen) hittade hans cidergömma. Sen är det väl det här att vi litar på honom. Han har aldrig haft några tider, och när han frågade om han fick åka skidor i Frankrike på sportlovet sa jag att det var gulligt att han frågade, men eftersom det var en månad tills han blev myndig tyckte jag inte att jag hade så mycket att säga till om.
Här om dagen berättade han att de planera en utlandsresa, Turkiet kanske, om det var okej?
Mitt svar, att glöm inte smörja in dig med solkräm bara, hade tydligen väckt en del munterhet.
Det känns bra på något sätt, det känns som jag har gjort något rätt.

Semester

Japp, nu har jag semester. Så skönt. Än så länge har jag plockat blåbär, lyssnat på ljudbok, städat lite och sprungit. Mitt mål att springa en mil till midsommar försvann med en envis förkylning. Luften gick ur mig litegrann, men nu känns det som jag är på gång igen. Lätt är det inte, jag flåsar och flämtar, men ändå, det är en av de bästa träningsformer jag vet. Och så, någon gång ibland flyter allt på och går lätt. Lycka!
Första semesterkvällen firade jag med att dricka vin med en vän. Rosé, god mat och prat alldeles för länge, kan det börja bättre?
Om nu bara solen kommer så kan det här bli en riktigt bra semester.

Sömnlös.

Inatt har jag sovit fruktansvärt dåligt. Vaknat flera gånger, till slut gick jag och la mig på soffan, och där somnade jag om ett par timmar.  Vaknade när sonen var uppe oc gick och la mig igen, sonen ska och jobba så han stökade omkring ett tag, han gick och jag somnade om. Mannen gick upp och när han hade åkt gav jag upp. Så här sitter jag. Trött och lite lagom irriterad på allt och alla. Varför måste de klampa så? Varför kan de inte göra saker tyst? Bäst för resten av familjen att de sover länge, för jag är inte mitt trevligaste jag idag.

Konstigheter.

Igår, på flygplatsen i väntan på att dottern och systersonen skulle landa,  fick vi syn på en väntande dam. I handen höll hon en grästrimmare. En elektrisk sådan. Frågorna är så många. Vem väntade hon på? Skulle personen i fråga få trimmern i present? Blev personen ifråga glad i så fall? Varför, varför, hade hon med sig en grästrimmare in på flygplatsen??

Längtan.

Sedan i maj har jag längtat efter att kunna äta frukost på altanen. Nu kom värmen, och vilken värme! Det är FÖR varmt att äta där, jag, min frukost och en stol får flytta ut i trädgården.
Jag har jobbat två nätter, vi har dåligt med vikarier som vill jobba natt, så när det körde ihop sig bytte jag hastigt och lustigt dag mot natt. Andra natten var inte rolig. Till slut är man så trött att man känner sig sjösjuk, man blir väldigt fumlig, tiden går sakta och man längtar bara efter att få sova.
Idag ska vi hämta dottern. Jag har längtat efter henne helt obeskrivligt mycket.
På torsdag jobbar jag min sista dag innan semestern. Det är också en längtan!

Bästa jobbet.

Ibland är mitt jobb löjligt bra. Idag till exempel. Vi tog med oss ungdomarna och fika och hängde i parken hela eftermiddagen. Sen köpte vi picknick pizza och lyssnade på konserten. 23 grader varmt ute, mysiga ungdomar och bra musik. Sämre kan man ha det en onsdagskväll på jobbet. Dessutom jobbade jag med en väldigt bra jobbarkompis, det  gör inte saken sämre.

Sommarmorgon

Åtta dagar sen så har jag semester. Sommaren verkar ha kommit, och jag hoppas det håller i sig, jag vill ha varma kvällar på altanen, soliga mornar som gjorda för promenader eller springrundor, morgondopp, kanotturer och bruna ben.

På söndag kommer dottern hem. Jag längtar efter henne så att det gör ont, alla låtar på radion får mig att tänka på henne, mina axlar som skulle behöva lite massage( hon är bra på det). De få gånger vi har kontakt verkar hon nöjd och glad iallafall.

Lilleman åkte till Stockholm igår, på egna äventyr. Helt plötsligt var mannen och jag ensamma, det händer ju ibland, men nu visste vi att ingen skulle komma hem på länge. Ensamma föräldrar kan göra barnförbjudna saker, märklig känsla! Var det så det var en gång i tiden, och är det så det mer och mer ska bli?

Idag jobbar jag kväll, hade massa planer på städning och rensning, motion och handling. Insåg att jag inte kommer hinna med allt och bestämde mig för att prioritera mig. Jag ska måla om naglarna ( nytt nagellack, verkar superfint!), fixa mina ben, springa, försöka sola lite, köpa en ny matta och kanske kolla lite på rean. Det känns ändå som om jag har en del att göra. Tror att jag tar den sista kaffeskvätten och mitt nagellack och går ut på altanen, känns som ett bra sätt att komma igång.