Det är vår. Visst mumlar vädermänniskan på tv om en kall helg, men det låtsas jag att jag inte hör.
Alla termobyxor och halsdukar är undanhängda, och lite vårkläder börjar smyga sig fram.
Det är vår, och jag springer igen. På riktigt. Igår klarade jag 5 km, och jag hoppas och vill att jag ska kunna springa en mil igen, det var många år sedan jag kunde det, men jag minns känslan när man orkade.
Det är vår, och Sessan velar om gymnasievalet ( nu är hon tillbaka på det som jag tror är rätt för henne), Storkillen är på väg mot körkort, och Lilleman har tagit sina första steg på egen hand sen han skadade ledbandet för ett par veckor sedan, det gjorde oss tårögda av glädje.
