Lönekriterie.

Det närmar sig lönesamtal på jobbet, detta helt onödiga påhitt, man pratar en stund med chefen, får veta hur bra man är, går ut och får en ( som de redan har bestämt), dålig lönehöjning. Cheferna har fått för sig att vi ska vara med och bestämma lönekriterie. På senaste mötet skulle vi skruva ner vad bra sammarbete var. Helt okej. Sen skulle vi skriva ner två personer som vi samarbetade bra med, och varför. Det skulle inte användas till något. Jag sa då att jag skriver inga namn, vilket nog irriterade dem lite. Men för mig handlar det inte om att välja ut någon, utan om dem man väljer bort. Och det är klart, om cheferna läser X och Y på alla lappar, så kommer de ju ihåg det, och naturligtvis undrar de vad det är för fel på Z och Å. Sen är det mycket annat som spelar in, hur mycket man har jobbat ihop på sista tiden, mm. Jag blev bortvald under en stor del av min skoltid. Jag jobbar fortfarande med att känna att jag duger. Man kan nog tycka att jag är lätt att lära känna, men ska man bli min vän på riktigt får man nog kämpa rätt hårt för att jag ska tycka att vi är vänner. Man måste välja mig, aktivt. Därför är jag nog rätt dålig på att få nya vänner, varför skulle de vilja vara med mig? Men vad jag skulle komma till var detta: jag väljer inte bort folk. Eller, jo det är klart att jag gör, hela tiden och ofta, men aldrig att jag skriver ner det på en lapp. Aldrig. Det känns som, tja, jag vet inte, öråd eller något. Jag fick med mig nästan hela arbetsgruppen, tyvärr han jag inte förklara för cheferna hur jag kände och tänkte runt det här, men jag ska försöka ta några minuter av lönesamtalstiden och göra det.