Förresten.

L ska följa med i helgen. Det ger mig en klump i magen. Hon har valt bort mig så länge. Men det kan jag leva med. Men hon har även valt bort mina barn. Hon har tagit ifrån både mina och sina barn förmånen att fira födelsedagar, jular och andra högtider med sina kusiner. Någon gång kanske jag kan förlåta det, men hur det än blir kommer jag aldrig glömma. 

Och det är klart att det gör ont.