Torka aldrig tårar utan handskar.

På väg hem. Jag har haft härliga dagar, men det ska bli underbart att komma hem. Det jag bär med mig är Jonas Gardells prat om sin bok. Jag lyssnade på honom i en halvtimme, och efteråt var jag så tagen att jag var tvungen att sätta mig en stund. Nu på tåget har jag läst ut boken, och jag har haft tårar i ögonen många gånger. Jag beundrar så hans förmåga att blanda det sorgliga med humor, hans passion när han pratar, hans sätt att ta upp ett så viktigt ämne och få mig att förstå att det bara var 30år sedan det hände. Det här är en bok som stannar hos mig.