Ångest

Just nu mår jag skit. Pulsen är hög och det är svårt att andas. Gråten sitter som en klump i halsen. Jag vet inte om jag klarar att L kommer. Jag vill men ändå inte. Pratade med min mamma innan. Hon sa till mig att "inte låtsas om något" om hon kom. Jo, visst, det är jag som behöver sägas till, det är jag som varit knäpp i flera år. Åter igen, det är på Ls villkor, hon bestämmer, jag ska väl bara vara tyst och gilla läget. Åter igen, om jag visste att jag har gjort något fel så kan jag be om ursäkt, om inte för det jag gjort, så för att det blivit fel. Men jag vet inte! Fan vad det stör mig att jag ska behöva må dåligt för det då.