Som jag trodde,

inte hinner jag med det här inte.Gör ett försök igen, kanske behöver det bara bli en vana..
Idag har jag packat bilen full med ungar och besökt simmhallen, så nu känner jag mig aningen trött. Just nu har jag fått alla barnen i säng och mannen är på möte så jag har datorn i knät och makt över fjärren.
Helgen har varit bra, jag börjar så smått komma igång med springandet igen, har kommit förbi stadiet när allt är pest, och jag konstant undrar varför jag gör det. I lördags morse sken solen, fåglarna kvittrade,och jag orkade hela rundan. Det kändes faktiskt som jag skulle klarat en bit till, men jag chansade inte. Men å andra sidan ikväll skulle jag nog inte orka 100 meter..