Var ska man börja, när man inte haft någon lust eller tid att skriva på ett halvår? Nu har jag plötsligt lust, och så mycket att säga att det nästan tar stopp.
Idag avslutar jag Estetungens studentvecka. En mycket bra vecka, en mycket känslosam vecka. En lycklig unge, en bra fest. Hon var rädd att det skulle bli en tråkig släktfest, men storebror drog hit några kompisar, och det kom fler kompisar än hon hade räknat med, så det blev lyckat. Men hon är stor nu. Så stor. Och så vacker. Jag önskar henne så mycket bra saker i livet. Jag önskar också att hon fortsätter att ha musik i sitt liv, hon är för bra för att sluta.
Nu blev jag lipig igen, den här veckan har jag gråtit mer än på länge, men det har varit tårar av lycka och stolthet. Lycka och stolthet, och en liten dos ångest. De blev stora så fort.
