Student igen.

Jag hade ju ett par mål den här terminen. Målet att kunna ha en snygg klänning på studenten fixade jag ( sen att jag helt självkritiskt tyckte att jag kunde haft mindre mage och rumpa är en annan sak), jag kände mig iallafall fin.
En mil har jag sprungit ett par gånger nu, nu vill jag springa fortare, och längre.
Känna mig bekväm i snygga underkläder, nåja, där är jag inte riktigt än, men det är bättre. Köpte ett fint rosa set när jag var i Ullared i april, men den bh-n sitter inte bra längre, den glappar.Efter sommaren och när jag är nere på en ny första siffra ska jag ta tag i det och skaffa mig något fint. (Men vi får väl se, jag är lite dålig på det där, lovade mig själv nya springskor när jag klarat milen, men jag går och väntar på att de jag vill ha ska bli billigare. Fånigt så att det förslår.)
Kunna ha storlek M. Tja. Ibland kan jag det, men jag är en bredryggad, storbystad tjej, så upptill drar jag stora storlekar, så är det. Lär aldrig bli S upptill. Nertill, hm, efter 40 har vikten lagt sig på rumpan på ett sätt den inte gjorde innan. Jag gillar det INTE. Men visst, ibland kan jag ha M. Och mina sommarkläder sitter bättre än förra året, en del som inte använts på ett par år har fått komma fram igen.
Slutsats, jag har varit duktig. Minus 10kg är bra. Tyvärr har det inte märkt så mycket som jag hoppades, men jag vet sen tidigare att om ett par kilo är jag på den vikt som folk brukar reagera på.
Jag känner mig fortfarande taggad, jag vill ha bort 10kg till, jag är inte helt säker på att det går innan året är slut, men sex kilo borde gå.

Student.

Vår Storkille har tagit studenten. Det var en fantastisk dag, så fylld av glädje, men också av tårar och vemod. Vuxen.  Det verkar som om vi får ha honom hemma ett tag till, och det känns bra, jag är inte redo att släppa ännu, jag vill vara med i hans liv ett tag till.
Jag tog semester en vecka i samband med semestern, och det var ett av mina bättre beslut. Dagarna innan studentdagen var jag riktigt slut. Idag går jag till jobbet igen, sen är det bara sex arbetspass kvar till den riktiga semestern.
Semestern ja, den har jag inte riktigt hunnit med att tänka på, det har varit så mycket annat. Först åker Lilleman och jag till Spanien med hans orkester, sen är det inget mer planerat. Vi hoppas på fint väder, annars måste vi nog se oss om efter en liten resa.
De stora ska jobba hela sommaren, så det blir en mycket liten familj som firar semester ihop.
Ovant. Mycket ovant. Men det är bara att vänja sig, det är så här det kommer att vara. Och det blir nog bra.