Choklad!

Sprang på förmiddagen. Kvällspromenad med bästaste vännen.
Nu värmande kaffe i soffan med Ninja warrios, ett program som jag gillar, men tycker är lite pinsamt att jag tittar på det. Men de gör saker som är helt omöjliga, jag blir så impad.
Hur som helst. Jag vill ha choklad. Jag vill väldigt gärna ha choklad. Men det ska jag inte ha, jag har nämligen på mig ett par ostretchiga pyjamasbyxor i flanell, strl m. Jag fick dem i julklapp för två jular sedan, men har inte använt dem för de har inte passat. Visst, det skulle inte göra något om de var lite lösare runt mage och rumpa, men jag har inga problem att ha dem. Just nu känns det som det händer lite. Den vikt jag har nu är det tre år sedan jag hade, det gör mig alldeles glädjefnittrig. Det finns mycket kvar att ta av, men ändå, jag är på väg!

Relationer.

Storkillen har en flickvän sen 7-8 månader tillbaka. Jag gillar henne, absolut gör jag det, hon är snygg, smart, trevlig och vettig. Än känner jag henne inte så bra, men det löser nog tiden.
Innan den här flickvännen fanns det en annan tjej. När det tog slut för snart ett år sedan hade de varit ihop i flera år. Hon hade hunnit bli familj, så det är klart att jag saknar henne. Slutet blev väl inte helt bra för dem, så de vill inte träffas. Men deras relation är deras, inte min, så jag håller mig utanför.
Men även hon och Prinsessan hade ju en relation, och den har de hållit fast vid och utvecklat.
De träffas, fikar och umgås. Så kom det sig igår att Prinsessan blev hemkörd av fd tjejen och hon med in och drack kaffe (Storkillen är på skolresa). Vi blev sittande i köket i nästan fyra timmar. De sista 45 minuterna var vi ensamma, Sessan gick och la sig.
 Och ja, jag saknar henne. Det har inget att göra med att jag inte tycker om den nuvarande tjejen, det här var någon som fanns i mitt liv i flera år, någon jag tycker om.
Det kommer säkert vandra fler flick och pojkvänner genom våra liv, och jag hoppas att det är blir bra sådana, sådana som jag vill och kan få behålla även när de går vidare.

Nyfiken.

Är ju rätt så nyfiken av mig, så jag kunde inte låta bli. Jag vägde mig. Oj. Det var okej. Det var faktiskt väldigt okej. Det var den lägsta vikten sen 2013. Minus 10 kg skulle säkert vara okej, men ändå. Plötsligt blev det en väldigt bra dag.

Tiden går.

Okej jag erkänner. Det har inte varit några superbra veckor, det har det inte. Men sen ett par dagar tillbaka är jag på rätt spår. För att inte noja för mycket tänker jag vänta med att väga mig. Tror jag.
Sist jag sprang blev det 8km, jag var helt hög, och slut i benen i två dagar. Nu när det är ljust och lite varmare längtar jag verkligen ut. Jag tror fortfarande att 10 km är möjligt, men jag vet inte när.
Nu lägger jag in en högre växel och tänker studentstudenstudent.