Det här inlägget kan innehålla spår av vin...
Here we go.
Jag och lilleman hälsar på hon som är min bästa vän och hennes son. Kvällen avslutas med vin och prat vid köksbordet. En del fnitter, men sen kommer vi in på allvarligare saker. Helt plötsligt sätter jag ord på sådant som är gammalt, sådant jag nästan aldrig pratar om. Sådant som handlar om min skoltid, det som handlar om att aldrig höra till, att aldrig bli efterfrågad, att vakta varje ord, att hellre välja ensamheten, än att någon väljer den åt en. Hur det påverkar mig än idag. Att jag faktiskt är medveten om det, att jag försöket att jobba på det.
Hon ställde frågor. Bra frågor, som fick mig att tänka till. Men den viktigaste, vad man kan göra för att förhindra det, den har jag inget svar på. Tyvärr.
