Sent...

OBS!

Det här inlägget kan innehålla spår av vin...

Here we go.

Jag och lilleman hälsar på hon som är min bästa vän och hennes son. Kvällen avslutas med vin och prat vid köksbordet. En del fnitter, men sen kommer vi in på allvarligare saker. Helt plötsligt sätter jag ord på sådant som är gammalt, sådant jag nästan aldrig pratar om. Sådant som handlar om min skoltid, det som handlar om att aldrig höra till, att aldrig bli efterfrågad, att vakta varje ord, att hellre välja ensamheten, än att någon väljer den åt en. Hur det påverkar mig än idag. Att jag faktiskt är medveten om det, att jag försöket att jobba på det.

Hon ställde frågor. Bra frågor, som fick mig att tänka till. Men den viktigaste, vad man kan göra för att förhindra det, den har jag inget svar på. Tyvärr.

Nu.

Just nu är jag så fruktansvärt trött, behöver så förtvivlat väl lite vila. Vet bara inte när jag ska få till den. Idag börjar jag vid två, och innan dess finns det en miljon saker att göra.

Jobbet förresten, idag ska jag jobba första passet med en person som gör att det kryper i kroppen på mig, som får mig att bli mitt sämsta jag, hon triggar igång mig på alla kanaler, får mig att känna mig otillräcklig, okunnig, dum och irriterad. Hon får mig att gå på tå. Att inte kunna vara avslappnad.

En del har väl att göra med mig själv, och mitt bagage, och det ska väl inte hon lastas för, men det är konstigt ändå, att en människa kan ha en sådan inverkan.

Just nu önskar jag mig ett par dagar fram i tiden, till vår kravlösa midsommarhelg i lugn miljö, helt utan måsten. 

Sommarlov.

Igår åkte dottern till England. Tre veckor ska hon vara iväg. Aldrig har jag varit iväg från något av mina barn så länge. Förhoppningsvis går det fort, förhoppningsvis har hon magiskt roligt, och förhoppningsvis kommer hon hem med ett gäng nya erfarenheter och stärkt självförtroende.                 Förhoppningsvis har hon lärt sig en del engelska med.

I fredags slutade Lilleman sexan och dottern nian. Jag var med på dotterns avslutning. Det var fint, rörande och i bland komiskt. Jo, för det blir ibland komiskt när man ser en hög tonåriga flickor gå igång. Det var tårar, kramar, snyftningar och prat i överljud. ( när man tror att det börjar bli dags att gå så börjar det igen. - Jag kommer att sakna dig! ( kram och tårar) -Jag kommer att sakna dig med, gumman. Snyft, snyft och sen med överljudsröst, -åhh, jag älskar ju dig. Detta spelades upp i olika versioner under minst en timme.)

Fast samtidigt är det skönt att de kommer att sakna sin klass, det gjorde inte jag.

Sen på kvällen skulle niorna träffas och umgås. Som tur var började de i vårt samhälle, så man kunde ha lite koll. De fortsatte sen vidare, något jag inte hade räknat med, och inte var helt förtjust i, men som jag inte hade någon anledning att förbjuda. Dottern drack alkohol för första gången ( vad jag vet), egentligen är det inte okej någonstans, men heller inte så mycket att bråka om när det, förhoppningsvis, är en engångs händelse. Hon var iallafall ärlig nog att erkänna när vi frågade, och det är mycket värt.

Nu är hon iallafall iväg, Lilleman går på fotbollsskola, den store sommarjobbar. Själv har jag efter att ha tillbringat 25 timmar på jobbet, vi sov över, kommit hem och bakat bullar, cokkies och andra kakor. Biffar har jag också stekt. Blir jag inte uppgraderad till favoritmamma nu, så avgår jag.

Slutspurt.

Sista skolveckan är här. Nog för att de sista veckorna har varit hektiska, men den som kommer nu slår alla rekord. Förra veckan hade vi skolresa, stor musikshow med tillhörande genrep, studentuppvaktning, cykelfest, tv-inspelning, grillavslutnig, och alla de vanliga aktiviteterna. Den här veckan är det alla studentspelningar ( som jag älskar, finns det något bättre än att se studenternas glädje?) skolresa, avslutningsmiddag, skolavslutningar och dottern åker på språkresa på söndag så det gäller att allt är införskaffat. Sen var det visst diverse studentuppvaktningar och dömningar för storkillen, men det orkar jag inte hålla reda på.

Sen ska vi ju inte glömma det faktum att jag visst råkade bli klassförälder i Lillemans klass ( det där med att inte står ut med tystnaden efter frågan, - kan någon tänka sig? Ska jobba på det!) Hursomhelst, då är man visst ansvarig för tårta, saft, kaffe och presentinköp till avslutningen. Jag som  inte ens ska vara med på den avslutningen.

Jaja, det blir nog bra, dessutom tycker jag att det här är roligt, det är bara det att det är för få dagar till för många aktiviteter. Det finns ju något som heter jobb också.

Som sagt, fem veckor till semestern.