Köpa lite lycka.

Hade snabbärende in i några affärer idag, och lyckades få med mig fyra nagellack hem. Billiga var de dessutom. Har inte köpt nagellack på en månad, så nu sitter jag och tittar på dem och tindrar med ögonen.

Vad man kan tänka på.

Om man inte har något bättre att tänka på kan man som jag fundera på vad skillnaden är på 3/4 dels längd och 7/8 dels längd. På träningsbyxor alltså. Det har nämligen jag tänkt på sen igår när jag var inne i en sportaffär och råkade läsa på byxetiketterna. Varför finns båda? För mig låter det som 7/8 är längre, men hur mycket? Sen undrar jag, vems ben räknar de efter? Mina korta taxben, eller mer normallånga? Jo, alltså, sådant kan man tänka på. Ibland.

Julstämning.

Om jag tittar ut genom fönstret, det som granen står vid, och kisar med ögonen, så kan jag inbilla mig att det är rimfrost på vårat körsbärsträd. Det är 6,5grader ute, regn och trädet är täckt med lava ( mossa?). Men om jag kisar hårt så...

För jag är värd det.

Julgran och tomtar på plats. Jag är SÅ värd det!

Fjärde advent.

Tre dagar kvar till julafton. Dricker kaffe och äter pepparkakor ( jo, det får man visst äta till frukost när det är jul!). Känner mig märkligt ostressad. Visst, än har vi varken gran eller tomtar, men det finns gott om tid! Undrar vad jag har glömt att göra, vid den här tiden brukar jag stressandas.

Prat.

Jag älskar min man. Jag tycker det är jättebra och roligt när vi hinner och får till lite ordentliga samtal. Fast nu har det hänt två gånger den senaste veckan att min man varit vaken vid fyra och börjat prata. Igår somnade jag vid tolv, idag är jag uppbokad på förmiddagen och jobbar sedan till tio. Det blir en lång dag. Med mycket kaffe. Förresten,får man hota med att slå sin familj? Igår städade jag hela köket, golv till tak, och är det någon som nu stökar till, inte plockar undan efter sig blir jag galen. Bättre att hota lite i förebyggande syfte va?

Vuxet?

Trött efter helgen ( när man passerar 40 borde det vara lag på att man inte är ute och dricker rödvin försent!). Borde sova. Ändå ligger jag och slösurfar och funderar på de sista julklapparna. En vecka kvar till julafton. SOV med mig.

Helgen.

Måndag morgon. Jag dricker kaffe i soffhörnet och njuter av lugnet efter att en man, tre barn och en flickvän ( inte min, sonens..) under en timmes tid strömmat ner genom köket och med någon löpandebandsprincip serverat sig frukost. Den här veckan jobbar jag tre kvällar, och jag undrar hur det ska gå, jag gäspar redan. I lördags drack jag vin och glögg med tre av mina bästa jobbarkompisar. Tog klokt nog kvart över tolv bussen hem, men förmiddagen igår var inte rolig. Nästa gång jag tänker dricka mängder av rödvin ska jag nog äta något riktigt innan, inte bara leva på chips. På bussen hem fick jag sällskap av min sjuttonåring. Funderar över hur tydligt han märkte att mamma druckit vin. Han ringde mig tidigare på kvällen och då undrade han hur "glad" jag var på en tioskala. Då var svaret två. Det hann öka lite tills vi skulle åka hem. Fast trevligt hade vi. Jag älskar att umgås med honom, han är rolig och klok, jag får ont i magen av att tänka på att vi bara är ett och ett halvt år från att han ska flytta hemifrån. Fredagen var också händelserik. Började med lillemans luciatåg. Jag kan lugnt konstatera att jag bara blir mer och mer lättrörd för varje år. Sen att det är mitt sista luciafirande på den skolan gör ju inte saken bättre. På kvällen hade lillemanklassen skoldisko och som klassmamma ( varför kan jag inte säga nej? Varför står jag inte ut med tystnaden efter frågan "Vilka kan vara klassföräldrar"? ) var jag ju tvungen att tillbringa lite tid där. Sexan är en spännande klass, en del är så uttalat tonåringar, och en del är så sjävklart kvar på barnstadiet. Ibland kolliderar det. Högljutt. Igår hade vi julmys på mitt jobb. Det innebär att vi, bara personalen, träffas och äter mängder av julgodis och byter julklappar. Jag och de som hade vinkväll var lite lätt avslagna. Julgodiset smakade av någon anledning inte så gott i år. Med väldigt få dagar kvar till jul så borde jag inte sitta här, jag borde resa på mig och gör något vettig. Eller så lägger jag mig ner , drar filten över huvudet och sover en stund.

Lucia, disco och Vänner.

Dagen började med Luciafirande och slutade med att sonens klass hade skoldisco.

Sitter helt utslagen i soffan, det är Vänner på tv, adventsljusstaken lyser. Jag drar filten över mig och lägger mig ner. I kväll tänker jag somna här.

Udda porslin

För länge sedan, när jag och mannen hade flyttat ihop, fick jag Höganäsmuggar av mina svärföräldrar, två gula, två gröna och två blå. Väldigt snyggt. När jag sedan fick assietter och skålar till så blev det jättebra. Åren har gått,en mugg har gått sönder, tallrikarna har blivit lite slitna. Till vardags har vi mest använt vår uddamuggar. Förra året fick jag ett behov att ha fler likadana assietter, så jag önskade mig det i julklapp. Fick sex blå och sex gråa av svärmor. Jag var rätt så trött på att mixa olika färger, så det blev byte så att alla var likadana. Frid och fröjd tills jag inser att det inte ser klokt ut med mina gamla muggar till. Lät mamma köpa matchande muggar åt mig i födelsedagspresent, och nu kan man duka fint. Till min vardags kaffe tar jag fortfarande en gammal mugg, men till helgfrukosten ser det ju lite fint ut att ha samma. I lördags morse satt delar av familjen och åt frukost, och vad ser jag? Jag har ny fin kopp med matchande assiett, yngsta sonen har gammal Höganäs assiett och sin julmugg, storsonen julmugg och en vit udda tallrik. Mannen har vår äldsta mugg ( tänk orange med brunt tryck, svärmor skickade med honom dem när han flyttade hemifrån. Skitfula, och i fantastisk kvalité, spelar ingen roll hur mycket man maskindiskar, de håller färgen ändå. Från början var de fyra, nu är det en kvar, jag har visst tappat två. Så synd.). Denna fula mugg har han matchat med en blå plastasiett från IKEA. Så snyggt. Fast när dottern äter frukost en timme senare är hon noga med att ha en ny mugg med tillhörande tallrik. Skönt att någon förstår mig!

Fredagsmorgon.

Familjen har försvunnit, lugnet lägger sig efter en timmes frukostätande, logistik problem, och ett par försvunna saker som ska hittas. Jag sjunker ner i soffan med mitt kaffe, morgon tv, paddan och en bok ( jag hoppas att något av politkpratet fastnar om tvn är på). Boken, " Egenmäktigt förfarande" är en besvikelse, den är så omtalad, så att jag trodde verkligen att den skulle vara något extra. Vi har bestämt att läsa nästa del i en av mina bokcirklar, så jag ska ta igenom den. Lättläst är den iallafall. Igår avslutade jag dagen med mitt livs första uteträningspass, styrka och intervaller. Det var en minusgrad, klart och när man orkade titta upp såg man byns julgran. Underbart! Känns som ett pass jag kommer att bli stammis på. Jag är dessutom väldigt tacksam över att jag inte gett upp mitt springande, det gjorde att jag inte hade några problem att springa mellan stationerna, att det var en liten slänt man skulle upp för tyckte jag knäppt nog bara var roligt. Funderar på om mina ben orkar med en liten runda ute idag. Det känns faktiskt som det, men det får nog ljusna lite mer först. Annars ska min lediga dag ägnas åt lite städning. Ska försöka frigöra en hylla i bokhylla.Den ska sedan ockuperas till mitt nagellack. Men först en kopp kaffe till och lite slösurfande.

Kaosland.

Trodde på något sätt att december var min privata kaosmånad, vi drunknar i spelningar, uppvisningar, matcher, och allt som hör julen till. Nu känns det som jag bor i ett kaosland. Omval,det var sånt jag trodde bara hände i land som var, ja, jag vet inte, land som inte var vårt trygga, mellanmjölks lagomland. Det skrämmer mig. Kommer folk orka engagera sig igen? Och hur ska jag tänka, jag som är rätt så dåligt insatt, ska jag rösta som förra gången, eller finns det något bättre sätt att taktikrösta på? Alla har ju något bra att säga, på TV4s morgon-tv låter alla så vettiga, så, jag river mig lite förvirrat i håret och säger som Magnus Uggla, "vem i hela världen kan man lita på"?

Att läsa.

Jag är en bokmänniska. Innan jag fyllde sex läste jag min första bok ( en fin bok med foton av söta katter och små rimrader under, minns den här: En är vit och en är grå. Fina kompisar ändå.)Efter det så har det rullat på. Jag läste och läste. Älskade att vakna tidigt och hinna med en timmes läsning innan det var dags att gå upp. Inte ens under småbarnsåren slutade jag. Varje år läser jag mellan 100 och 120 böcker, en del av dem har de senaste åren varit ljudböcker. Två bokcirklar är jag med i också, det får mig att vidga mina vyer lite, att ibland läsa böcker jag aldrig annars skulle valt. Sen har vi det vansinnigt trevligt när vi träffas också, god mat och diskussioner om allt som hör livet till. Iallafall, böcker är något jag har öst över mina barn. De äldsta är periodläsare, hittar de något de gillar är de borta från omvärlden och plöjer den boken. Lilleman har varit lite trögstartad, inte läst mycket frivilligt. På senaste utvecklingssamtalet nämnde läraren att han behövde få upp läshastigheten. Så jag bestämde att nu skulle det läsas minst tio minuter om dagen. Boken blev den jag köpte med mig från bokmässan, första delen om Kusinerna Karlsson av Katharina Mazetti. Han har läst. Precis tio minuter om dagen. Men helt plötsligt blev boken spännande i en halvtimme satt han som klistrad med boken innan han gick upp och la sig. Mycket nöjd när jag berättade att det finns fyra böcker till. Önskelistan till födelsedagen och jul är uppdaterad!

Allrakäraste syster.

Jag har en syster som är ett år äldre än mig. En syster som jag var väldigt nära under vår uppväxt. Vi hade samma kompisar, och även om vi gjorde olika saker, så var det mycket som var samma. För över 20år sedan flyttade hon. Det är ca 25 mil som skiljer oss åt nu. När barnen var små var det en sak jag saknade, att få gå barnvagnspromenader och ha mammahäng med henne.

Som tur är har våra barn ändå fått en nära relation, något som gör mig väldigt glad.

Syrran och jag, vi lever olika liv. Men vi träffas så ofta det går, och hörs via sms och telefon. Varje gång jag hör I wanna dance with somebody, en låt hon plågade mig med i tonåren, på radion måste jag ringa henne. ( Oftare än man tror spelas den när jag kör bil.)

MEN. Trots att vi inte ses varje månad så finns det ingen som hon. Jag har ingen vän jag kan vara så mycket mig själv med. Ingen jag kan vara så oförställd med. Hon vet vem jag är. Dessutom  är det få personer jag fåna mig så med. Som jag kan titta på och sen skratta så att jag får ont i magen. Vi har en uppväxt ihop, och det, det gör henne alldeles speciell!

Jobbig mamma.

Idag tyckte dottern att jag var en riktigt jobbig mamma. Jag fick nämligen för mig att börja använda mitt instagramkonto som jag har haft rätt så länge. Men det är så mycket jag inte har en aning om. Vad är god instagrametikett? Om främmande människor gillar ens bild, vad gör man då? Tackar? Den frågan fick min dotter att stöna och himla med ögonen. Dum fråga tydligen. Men hur sjutton ska jag veta det? Vi hade endast ett par timmars datorutbildning i skolan. Tio timmars maskinskrivning hade vi, och på FAn kunde man ha foto och ta svartvita foton som vi framkallade i skolans fotolabb.

Hm, kanske inte värt att nämna det de närmaste dagarna, då tror hon att jag växte upp på stenåldern och inte på det färgglada, puffiga och fluffiga 80-talet.

Fuck cancer!

I dag ger jag fingret åt cancer! Orkade fortfarande inte med någon helrosa manikyr, dessutom höll jag på att längta ihjäl mig efter att få använda mitt otestade Darling Diva, Mach1, så det blev svartglittrigt. Egentligen gillar jag inte svart lack på mig själv, men faktiskt, det här funkar. Till och med riktigt snyggt.

Rosa ( nagellacks) månad.

Min 40årskris är enligt dottern nagellack. Det kan nog stämma, jag har numera jämt nagellack, läser nagellacks bloggar ( livsfarligt, finns alldeles för mycket fint!) och har svårt att motstå nagellackshyllorna i affärer.

Oftast har jag grönt eller blått lack, men denna bröstcancermånad tänkte jag uppmärksamma med rosa naglar. Ett utmärkt sätt att använda de lack jag har också! Efter att halva månaden hade gått var jag så trött på att se rosa på mina naglar att jag höll på att kräkas.

Så igår blev det grått. Men för att inte bryta min rosa månad blev det lite rosa med. Även om det gråa var i tråkigaste laget så gillar jag det faktiskt.

En klok mamma.

Jag har en kompis som har en handikappad dotter. Jag har alltid tyckt att hon och hennes man är världens coolaste föräldrar. Nu har de gjort det igen. Deras dotter har fått cykla till affären och köpa lördagsgodis. Själv. Jag uttryckte min beundran, både över att hon hade klarat det, och att de hade låtit henne göra det. - Jag tänkte först säga nej när hon bad att få göra det, sa min kompis, men sen sen tänkte jag att är det något som ska begränsa henne så är det hennes handikapp, inte vi föräldrar. Jag är stum av beundran. Vilken insikt. Och gissa om dottern var stolt som hade fått klara en sådan viktig sak själv!

När alla vännerna...

När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem

När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

När alla vänner är som ljus
När varje sekund känns som en minut
Och när man inte hittar ut
När alla vänner är som ljus

När alla vänner är som ljus
Ljus som brinner ut
När varje veke bär en knut
När alla vänner är som ljus

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

( text lånad/snodd av Gyllene tider/ Per Gessle)

Dagen efter.

Sitter med mitt morgonkaffe och har tårar i ögonen. Hur blev det så här? En vän bad på Facebook alla som röstat mot att hon och hennes fru ska ha samma rättigheter som alla andra ta bort henne som vän. Hur blev det så här? 

Stenåldern.

Bara en liten undring; hur sjutton klarar sig folk utan snabbtorkande överlack? 

Och ja jag vet, det är ett i-lands problem, och ja i morgon ska jag återgå till att fundera på vilket parti jag ska rösta på. 

Men tills dess - mer seche vite till mänskligheten!

Lycka.

Ibland är lycka ett galet fint nagellack. Tyvärr syns det inte hur fint det är på bilden. Men fint är det. Darling diva heter märket, färgen z28.

Göra rätt.

I går frågade prinsessan mig med darrande röst vad man gör om en kompis mår dåligt. Man finns sa jag. Och sen la jag till, hur dåligt mår hon? 

Rätt så dåligt var svaret jag fick, följt av tårar. - Skär hon sig sa jag. Sessan bröt ihop och nickade. 

Jag fick ur henne vem det rörde sig om, och jo, jag vet vilka föräldrarna är, så jag ville ju ringa dem. Det fick jag inte på vis i världen, hon hade lovat att inte berätta för någon. Ingen vuxen visste det här. Jag förklarade att det här var så allvarligt att jag var tvungen att göra något. 

Så idag har jag pratat med skolkuratorn.

Dottern vet om det, hon förstår, och är nog lite lättad över att någon annan vet, men ändå orolig över att ha "skvallrat".

Själv hoppas jag att jag har gjort rätt, och att det aldrig kommer fram vem det kommer ifrån. Och så hoppas jag naturligtvis att kompisen får hjälp att må bättre snart.

Den sommaren.

Det var den här sommaren jag och Lilleman gjorde en oförglömlig resa med hans orkester. Den här sommaren som var så varm och solig. Den här sommaren mina stora barn sommarjobbade. Det var den här sommaren som min pappa fick cancer.

Paradis och kraschlandning.

Lilleman och jag kom hem från en vecka i paradiset. En resa med hans musikförening som innehöll så mycket skratt och trevligt sällskap.

Kom hem med gröt i hjärnan efter över ett dygn i buss.

Då ringer min pappa. Han har en knöl. Operation nästa vecka. För trött för att ta in. Nästa dag får jag ett bryt när jag går i skogen. Lugnar mig. Vi vet inget ännu. Jag försöker att låta tanken stanna vid det.