Vänner.

Igår under städningen fick jag ett sms från en vän jag tyvärr träffar så ofta. Hon undrade om hon kunde komma förbi, de var i närheten. Hon kom och vi drack the och pratade, och jag tänkte, att så skönt det är när någon man tycker om kommer helt spontant, och så skönt det är med sådana vänner som det inte gör något om man inte träffas på ett tag, man tar bara vid där man slutade. På kvällen var jag i stan och skulle vänta på att Storkillen skulle träna fotboll. Jag ringde min äldsta vän och visst fick jag komma. Jag tillbringade en timme i hennes kök, det känns så skönt att vara så bekväm med någon att det inte gör något att man är där när barnen ska nattas. Jag har någon vän till, av lite nyare datum, sen finns det en som är en kompis som kanske blir en vän, och ett par bekanta. Jag är lätt att bli bekant med, men jag har svårt att tro att någon faktiskt vill vara med mig, att jag duger. Naturligtvis inser jag att det hänger ihop med min skoltid, att jag var rätt så ensam då, men det gör ju inte saken lättare. Fast å andra sidan, jag har ju hellre några bra och goda vänner än många "sådär" vänner. Mellan vän träffarna igår hann jag även med en Rockkollo avslutning. Det brukar alltid vara något som är bra i dem, men igår var det skitdåligt. Så kanske man inte får säga när man har barn som är med och spelar, men skitdåligt var ordet. Eller som Storkillen sa,askasst.