Oh, hjälp!

För första gången har barnen en kompis hemma som dricker kaffe. Återigen en sådan där grej som får mig att fundera på hur gammal jag är. Just den tiden med de första kaffekopparna, och filmmarathon hela natten, och nya kompisar som dök upp hemma, det är en tid som känns så nära, och samtidigt så långt borta. Den där tjejen som var så klok, som löste världsproblemen, hur omogen var hon egentligen? En kul tid på många sätt, fast jag står fast vid att jag inte för en miljon vill göra om min högstadietid.