Politik.

Det har varit val. Politik är inte min starka sida, har sagt att det är som med gud, jag skulle gärna vilja tro på det, men jag har inte tillräcklig kunskap, inte intresse att sätta mig in i det heller. Men röstat har jag alltid gjort det är liksom ens skyldighet.Men så i år då.Jag kände plötsligt att jag brydde mig. Jag började fundera på hur jag skulle rösta, och varför. Ska jag rösta för hur mitt liv ser ut idag, eller ska jag rösta för andra, och man vet ju aldrig vad som kan hända, nu är vi två om räkningarna, mannen tjänar hyfsat, vi är friska osv, men om någon blir sjuk, om jag blir ensam hur blir det då? I ett längre perspektiv sen, hur vill jag att det ska bli för barnen? Påstår inte att jag blev så mycket klokare eller insatt, men jag har varit intresserad. Och intresset har hållt i sig, faktiskt känner jag att det här är viktigt, jag bryr mig om hur det blir. Är det vuxen poäng på det?

Fest!

I måndags blev jag tillfälligt sinnesförvirrad Först erbjöd jag mig att vara klassmamma i Lillemans klass, sen lovade jag Sessan och tre sesskompisar att de skulle få ha fest här på fredagen. Hela klassen skulle få komma. Det var ingen särskild anledning, de bara kände för det, och jag sa okej, det andra alternativet var hos en av tjejernas pappa, han bor i en liten lägenhet, vi har ett hus med gott om plats, så det var väl bättre att de var här. Och jo då, vi överlevde, de skötte sig fint, det blev inte ens särskilt stökigt, och det var kul att se och höra dem. Mannen var som alltid på fredagarn näst intill medvetslös av trötthet, men jag hade sällskap av en annan mamma, och vi hann faktiskt med att "prata livet" mellan varven. Jag lyckades nog också med konsstycket att vara en rätt normal och opinsam mamma, så jo de är nog nöjda.

Att somna!

Ett säkert sätt att slockna innan tio en lördagskväll; Stig upp innan klockan sex, jobba i åtta timmar. Åk hem. Ta hand om lite tvätt. Spring en runda, kryp sedan ner i ett varmt skumbad, ligg där tills det är dags att äta mat. Drick ett glas vin till maten, PANG! efter en kvart sover man!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig!

I går var jag förberedd på en lång dag, hela denna långa dag skulle tillbringas i sällskap av mina arbetskamrater, vi skulle börja med planeringsdag vid 8.30 och avsluta med lite festligheter vid en obestämd tid på kvällen. Inga problem så långt, jag gillar mina jobbarkompisar och en dag i deras sällskap bjuder alltid på en del skratt.

Planeringsdagen gick bra, vi hann det vi skulle göra, kanonbra! Så kvällen då. Vi skulle fira en tjej som fyllt 30, vi hade bokat in oss på ett ställe där vi skulle få göra egna smycken, och sen bokat bord för att gå ut och äta. När vi kommer till pysselstället möts vi av en blek pysseltant som pratar i telefon, sjukvårds upplysningen hade hon på tråden, och de rekommenderade henne att invänta ambulans för att ta sig till sjukhushet ( hon hade konstiga smärthugg i magen). Helst skulle hon inte vänta ensam, så vi väntar med henne tills en ambulans med blinkande blåljus dyker upp och tar henne med sig. Okej, vad gör vi nu, maten är beställd först om ett par timmar, så vi skaffar lite chips och dricka och tar oss hem till den som bor närmast. När vi suttit där en stund börja födelsedagsbarnet se lite tagen ut och undrar var toaletten är. Sekunden efter gör hon en rusning in och pratat lite med porslinsguden. Hon är gravid, så illamåendet är inget smittsamt eller konstigt, och efter att det har kommit upp brukar man ju må bättre, men inte den här gången, det blir ett par rundor till för henne innan vi inser att det vore elakt att tvinga med en illamående , kräkande tjej ut på restaurang. Det krävs inte så mycket övertalning, hon tycker att det är helt okej om jag kör hem henne. Jag hinner bara köra en bit innan hon skriker STANNA! och kastar sig ut i diket. När hon kommer in i bilen igen försäkrar hon mig flera gånger om att hon aldrig mer tänker vara gravid.
Vi som var kvar gick i alla fall ut och åt, men stämningen var lite avslagen. Det var inte mycket som blev rätt den kvällen..

Ragga svamp!

Jag kommer från en riktig mullefamilj. Jag gick hela vägen från mullebarn till tvmare. Mina föräldrar gillar naturen, så på lov har jag vandrat, sovit i tält, paddlat kanot och lagat mat på stormkök. Trots det vet jag inte om jag gillar naturen särskilt mycket. Missförstå mig rätt, den är vacker, härlig att gå i vid rätt väderlek, men det här med "inga dåliga väder, bara dåliga kläder" är helt klart överskattat, allt blir så bökigt om inte vädret är bra. Det finns dessutom en massa djur i skogen, de flesta klarar jag mig utan!

Ändå har jag någon dimmig uppfattning om att plocka svamp går ut på att man tar på sig stövlar, ( jag gör uppror mot min mamma, jag tar ALDRIG på mig stövlar i skogen, bara för att hon alltid tvingade mig när jag var liten, även om det var sol 25 grader varmt och inte hade regnar på en månad..) fula kläder och sen går man i en så öde skog som möjligt.

Mannen gillar svamp. Den enda svamp han kan är kantareller, men dem plockar han gärna. Kul, något vi kan göra tillsammans, min blåbärsmani har jag fått ägna mig åt ensam. Men hans uppfattning om svampplockning skiljer sig från min. Han vill köra runt på små skogsvägar, gärna med fönstret nerdraget och titta efter svamp. Alltså, vi raggar svamp. Hans metod har ändå gett oss ett antal liter gula fina kantareller, och mer kommer det, så helt värdelös är kanske inte svampraggametoden, även om min mullesjäl säger att den är helt fel!