Nöjd.

Onsdag= boxkväll. Känslan efteråt när toppen på tofsen är svettig, knogarna är såriga, och händerna darrar så att det knappt går att skriva, den är rätt så oslagbar. När man dessutom har fått slå mot en stor karl, och känner att man gett rätt så bra motstånd, då är man nöjd. Nöjd och svettig.
Har skött mig bra med maten de senaste dagarna. Igår bjöds det på semla på jobbet och jag valde att äta. Men bara en halv. Bra av mig.
Nu dusch. Behövlig sådan.

Vad händer?

Jobbar. Dottern ringer. Hon meddelar att hon kommer vara borta från skolan en stund, skolsköterskan har bett henne följa med kompisen till sjukhuset. Vad har hänt, undrar jag? Jo, kompisen har sniffat nagellacksborttagningsmedel, så det ska kollas upp.
Vad fan, rent ut sagt, vad får en 17åring att göra något sådant? Vet att hon mår dåligt, men vad kom idén ifrån? Och hur dåligt mår hon egentligen? Hur kan min 16åring hantera att ha en kompis som sniffar, får ångest attacker och mår allmänt skit?
Är det, på riktigt så här verkligheten ser ut?
Sen ska tilläggas, jag är väldigt stolt över min starka dotter, hon har fått se och hört mycket otäckt genom den här kompisen, men hon backar inte. Hon finns.

Lättnad.

Är på jobbet. Känner ett pop. Inser att bygeln i min bh har gått av. Den har vassa ändar som skaver och nyper mig. Lättnaden när man kommer hem och får slita av den. Åhhhh.

Skön dag.

Eftersom det var uthärdligt ute idag sprang jag. Hade helt förträngt hur jobbigt det är med lössnö. Från den ljusa sidan, tänk vad lätt det kommer att gå när det är barmark. Lätt och fort.
Var för övrigt ledig, och tog det rätt så lugnt. Målade naglarna i rosa glitter från Depend. En färg man blir glad av.

Var nog tvungen att måla fyra lager för att det skulle täcka, men det var helt klart värt det.

Avslutade dagen med en föreläsning om psykisk ohälsa hos unga. Väldigt intressant.
Men nu, nu värker det i mina rumpmuskler efter snöspringandet, och ögonen känns tunga.

Söndag kväll.

Jag avslutar helgen framför "så ska det låta" på SVT play. Så där lagom trött i kroppen efter terminens första tabatha pass. Rätt så nöjd med min helg faktiskt. Jag har skött maten bra, åt en liten bit blåbärspaj igår, men jag hade själv bakat den, så jag vet vad den innehöll, och det var okej.
Hade gärna velat springa med, men -15 och kallare får faktiskt mig att backa.
Förresten var vågen snäll och visade på -2kg de senaste två veckorna. Så får det gärna fortsätta.

Mål.

Jag väger fortfarande för mycket.

Ska min dröm om en snygg klänning till Storkillens student bli sann måste jag vara diciplinerad.

Förutom studenten har jag ett par andra mål.

Jag vill kunna springa en mil.

Jag vill att det ska vara lätt att springa.

Jag vill känna mig bekväm i snygga underkläder.

Jag vill kunna köpa kläder i M, och att de sitter bra.

Har kommit igång med att springa och skärpt till maten, nu gäller det bara att hålla kvar det.

Nu kör vi!

Sjukt jobbigt.

Springa i lössnö är sjukt jobbigt. Men jag gjorde det. Jag är bra. Slut på egoskrytet.

Nu kör vi!

Försöker känna mig lika hurtig som rubriken låter, men lyckas inte riktigt. Det är tidigt. Ny termin. Storkillens sista. -7 ute. Långkallingar på, så överlever jag nog den här dagen med.

Nytt år!

Halv två. Dricker champagne. Börjar både bli trött och lullig.

Hoppas på att 2016 blir ett riktigt bra år.

Återkommer när jag träffar tangenterna igen.

Men 2015 var okej. Mer än okej.