Majmorgon.

Kaffe i lugn och ro innan det är dags för jobb. Solen skiner, det är ljust och grönt ute. Kallt också. Det  stör mig lite, annars är det bra. Bra trots att jag kör dubbla jobbpass idag och sen jobbar hela helgen, bra, trots att det är en helt vansinnig tid just nu med en miljon saker att ha koll på. Igår sprang jag sex kilometer, det tar sig. Målet är att klara en mil till midsommar, och just nu känns det inte omöjligt.

Jag var ledig igår, och förutom att springa hann jag städa och få undan, sådant jag alltid gör på lediga fm och dagar, men den senaste tiden har jag bara jobbat, och helgerna har varit upptagna av annat.

Jag långfikade också med flickvännen och dottern. Det känns rätt kul att de faktiskt sitter i köket och pratar med mig i över en timme. Att dottern gör det är jag van vid, men sonens flickvän, det är kul.

Znark!

Älskar att ligga i min mans famn och sova. Tyvärr snarkar han ibland, och finns det något mer irriterande ljud? Som igår. Vi ligger i sängen, jag börjar känna mig behagligt av domnad när han plötsligt börja att snarka. Försöker att tänka att det inte är så farligt, visst kan jag somna ändå. Men tyvärr, snarkljuden tränger igenom alla försök att tänka trevliga tankar, och tillslut känner jag en vild lust att köra ner en kudde i halsen på mannen. Så kan man ju inte göra, inte ens efter att ha varit gifta så länge som vi har, jag får nöja mig med att putta lite diskret på honom. Och finns det något bättre än ett tyst sovrum?

Sen sist.

Sen sist har jag gått i Prideparaden. Förutom att jag kände mig alldeles för diskret med bara regnbågsnaglar så var det helt fantastiskt.
Jag har åkt till Stockholm med dottern, hon skulle på konsert, och sen gick vi ialla affärer som finns för att hitta inte en, utan TVÅ avslutningsklänningar som jag hade lovat att betala. Tio minuter innan allt stängde hittade vi den sista. Nu försöker jag förtränga att två klänningar kräver två par skor.
Jag har trots affärsmaratonet med dottern lovat Lilleman att vi ska shoppa examenskläder på måndag, han brukar dock inte vara så kräsen.
Dessutom går vi in i årets stressigaste tid nu. Det är klassresor, spelningar, avslutningar och fan och hans moster. Det mesta är väldigt roligt, men jag har börjat stressandas, och när jag skulle uppge min adress gav jag grannens husnr istället för vårt ( vilket gjorde att jag gav grannen lite förvirrade telefonsamtal).
Nu andas jag iallafall ut för att föreningens bokföring är klar, ska lämna den ikväll, och sen lovar jag, dyrt och heligt, jag ska aldrig mer vara kassör för något!

Aj.

Jag  har fruktansvärt ont i min handled. Håller man den i rakt läge klarar den tom att jag lyfter saker, men så fort den får minsta lilla vridning  gör det skit ont. Nu ikväll verkar det inte spela någon roll hur den är, det gör ont hela tiden.
Fast det är klart, värken i handen försvinner lite just nu, eftersom att jag är så mätt att jag mår illa. Dotterns hemkunskapslärare har gett dem i läxa att laga en trerättersmiddag, och dotterns mat var god. Väldigt god. Så nu sitter jag här och undrar vad som gör mest ont, magen eller handen.

Tröstar mig att jag har de snyggaste ( Pride) naglarna i stada.

Alla lacken är från Darling Diva!

Hjärtläkare?

På nyheterna pratar de om viktiga grodor

Jag undrar genast vilken viktig position i samhället de har. ( Jo, jag fattar att de kan vara viktiga i naturen, men det var inte lika roligt.) I min värld är inte grodor viktiga, vara på något sätt läskiga. Jag kan lätt leva utan dem. Har hellre en lös boaorm i rummet än en groda. 

Möss/råttor är nog etta på läskiga djur listan, tätt följda av grodor och flaxande fåglar. Tänk ett rum fyllt av möss, grodor och fåglar. Det är nog min värsta mardröm.

Snabbt meddelande.

Jag har jäkligt ont när min handled är vissa vinklar. Det går att undvika de vinklarna. Utom när man ska knäppa upp en svettig sport-bh med dubbelknäppning. Undrar om någon granne är hemma och vill hjälpa till?

mammaliv

Vi var som sagt bortresta i helgen. 18 åringen var hemma. Vi hade sagt att det var okej att ha fest. 18 åringen var först lite tveksam, han var lite rädd att något skulle gå sönder, men som jag sa, så fina saker har vi inte hemma.
Hur som helst, fest blev det. Och den verkar ha varit lyckad. Dagen efter fick jag genom diverse spionage på sociala medier en liten inblick ( jo då, han har berättat med, han berättar faktiskt en hel del för mig) . Och ja, jag är lite avundsjuk, det verkar vara ett så roligt gäng, jag önskar att jag hade haft det så när jag var 18.
När vi kom hem hade han gjort sitt bästa för att städa bort alla spår efter festen, men vissa spår har vi hittat, tex en engångsmugg under handfatet, utspillt klet under trappen, och lite öletiketter här och där.

Lite tveksamt är det kanske att låta en 18åring ha fest, speciellt när man vet att det kommer att drickas alkohol, men vad ska vi göra, han är ju 18 nu. Köper alkohol till honom gör jag iallafall inte.
Sen tycker jag att det är svårt att bli upprörd, han är så jäkla ordentlig, att dricka cider då och då känns inte som en stor grej.
Ett par dagar innan han fyllde år var jag i klädkammaren och letade efter skor, och då hittade jag hans gömma. Det var jag ju tvungen att berätta, men tyvärr skrattade jag så mycket att eventuella förmaningar gick om intet. Sonen tyckte att det var lite pinsamt att jag hittat det, samtidigt sa han till mig att skärpa mig, mammor ska inte skratta åt sådant. Fast jag fick senare höra att hans kompisar tycker att hans föräldrar verkar så schyssta.
Så just nu, efter överraskningsbrunch, god kaka till fotbollslaget och tillåtelse att ha fest så ligger jag definitivt på plus. Ett tag i allafall.

Mår bra nu.

Den här helgen umgås vi med mina favoritpersoner. Jag skrattar ofta och mycket. Dricker vin. Slappnar av. Lagar mat. Allt är otvunget. Till och med vädret har varit bra.