Fulaste.

Jag har en regel. Jag måste använda de nagellack jag har för att få köpa/använda de nya. Idag hade turen kommit till det fulaste lacket jag har sett. Jag vet inte varför jag har det, det är en realapp på det men det är ingen ursäkt.

I allafall. Jag har det, och det ska användas. Punkt.

L

Det ser ut som en blandning av korv och leverpastej, och så vill jag inte gå runt.

Alltså svampade jag på lite ( mycket), silver och sen strösslade jag på en försvarlig mängd glitter. Nu står jag ut. Iallafall idag.

Matpussel.

Pratade med en jobbarkompis,hon sa lite sådär förbigående att hon tyckte att det var så viktigt att familjen åt middag ihop varje kväll.Jo, det kan jag väl med tycka, men i den här familjen är det näst intill omöjligt. Ikväll åt mannen och jag ihop med sonen och flickvännen när de kommit hem. Lilleman åt innan ( och efter), fotbollsträningen. Dottern åt vid halv nio när hon kom hem efter sitt piano/sång. I måndags åt jag så fort jag fick maten klar efter jobbet, jag skulle träna, man och två barn åt när de kom hem, och äldste sonen kom hem sent efter fotbollsträning. Igår åt vi med dottern och hennes kompis innan vi skulle träna, de andra var på träning. Ibland jobbar jag. Så är det VARJE vardagskväll, jag har gett upp, det får vara så. En tillfällig jobbarkompis sa att de minsann åt på samma tid varje kväll, då skulle alla var hemma. Jag förstår inte, hur får folk ihop det? Någon gång på helgen brukar vi iallafall få ihop det, och visst är det mysigt när alla är samlade.

Nöjd.

Det skönaste som finns är att kura ihop sig under en filt, nyduschad och alldeles trött i hela kroppen. Så där behagligt sömnig och så nöjd som man blir när man kört ett riktigt hårt boxpass. 

Hoppsan!

Nackdelen med att jobba obekvämt och ha ett schema som ändras var sjätte vecka är att man kan glömma att man ska jobba. Då ringer en jobbarkompis till en. Då har man stängt av ringsignalen för att man inte ville bli störd när man tittade på Jonas Gardell. Jobbarkompisen blir orolig och ringer mannen som är på väg till jobbet. Han ringer och väcker sonen som kommer ner och ger den yrvakna mamman telefonen, med orden: -Pappa vill prata med dig. Jag hann på ett par sekunder bli lite irriterad över att bli väckt, innan han förklarade läget. Jag trodde honom inte, men efter en snabb blick på schemat fick jag ge honom rätt, kan inte ens skylla på att jag skrivit fel på det. Jag gjorde en rallyutryckning och en timme försenad kommer jag till jobbet, lindrigt ren i håret, och med gårdagens kläder. Resten av dagen blev okej, även om jag kände att jag låg lite efter. Väl hemma igen upptäcker jag att min tröja är ut och in.

Det var den julen.

Det gick fort det här.Jullovet är slut, alla har gått till jobb och skola, och jag inbillade mig att jag skulle ha min vanliga sköna soff och kaffe stund. Men nja, det kryper lite i kroppen, huset känns så stort. Och tyst. En härlig jul har vi haft iallafall, trots gallstensanfall och nackspärr ( mannen ),megaförkylning med misstänkt halsfluss (sonen) och ryggskott( jag). Dessutom har vi gamlafarmor på sjukhus, där har hon varit i ett par veckor nu, varje gång det blir tal om att åka hem är det något mer som händer. Hon är 97 år, och jag önskar så att hon ska få komma hem till sitt hus. Men trots det, julen har varit bra, barnen har varit hemma en del, men även varit med kompisar, så som jag vill att det ska vara i deras ålder. Nu är det som sagt vardag, och nytt år. Vad har jag då för önskningar inför 2015? Jag vill komma i form, jag vill känna mig okej med min kropp, det gör jag inte nu. Jag vill kunna springa en mil, det var ett par år sedan jag gjorde det, men det var så häftigt att orka. Sen vill jag göra roliga saker med min man. Det känns ibland som vi har för mycket vardag och för lite helg. Sen är det par saker i huset som behöver göras, vi måste ta tag i det. 2015,undrar vad det för med sig?