Hår.

Jag klipper mig inte särskilt ofta. När håret blir för långt sätter jag upp det i tofs eller knut. När utväxten, för jag är en mörknande blondin, blir för märkbar köper jag en uppljusande toning på ICA. Mitt nyårslöfte för året var att besöka frissan åtminstone fyra gånger, så nu var det dags. Jag gick in hos frisören för att beställa tid. Min gulliga frissa frågar då vad hon kan göra för mig. Hallå?! Är hon blind? Mitt hår är långt och utväxten stor, vad tror hon? Jag får i alla fall en tid rätt så fort. Går dit på utsatt tid, blir ompysslad, färgen blir kanonsnygg, frisyren likaså. Priset blir något dyrare än ICAs toning, typ lika mycket som jag lagt ut på mitt hår sammanlagt de senaste tre åren. Frissan har dessutom pratat om en hårolja i tio minuter, så jag förstår att den kan jag inte leva utan, även om barnen får avstå mjölk de närmaste månaderna, ändå är jag fantastiskt nöjd. Kommer till jobbet, det första barn jag möter säger: - Vad mycket hår du har, det är nog dags för dig att klippa dig!