Loppor!

Mina föräldrar är glada panshisar ( pensionärer alltså!) sedan ett år tillbaka, mycket glada och aktiva sådana, de har alltid en massa saker på gång och åker hit och dit, det är de väl värda, och det är säkert jätteskönt att efter ett liv med obekväm arbetstid ha fått så mycket tid i hop. Men nu börjar det kännas som det skulle vara lättare att hålla reda på en hög med loppor än att ha koll på var de just nu befinner sig. Här om dagen trodde jag att de var på Madeira, då var de i Stockholm ( vulkanaska), dagen där på trodde jag att de var i Stockholm, då hade de kommit hem. Sen var de på väg till Holland trodde jag, men inte, det blev ändrat. Idag var jag säker på att de var i Malmö för att åka buss vidare ut i Europa i morgon, men när jag ringde var de på City Gross.. Pappa försäkrade dock att på lördag, då skulle de lämna landet. Nu sitter jag här och undrar, när sjutton är det tänkt att de ska komma hem??

Svåra frågor

Vissa frågor skulle man kanske haft svar på innan man skaffade barn. Vissa frågor är svåra att svara på, när man får dem slängda i ansiktet så där i köket en vanlig onsdag med morgonstress och kladdiga filtallrikar. Lilleman hade i alla fall borstat tänderna när han kom ut till mig och frågade; - Mamma, livet, går det bara ut på liv och död?
Vad svarar man på det? Så här mitt i livet är jag inte färdig med mitt svar, jag vet ännu inte vad livet går ut på, men det kan jag ju inte säga till en sjuåring som lever i tron att mamma vet allt. Jag erkände dock att jag inte var säker, men att jag tror att livet handlar om mera än liv och död, det finns så mycket annat som är viktigt. Men att den här onsdagsmorgonen formulera mina tankar till något klokt och förståligt var svårt. Jag tror att jag fick ur mig något om att uppleva saker, möta människor, må bra och vara lycklig.
- Jaha, sa Lilleman, Hampus sa en gång att det handlar om mat.
Efter en harkling(för att inte skratta!) enades vi om att trotts att mat är gott och viktigt kanske det inte är det livet går ut på.

Just nu är det kul att träna.Önskar förstås att springningen skulle vara mindre flåsig, men det kommer väl. Gymet är faktiskt helt okej, jag försöker gå dit tre gånger i veckan, och faktiskt, jag märker redan resultat, jag känner muskler under hud och fett och jag känner att jag orkar öka på vikterna. Igår sprang jag, idag var jag på gymmet, imorgon ska jag försöka komma ut på en långrunda, jag hoppas på att ta mig runt en mil, vi får väl se hur det går.

Fredags kväll!

En lång vecka är slut. Eller, nej, det är den inte jag ska jobba imorgon med, men det är hur som helst fredag. Alla barnen plus en kompis är hemma och ut placerade i huset, vi har ätit gott, klyftpotatis, grekiska fetabiffar, sallad, tzatziki,broccoli, vin till mig och läsk till barnen.
Nu sitter jag här med vinet som är kvar, och en ( två om jag ska vara ärlig!), mörk chokladbit och sjunger med i "Så ska det låta". Ett program som jag är löjligt svag för. Kanske för att jag själv är rätt så bra på texter, även om jag skrämmer små barn när jag sjunger ( jo, på allvar, så illa är det, även om jag älskar att sjunga, sjunger gärna och JÄMT! ).
Livet känns så bra, det är vår, jag sprang i skogen för första gången i år, det är kärlek i mitt liv, just nu är jag lycklig. Lycklig, och tacksam över att jag får må så här bra.
För övrigt;
* Fattig bonddräng är en av de finaste, mest rörande sånger jag vet. Jag har blivit extra svag för den eftersom Prinsessan sjöng den klockrent när hon var två.

* Känns det bra att Sessans kompis känner sig så hemma här att hon vill sitta på sin vanliga plats. En underbar tjej för övrigt!

* Är det märkligt att ha en tonåring. Det är så mycket i hans liv som jag intehar koll på längre. Vem är det som smsar, vilken tjej gäller för tillfället, tell me, tell me, ja, jag är nyfiken, och jag klara inte av att släppa taget än, det har gått för fort!