Kablage och tandläkare..

Livet rullar på alldeles för fort, ibland tror jag att det fanns en poäng med hemmafruar, för just nu har det varit så mycket att det känns som att jobbet, det hinner jag inte med!

Förra veckan upptäcktes det att Prinsessan hade varbildning i en tand, så på en vecka har vi flängt fram och tillbaka till olika tandläkare fyra gånger, och än är det inte slut.

Bilen har också varit på verkstad eftersom motorfels lampan envisas med att lysa ibland.
Jag blev satt att vänta och sen informerades jag om att ett troligt fel var kablage. - Eh, att vad sa du? Jag fick det lite snabbt förklarat för mig ( fråga inte, det är något med kablarna till motorn), tog min bil och åkte hem, ringde mannen och sa att det var kablaage, och naturligtvis visste han var det var och hade roligt åt min okunskap.Men eftersom det är ett så roligt ord att säga har jag testat det på min omgivning, och hör och häpna ingen vet var det är! Sanningen att säga har jag förstås bara testat det på mina kvinnliga jobbarkompisar, hade jag frågat pappa hade han kanske vetat.
Men det är rätt så typiskt i vår familj, mannen har koll på det tekniska och siffror, jag på det praktiska. Tex skulle jag ringa och beställa tid till bilen, och de frågade om bilnumret. Jag hmade lite och gick ut för att titta, men bilen hade åkt med mannen till jobbet, så jag kunde inte svara.
Hade där i mot frågat om mina barns person nummer hade jag kunnat rabbla dem PLUS klockslaget de föddes.
Då drar man lätt slutsatsen att jag tycker att barnen är viktigare än bilen, och det är klart att de är!! Min man kan tvärtimot alla bil nummer vi har haft men han reder inte ut barnens personnummer. Betyder det att han tycker bilarna är viktigare än barnen?Självklart inte, men det får mig att undra varför vissa siffror fastnar. Kom idag på att jag minns en del telefonnummer som jag inte har ringt på 20 år, födelsedagar på klasskamrater jag hade i grundskolan. Varför? Jag behöver inte den kunskapen, den får gärna försvinna, den tar kanske platsen jag behöver för att komma ihåg mina bilnummer...

Tömd på energi!

Konstigt hur fort det ändras! Igår förmiddag var jag full av energi och kände mig så pigg. Det gick så lätt att springa. Sen var det en skitjobbig dag på jobbet, och jag kan inte minnas när jag senast kände mig så trött och slutkörd som när jag kom hem igår. Det sitter fortfarande i så jag har ägnat två timmar åt att bara sitta. Känner att lite ork börjat återkomma så nu är det dags att göra något vettigt.
Och det här var nog det tråkigaste inlägget som skrivits överallt, någonsin!
Jag brukar komma på saker jag vill skriva om men när jag väl kommer till datorn är de borta. Nåja, någongång kanske jag lyckas!